Krönika: Andras villkor riskerar bli allas villkor

I flera år har diskussionen om migration och arbetskraftsinvandring fått styras över till värderingsfrågor om humanism och ”rätten till ett bättre liv”. Då kommer intressefrågor i bakgrunden. Detta är inget isolerat svenskt fenomen utan ett globalt mönster som präglat rörelser till vänster.

Oavsett eventuellt goda avsikter ger det borgerligheten ett övertag. Det gynnar även främlingsfientliga krafter. De kan framstå som ensamma om att påtala problem som uppkommer.

Olika typer av migration påverkar olika arbetargrupper och den offentliga ekonomin. Det går inte heller att blunda för det faktum att fackföreningar och alla arbetarkollektiv får större möjlighet att kräva bättre villkor om arbetskraftsutbudet är begränsat. Omvänt sätter det press nedåt om arbetskraft lätt och billigt kan ersättas.

Öppnare gränser och stor invandring är därför en seger för kapitalisterna. Det är därför de lobbar för fri arbetskraftsinvandring.

I Sverige är deras krav väl tillgodosedda. Möjligheten att utnyttja billig arbetskraft från de fattigare länderna inom EU har kompletterats. I december 2008 ledde en överenskommelse mellan Alliansregeringen och Miljöpartiet till lagstiftning med, i princip, fri arbetskraftsinvandring från hela världen.

Systemet med en opartisk myndighetsprövning avskaffades. Tidigare bedömdes arbetskraftsbehov, risken för undanträngning och tillgången på bostäder och resurser i välfärden. Istället överlämnades avgörandet till företagen. För arbetarklassen är det omöjligt att acceptera arbetskraftsinvandring efter detta mönster.

Arbetsköparna skaffar billig arbetskraft, ofta mot betalning. För det mesta sker det till yrken där det redan finns överskott på arbetskraft. Systemet inbjuder till exploatering och fusk.

Migrationsverket har upptäckt flera fall av handel med arbetstillstånd sedan företagen kan bjuda in ett fritt antal arbetare. Antingen gäller pengar på bordet eller så får den anställde ”jobba av skulden”.

Det svenska arbetstillståndsystemet är kanske den lättaste vägen in i Schengen. Vi exporterar därför också arbetskraft till den svarta sektorn i EU.

För några år sedan hade ett företag fått arbetstillstånd för 400 ”bärplockare” från Bangladesh. 190 hann resa in innan Migrationsverket bromsade efter att gränspolisen på Arlanda slagit larm. Inga bär blev nämligen plockade i Sverige eftersom arbetskraften genast försvann till andra länder i Europa.

Arbetskraftsinvandringen måste regleras på nytt. När sämre villkor får fäste kan de snart komma att prägla hela arbetsmarknaden. Det som är andras villkor idag blir allas villkor i morgon.