10 minnesvärda Eurovision-ögonblick

Ikväll är det Eurovision-final. Folkfest, tycker vissa. Tråkigt kommersiellt jippo, tycker andra. Kanske ligger sanningen däremellan. Men nog har det hänt några intressanta grejer under tävlingens 65-åriga historia. Här är tio som kulturredaktionen fastnat för.

1. Docka av vax och sågspån

Sextonåriga France Gall tog Europa med storm 1965 när hon framförde låtskrivarlegendaren Serge Gainsbourgs Poupée De Cire, Poupée De Son (Docka av vax, docka av sågspån). Och det var ju i mångt och mycket det hon var också – en liten docka som Gainsbourg fick att sjunga som han ville. Ju fler sexuella anspelningar desto bättre. Ta till exempel Annie aime les sucettes à l'anis från året efter, som handlar om en Annie som “älskar att suga klubba” och är i ”paradiset” när det ”rinner ner i halsen”. En stor hit i hemlandet.

Gainsbourg rökte tre pack om dagen (som det anstår en snuskig fransk konstnär) och dog således i förtid 1991 vid 62 års ålder. France Gall avled i januari 2018, mitt under det brinnande me too-upproret, då Gainsbourg fick öknamnet ”popmusikens Harvey Weinstein”.

2. Låten som inledde en revolution

1974 kom det portugisiska bidraget E Depois do Adeus  (Och efter avskedet) på delad sistaplats i tävlingen, men på första plats vad gäller historisk betydelse. Det är nämligen låten som gav signalen till soldater och lägre officerare i Kaptensrörelsen att göra sig beredda att störta landets fascistregim. Låten spelades i portugisisk radio den 25 april 1974 och följdes senare av det definitiva klartecknet – den berömda sången Grândola, Vila Morena. Det var starten på vad som kom att kallas för nejlikerevolutionen.

Vem vann 1974 då? Ja det gjorde ju naturligtvis ABBA med Waterloo. Mer om det nedan.

3. Gammal hederlig antiamerikansm

Eurovisionbidrag brukar inte vara särskilt politiska. Om det inte är en känga riktad mot Ryssland, förstås. Men 1981, samma år som ärkereaktionären Reagan kom till makten i USA, brände Luxemburg på med lite hederlig anti-amerikanism i balladen C'est peut-être pas l'Amérique (Det kanske inte är Amerika) – en klagosång över amerikaniseringen av Europa – och hyllning till det som är gött på vår kontinent. På tyska hette låten Heut' ist vieles sehr amerikanisch (”Idag är allt så amerikanskt”) – och man kan inte annat än att hålla med. Men om de bara visste vad som komma skulle...

Det blev tyvärr ingen större framgång för C'est peut-être pas l'Amérique. En kall elfteplacering. Vinnare blev USA:s bästis/knähund – Storbritannien – med den käcka popdängan Making Your Mind Up. Sehr amerikanisch...

 

4. Tango mot Thatcher

1982 års upplaga av Eurovision ägde rum i England. Mitt under den forna kolonialmaktens krig mot Argentina över Falklandsöarna (eller Islas Malvinas om man så vill). Det var ett tjurskalligt krig mellan en gammal kolonial stormakt i förruttnelse och ett land styrt av en militärjunta. 

Spanien tog i alla fall tillfället i akt att provocera England lite. Deras bidrag (Lucía – El) bestod av sång och en eldig tango – Argentinas nationaldans. En tydlig signal, menade många. Man får hoppas att Thatcher satte teet i halsen.

Bidraget var riktigt svängigt, men nådde tyvärr bara en tiondeplats. Vann gjorde västtyska fredsdängan Ein bißchen Frieden. En låt som sjungs på tyskalektioner runt om i världen än idag.

Apropå kriget så fick Argentina en slags ”revansch” mot England under vm-kvartsfinalen i Mexiko fyra år senare. I denna otroligt laddade match gjorde stjärnskottet Maradona två världsberömda mål och tog landet vidare till semifinal (och slutligen guld). 

