75 år sedan Auschwitz befriades

Lördagen den 27 januari 1945 var en isande kall dag. På marsch för att kämpa ner de sista tyska trupperna i Prag passerade den 1:a Ukrainska Frontarmén, ledd av marskalk Ivan Konev, den lilla staden Oświęcim i södra Polen.

Soldaterna, de flesta ryssar, var stridshärdade män och kvinnor. By för by, stad för stad hade de under hårda strider befriat den ukrainska sovjetrepubliken från de nazistiska ockupanterna. 

Deras marsch från Ukraina, genom Polen och Tjeckoslovakien, fortsatte in i Tyskland. Tillsammans med marskalk Georgij Zjukovs 1:a Vitryska frontarmé var det Ivan Konevs 1:a Ukrainska frontarmé som intog Berlin och gjorde slut på det tänkta tusenåriga rike som redan efter tolv år kostat Europa och världen uppemot 85 miljoner döda.

De soldater ur Röda armén som först nådde fram till Auschwitz, hade också varit med och befriat koncentrationslägren Majdanek söder om Warszawa, Belzec och Sobibor i Lublindistriktet, Chelmno utanför Łódź och Treblinka nordväst om Białystok. Läger där mer än två miljoner människor dödades, de flesta judar från ghettona i de polska städerna.

Soldaterna hade sett det mesta.

Men det de fick se i Oświęcim trotsade allt.

I en intervju i tidningen Irish Times den 28 januari 2005, berättade Röda armé-översten Anatolij Shapiro, då 92 år gammal, vad han mötte.

– Där satt grupper av människor i randiga kläder. De var inte mer än skelett. De kunde inte prata. Deras ögon var tomma. Vi berättade att vi var Röda armésoldater och att vi kommit för att befria dem. De började ta på våra uniformer som om de inte trodde oss: vi tvättade dem och klädde dem och började mata dem, sade Anatolij Shapiro, själv av judisk börd.

I lägret fanns då bara 8.000 mänskliga spillror. Den 17 januari, en vecka efter att Röda Armén gått över floden Wisła och in i Polen, gavs ordern att tömma lägren i det som var lägerkomplexet Auschwitz. 56.000 utmärglade fångar i tunna kläder och trasiga skor, tvingades ut på marsch till Wodzisław Śląski vid tjeckiska gränsen, 63 kilometer bort. Det var 20 grader kallt. 15.000 fångar dog under marschen och resten packades in i godståg och kördes till andra läger där många av dem mördades.

Trots att överste Shapiro varit vid fronten ända sedan det tyska anfallet mot Sovjetunionen 1941, blev han chockad av det han såg när han med de första rödarmisterna körde in i lägret.

– Jag hade sett så många oskyldiga människor dö. Jag hade sett hängda människor. Jag hade sett människor som bränts till döds. Men det jag fick se i Auschwitz var jag helt oförberedd på.

Rödarmisterna upptäckte, berättade Shapiro, ”berg av löständer, glasögon och mänskligt hår”. 

Soldaterna hade sett det mesta. Men det de fick se i Oświęcim trotsade allt.

En annan sovjetofficer berättade att i barackerna för barn fanns det bara två överlevande. Resten hade gasats ihjäl eller utsatts för fruktansvärda medicinska experiment. Ansvarig för dem var den ökände läkaren Josef Mengele.

Liken av dem som mördats i gaskamrarna brändes upp i ett omfattande system av ugnar.

– När vi undersökte ugnarnas skorstenar konstaterade vi att de var igenkorkade av fett från människor. Skorstenarna var 115 centimeter breda.

Mellan 1,1 och 1,5 miljoner människor dog i Auschwitz-Birkenau, det två och en halv kvadratmil stora lägerkomplexet.

I samband med 60-årsminnet av Auschwitz befrielse mindes menige soldaten Koptjev Gamolov, då bara 18 år gammal, att bland ”de svältande och utmattade fångarna fanns en som gjort en liten röd fana. Han hade hört kanonmullret komma närmare och förstod att Röda armén var på väg”. 

Det nazistiska koncentrationslägersystemet var omfattande. Bara i de förintelseläger som Röda armén befriade på sin marsch mot Prag mördades uppemot 3,3 miljoner människor.

Kommendant i Auschwitz, och den som utförde de nazistiska ledarnas order, var Rudolf Höss (Höß), ej att förväxla med Hitlers adjutant Rudolf Hess. Höss gick med i nazipartiet 1922, bara 21 år gammal. Han var en av Hitlerregimens trognaste hantlangare; det var Höss som införde pesticiden Zyklon B som det mest effektiva medlet att gasa ihjäl människor.

