Krönika: Bristen på läkemedel är ingen tillfällighet
Ökningen av de tillfälliga läkemedelsbristerna är konsekvenser av politiska beslut, beslut som går att ändra.
Det råder allt oftare brist på läkemedel i Sverige. Nyss kunde vi läsa att läkemedlet litium – livsviktigt för tiotusentals svenskar som lider av bipolär sjukdom – var tillfälligt slut på svenska apotek. Sådana tillfälliga bristsituationer har ökat kraftigt de senaste åren. Det är knappast någon tillfällighet.
Sedan apoteken privatiserades för tio år sedan har staten frånsagt sig ansvaret för läkemedelsförsörjningen. Distributionen av läkemedel har istället överlåtits åt privata marknadsintressen. De privata aktörerna, drivna av konkurrensen och vinstintressen, strävar efter att sänka sina kostnader och öka vinstmarginalen. Detta har lett till minskad lagerhållning.
All läkemedelsleverans sker idag enligt principen just-in-time. Lagerhållningen har minimerats i alla led av distributionskedjan. Det innebär dels att trycket ökar på oss som arbetar inom läkemedelsdistributionen. De små marginalerna – i kombination med mer eller mindre konstant underbemanning – leder till stress och överarbete för oss arbetare.
Det innebär också att tillgången på läkemedel blivit mer osäker. Övergången till just-in-time har skapat ett sårbart och känsligt system, där en tillfällig störning någonstans riskerar att skapa kedjereaktioner och plötslig läkemedelsbrist. De senaste fyra åren har antalet så kallade restnoteringar – det vill säga tillfälliga läkemedelsbrister – fyrdubblats. I år förväntas de bli ännu fler, enligt Läkemedelsverket.
Ökningen av de tillfälliga läkemedelsbristerna är alltså ingen tillfällighet. Den är den direkta konsekvensen av politiska beslut, nämligen privatiseringen och avregleringen av apoteken. Detta beslut är dock inte oåterkalleligt utan går att upphäva, genom nya beslut. Det enda som fattas är den politiska viljan.
Istället föreslås nu – i en utredning gjord på uppdrag av Socialstyrelsen – att en ny myndighet ska ges ansvar att lösa de problem som privatiseringen skapat. Som om det skulle lösa någonting. Jag har ett bättre förslag – återförstatliga apoteket med fullt ansvar för läkemedelsförsörjningen!