5. Ett Jugoslavsked

Socialistiska federativa republiken Jugoslavien var med i Eurovision första gången 1961. Trettio år senare deltog landet för sista gången.

De hade blandade framgångar under åren. Efter ett 1970-tal av mittenträsksplaceringar kom ett gladare 1980 tal, där juggarna faktiskt gjorde helt okej ifrån sig. 1987 kom de fyra, 1988 sexa och 1989 kammade de hem guld med slagdängan Rock Me av bandet Riva, som trots den engelska titeln faktiskt framfördes på serbo-kroatiska. Scenshowen tar kanske hem priset för tidernas bredaste axelvaddar (jämte ”italiernarna” i Galenskaparnas Stinsen brinner!). Det var också den sista internationella framgången för landet.

1991 deltog Jugoslavien för sista gången. Tävlingen ägde rum samma vår som det blodiga inbördeskriget började. Året efter deltog ”Förbundsrepubliken Jugoslavien”, men det var ju inte riktigt samma stat…

1993 kom länderna Slovenien, Kroatien och Bosnien-Hercegovina med i tävlingen. Serbien fick vänta lite till på grund av sanktioner. De debuterade 2004.

6. Välkomna Östblocket!

Eurovision spred sig österut innan Nato. 1994 gjorde större delen av det forna östblocket entré på Eurovisionscenen. Sovjetrepublikerna Ryssland, Estland och Litauen samt Polen, Rumänien och Ungern.

Polen fick också sin bästa placering någonsin (tvåa) det året med skönsångerskan Edyta Górniaks To nie ja! (Det är inte jag!). Hon hyllades som en hjälte i hemlandet.

Två små faktapärlor om Górniak: 1. Hon dubbade senare polska Pocahontas. 2. Klänningen hon bar på scen var anspråkslös till designen – men inte till priset. Hennes manager köpte den för 30.000 hong kong-dollar. Det motsvarade ungefär sex månadslöner för en vanlig arbetare i Polen 1994, som då led av en ekonomisk kris och den högsta inflationen i modern tid. En liter mjölk kostade 5500 zloty. Eller vad sägs om ett kilo skinka för 128.000 zloty?

7. Anglofila Sverige

USA deltar inte i Eurovision, men får snart en egen version av tävlingen. Deras 51:a delstat har dock deltagit nästan varje gång. Vi menar förstås Sverige.

Och naturligtvis var Sverige första icke-engelsktalande land att sjunga på engelska istället för modersmålet. Det var Ingvar Wixell som 1965 framförde bidraget Annorstädes vals ”in english” – med titeln Absent Friend. 

Året efter infördes regeln att deltagare bara skulle sjunga på sitt eget språk. En regel som nu är skrotad sedan länge. Och så har nästan varje vinnare (24 stycken) de senaste 30 åren varit på engelska.

Det var ungefär vid denna tid som den socialdemokratiske finansministern Gunnar Sträng, apropå vågen av engelska lånord i det svenska språket, ska ha yttrat de berömda orden: ”Jag använder inte utrikiska ord när det finns adekvat svensk vokabulär”. En devis som är mycket svår att leva efter som svensk idag.

Senaste gången Sverige vann på svenska var 1991 med Carolas Fångad av en stormvind. Sedan Charlotte Nilssons Take me to your heaven (ursprungligen Tusen och en natt) 1999 har varenda svenskt bidrag varit på engelska. Lite trist.

Ytterligare lite trivia: 1964, året innan Wixell, deltog inte Sverige i tävlingen. Detta på grund av en nationell artiststrejk.

8. Hårdrockarna går man ur huse för att rösta på Lordi

Finland sägs vara Europas metalbandtätaste land. Så det är ju klart att de skickar en sån grupp till Eurovision!

2006 slår finska Lordi musik-Europa med häpnad. Inte nog med att de spelar metal (nåja) i Eurovision och har på sig monstermaskeraddräkter – de kammar också hem hela skiten!

Europas hårdrockare måste ha gått man ur huse och röstat. Lordi fick nämligen flest poäng i ESC-historien. Tja, fram till 2009, då Norges Alexander Rybak plockade hem otroliga 387 poäng – ett rekord som står sig än idag.