Höss ville aldrig acceptera sin skuld. Niclas Sennertegs nyutkomna bok Allt jag känner är att mina fötter gör ont, bygger på Nürnbergsprocessens förhör med Höss som ansåg att mördandet i Auschwitz inte var fel, eftersom han var SS-man och SS ansåg det nödvändigt att leda och organisera mördandet. Höss ansåg också att han som SS-man självklart måste lyda de order som SS-chefen Heinrich Himmler utfärdat.

Rudolf Höss såg mördandet som ren rutin. Han var en av det Tredje Rikets mest effektiva mördarmaskiner. Höss räknade inte dem han skickade till gaskamrarna som människor, utan som enheter.

”Rent tekniskt var det väldigt enkelt. Det skulle inte varit särskilt svårt att utrota ett större antal… Själva dödandet gick fortast. Man kunde göra sig av med 2000 enheter på en halvtimme, men att bränna upp kropparna tog tid. Själva dödandet var enkelt; vi behövde inte ens vakter för att driva dem in i gaskamrarna. De gick in och förväntade sig en dusch men istället för vatten satte vi på gasen. Allt gick väldigt snabbt”, berättade Höss i sjävbiografin Kommandant in Auschwitz: autobiographische Aufzeichnunge (1956), som han skrev under tiden i fängelse.

Höss beklagade att ”även Auschwitz hade begränsad kapacitet”.

Efter rättegången i Nürnberg lämnades Rudolf Höss över till den nya folkdemokratiska regeringen i Polen. Han dömdes till döden. Den 16 april 1947 hängdes han utanför krematoriet i Auschwitz.

Förintelselägren skapades efter den beryktade konferensen i Berlinförorten Wannsee i januari 1942. En rad högt uppsatta nazister och SS-officerare, däribland Reinhard Heydrich och Adolf Eichman, diskuterade hur man mest effektivt skulle utföra den förintelse av det judiska folket som Hitler och hans stab beslutat om redan tidigare.

Höss räknade inte dem han skickade till gaskamrarna som människor, utan som enheter.

Men när förintelselägren började byggas hade Hitlerregimen redan byggt hundratals ”vanliga” koncentrationsläger, förkortade KZ. De första upprättades redan 1933, direkt efter att Hitler tagit makten. Dachau, Sachsenhausen och Buchenwald var läger som organiserades av väldisciplinerade SS-trupper, en fånges minsta felsteg bestraffades med brutal och förnedrande behandling. Lägren fylldes av kommunister, fackföreningsfolk, socialdemokrater och andra oppositionella.

Dachau, Buchenwald och Sachsenhausen var formellt sett inga förintelseläger – ändå mördades drygt en miljon av de 1,6 miljoner fångar som fanns i lägren. Efter elva år i isoleringscell arkebuserades den tyske kommunistledaren Ernst Thälmann i Buchenwald den 18 augusti 1944. I kvinnolägret Ravensbrück, upprättat 1938, mördades enligt olika källor uppemot 90.000 av de 150.000 fångar lägret hade totalt.

Idag görs ständiga försök att förringa den sovjetiska insatsen under andra världskriget för att istället framhäva USA och England. Författaren och opinionsbildaren Henrik Arnstad, ansedd som en av de främsta svenska experterna på fascismen, påminde nyligen i en tweet om 75-årsdagen av Auschwitz befrielse: ”Det är snart 75 år sedan de allierade befriade Auschwitz”, skrev Arnstad. När någon påpekade att det var Sovjets röda armé som befriade lägret, svarade Arnstad med att blocka kritikern.

Det är också talande att Polen inte har bjudit in Rysslands statschef till den ceremoni som hålls i Oświęcim i samband med 75-årsminnet. Yad Vashem, Israels centrum för hågkomst av Förintelsens offer och hjältar, ser annorlunda på saken. Till deras minnesceremoni var både Polen och Ryssland inbjudna. Polens president blev dock nekad tid i talarstolen. Däremot fick Rysslands president tala.

Idag görs ständiga försök att förringa den sovjetiska insatsen under andra världskriget, för att istället framhäva USA och England.

Den engelske historikern och professorn Geoffrey Roberts är en av världens främsta experter på händelserna under andra världskriget. I sin bok Stalin’s General: The Life of Georgy Zhukov (2012) skriver Roberts att ”roten till Auschwitz och förintelsen […] fanns i en rasistisk ideologi och en fanatisk ledare för en barbarisk regim. Hitlerregimen krossades av Röda armén, som förlorade miljoner män och kvinnor under kriget. Utan Röda armén, och de uppoffringar som det sovjetiska folket och framförallt det ryska folket gjorde, hade nazisterna kunnat fullborda sina politik att helt utrota Europas judar”.