Älskling, jag krympte konsumtionen
Alexander Paynes senaste film är både rolig och tankeväckande, men varför läggs det så mycket energi på att rädda kapitalismen från sig själv, istället för att avskaffa den?
Vi människor är en rolig art. Det läggs ner så mycket kraft, tid, pengar och tankeverksamhet på att hitta på saker som ska försöka rädda kapitalismen från sig själv istället för att bara avskaffa den. Processen med ”cellreduktion” i Downsizing ska nog inte tolkas som ett seriöst förslag till lösning på någonting. Det är mer av en idé som filmmakarna spunnit vidare på och utforskat vilka olika konsekvenser den skulle få.
Två norska forskare (spelade av en svensk och en dansk) uppfinner ett sätt att förminska människor. En person på 180 centimeter blir efter den revolutionerande processen bara 12,9 centimeter.
Ett helt samhälles samlade avfall för ett år ryms nu i en vanlig plastpåse. Och som inte det vore nog, när människor behöver mindre – bokstavligen – mat och livsnödvändigheter blir deras besparingar otroligt mycket mer värda, och de kan leva ett liv i lyx och överflöd i små dockhussamhällen. Men cellreduktionen medför förstås en hel del problem för ekonomin. Tillväxten rasar när en växande del av populationen plötsligt förbrukar och konsumerar mycket mindre. Det förs fram en och annan invändning mot att ”de små” får rösta när de knappt är en del av ekonomin och lever i sina egna övertäckta samhällen.
Hemma hos den kriminella Dusan får Paul skymta att det gamla klassamhället nog ändå följt med in i den krympta världen.
Matt Damon spelar fysioterapeuten Paul som låter sig krympas och efteråt får veta att hans fru dragit sig ur i sista stund. Det blir en dyr skilsmässa och istället för ett stort lyxigt gods får han flytta till en lägenhet under den serbiske playboyen och smugglaren Dusan, spelad av Christoph Waltz.
Hemma hos den kriminella Dusan får Paul skymta att det gamla klassamhället nog ändå har följt med in i den lilla världen. Några måste ju trots allt arbeta. Han träffar den vietnamesiska städerskan Ngoc Lan (Hong Chau) och såväl komik som romantik uppstår förstås. Samt ett inträde i den invandrade arbetarklassens skuggvärld.
Regissören och manusförfattaren Alexander Payne gör nog rätt i att inte gå in alltför mycket på de ekonomiska konsekvenserna av att krympa människor. Storyn har en del hål redan som det är. Men det är egentligen inte viktigt.
Den som har sett någon av Paynes tidigare filmer vet att hans filmer är ganska egensinniga. På senare år har han gjort The descendants (2011) och Nebraska (2013), men redan med 2002 års About Schmidt – där Jack Nicholson gör en av sina bästa roller – och den knäppa high school-filmen Election (1999) visade han sig vara en intressant regissör. Mest känd är han kanske ändå för Sideways (2004).
Downsizing är ingen fantastisk film men stundvis rolig och tankeväckande. Som svensk får man bli glad av att se Rolf Lassgård som den norske vetenskapsmannen, och den som kan sin europeiska b-film blir förstås förtjust över Udo Kier som sjökaptenen Konrad.