Men rekordet för största skräll… ja, det har nog fortfarande Hard rock Halleluja.

9. Isländska syntare för Palestina

2019 års upplaga av Eurovision Song Contest var minst sagt politiskt laddad. Finalen utspelade sig nämligen i Israel. Många uppmanade till bojkott på grund av den israeliska regimens förtryck av det palestinska folket, men tävlingen blev ändå av – med alla deltagare på plats.

En av årets största snackisar var isländska syntbandet Hatari, som tidigare kommit ut som palestinavänner. Många ville att de skulle bojkotta, bland annat ett hundratal palestinska kulturarbetare som i ett öppet brev uppmanat Hatari att stanna hemma. Men Hatari ville ta tillfället i akt att lyfta palestinafrågan. Med världens blickar riktade mot sig skulle det bli en effektfull protestyttring.

På scen hände inget, men under poängutdelningen höll de upp palestinahalsdukar. Enligt flera källor blev de utbuade av publiken efter sin ”kupp” och på en videoklipp som fick stor spridning kunde man se hur en vakt kom fram till dem för att konfiskera halsdukarna. Ingen stor protest – men ändå mer än vad man brukar få se i ESC-sammanhang.

EBS, som anordnar Eurovision, hotade med konsekvenser för Island. Den palestinsk-amerikanske poeten Remi Kanazi var snabb på att kommentera uttalandet på twitter: ”Men inga konsekvenser för Israel för dess apartheid och brott mot mänskligheten.”

En annan snackis var gästartisten Madonna, som också trotsade bojkottuppmaningarna. Men där var det kanske annat än tillfället att nå ut med sina politiska åsikter som lockade.

Enligt den israeliska nöjessajten Mako fick Madonna ett gage på ungefär 1,5 miljoner dollar för att framföra två låtar. Många menade dock att uppträdandet i första hand var ett försök att rädda världsstjärnans dalande popularitet. Och giget gjorde troligtvis mer skada än nytta.

Ett politiskt ”ställningstagande” blev det i alla fall. Under hennes scenshow syntes två dansare omfamna varandra – den ena med Israels flagga på ryggen, den andra med Palestinas. Återigen var Kanazi rapp: ”I själva verket är det en israelisk soldat som anhåller en palestinier.”

10. Sillstryparn & c:o

Inget Eurovision-ögonblick i dess rätta mening, men så förknippat med schlagerjippot att det inte går att bortse från.

Alternativfestivalen 1975 anordnades i ett tält på Storängsbotten i Stockholm och gick under parollen ”kamp mot kulturens kommersialisering”. Det var musikrörelsens alternativ till Melodifestivalen och ESC 1975, som Sverige var värdland för tack vare ABBA:s vinst året innan.

Ett trettiotal artister och band uppträdde – bland andra Hoola Bandoola Band, Nynningen, Nationalteatern och den progressivt sinnade finska schlagerdrottningen Arja Saijonmaa (som tolv år senare deltog i den ”riktiga” Melodifestivalen med Högt över havet).

Det kändaste uppträdandet är förstås Nationalteaterns Ulf Dageby som under pseudonymen Sillstryparn (”Garotta di ansjovis”) framförde Doin' the omoralisk schlagerfestival, där bland andra ABBA sågas:

Det rasslar av juveler och glittrar av guld
De sjunger om den spanska solen
Men garotteringar och mord, det skiter de i
Och svänger på fascistkärringkjolen

Och här kommer ABBA i kläder av plast
Lika döda som sillkonserver
De skiter också i allt, vill göra snabba stål
Det pyr i mina franska nerver

Spanien var en fascistdiktatur vid denna tid och kritiken mot landets deltagande i ESC väl berättigad. Men en sak får man ge ABBA – vinnarlåten Waterloo var förjävligt bra. Vem har inte karaoke-kraxat den på fyllan? The history book on the shelf is always repeating itself… (först som tragedi, sedan som fars?).

Alternativfestivalen i sin helhet finner du på SVT Play.