Århundradets spionkupp: CIA sålde riggade krypteringsmaskiner till över hundra länder

Det är ett både häpnadsväckande, och samtidigt inte helt förvånande, avslöjande som Washington Post kunde publicera i veckan. I 50 år var den hemliga ägaren till en av världens största tillverkare av krypteringsmaskiner ingen mindre än den amerikanska underrättelsetjänsten CIA – som tjänade miljoner dollar på att sälja de manipulerade maskinerna till regeringar världen över, och på köpet kunde ta del av deras hemliga information.

Bakom projektet stod den svenske uppfinnaren Boris Hagelin, och Sverige hade en nyckelroll i den enorma spionoperationen även efter hans död. 

Tillsammans med tyska ZDV har Washington Post tagit del av CIA:s och tyska BND:s interna historiedokumentation av operationen. Hagelins svåger Sixten Svensson skrev redan 2016 en bok om ”århundradets största spionkupp”, som den kallas på omslaget och i CIA:s historieskrivning, men det är först nu som skandalen bekräftas av CIA:s och BND:s egna dokument.

Här är historien om hur USA och Västtyskland i decennier avlyssnade fler än 120 regeringar – genom utrustning som de själva sålt till dem. 

Det börjar med svensken Boris Hagelin, upphovsman till en portabel mekanisk krypteringsmaskin som amerikanska soldater använde under andra världskriget. 

Boris Hagelin föddes i det som idag är Azerbajdzjan, där hans pappa var anställd av bröderna Nobels oljebolag Branobel, men familjen återvände till Sverige efter revolutionen 1917. Boris Hagelin flyttade sedan vidare till USA i början av andra världskriget, där han umgicks med USA:s mest framstående kryptolog William Friedman.

Efter kriget fortsatte Hagelin att utveckla krypteringsmaskiner och startade företaget Crypto AG i Schweiz. USA:s underrättelsetjänst kunde vid den här tiden inte läsa någon av sina tre huvudfienders (Sovjetunionen, Kina och Nordkorea) krypterade koder och det tidiga 1950-talet har beskrivits i CIA-historik som amerikansk kryptologis mörka medeltid.

I takt med att Hagelins maskiner blev bättre och bättre oroades USA av att inte heller Crypto AG:s växande kundkrets skulle gå att avlyssna. Friedman bjöd då över den ideologiskt USA-tillvände Hagelin till Washington 1951, där de skakade hand på att Crypto AG bara skulle sälja sin mest avancerade teknik till en lista på länder som USA godkänt. Övriga fick hålla till godo med äldre och svagare system, och Hagelin fick betalt för vad han förlorade i affärsintäkter.

1960 fick CIA ett skriftligt avtal med Hagelin, där han förband sig att sälja den bästa tekniken enbart till Natoländer, plus ”neutrala” Sverige och Schweiz. Fortfarande handlade arrangemanget ”bara” om att undanhålla andra länder de säkraste systemen, men snart fördjupades och växte samarbetet.

1967 släppte Crypto AG en elektronisk krypteringsmaskin, vars innanmäte var helt designat av USA:s myndighet för signalspaning NSA. Maskinens algoritmer var riggade så att den till synes slumpmässiga koden snart upprepades och lätt kunde avkodas av NSA. Nu kunde USA enkelt ta del av informationen som Crypto AG:s kunder ville hålla hemlig.

I slutet av 1960-talet ville den snart 80-årige Boris Hagelin att hans son Bo skulle ta över och säkra företagets framtid. USA:s underrättelsetjänster såg däremot sonen som en osäkerhetsfaktor och det mycket hemliga samarbetet hölls hemligt även för honom. Snart nog behövde CIA inte oroa sig alls för sonen längre, Bo Hagelin omkom i en bilolycka i Washington 1970.

Samma år köpte CIA och den västtyska underrättelsetjänsten BND, i största hemlighet, Crypto AG av Boris Hagelin. BND hade redan känt till, eller misstänkte åtminstone, att det fanns kopplingar mellan Crypto AG och USA. När de försökte köpa in sig i företaget berättade Hagelin det för sina uppdragsgivare i Washington och snart kom ett nytt bud som var sanktionerat av USA. 

I tjugo år delade USA och Västtyskland på en oerhörd mängd information från hela världen. Moskva och Peking var med rätta misstänksamma mot västföretaget Crypto AG och köpte aldrig deras teknik, men USA fick ändå information om Sovjetunionen och Kina genom andra länders förbindelser med de båda socialistiska staterna. 

På tidigt 1980-tal kom mer än hälften av den hemliga information som USA samlade in från andra länder än Sovjetunionen och Kina genom operation Rubicon, som CIA döpt den till.

Förhållandet mellan CIA och BND var inte friktionsfritt. Enligt Washington Post framkommer det i CIA:s historieskrivning att amerikanerna regelbundet fick påminna tyskarna om att underrättelsevinsten i arrangemanget var mycket mer värd än den rent ekonomiska. Tyskarna å sin sida upphörde aldrig att förvånas över med vilken iver USA avlyssnade även sina nära allierade. De bör rimligen inte ha blivit förvånade när Edward Snowden en 30 år senare avslöjade att NSA avlyssnade förbundskansler Angela Merkels telefon.

På 1970-talet började anställda på Crypto AG misstänka att allt inte stod rätt till, när ingenjörer som hittade fel i algoritmerna rutinmässigt avfärdades. Lösningen blev att ta in en chef med både tillräcklig teknisk trovärdighet och lojalitet till USA för att lugna misstänksamma medarbetare. Mannen var Kjell-Ove Widman, matematikprofessor från Linköpings universitet.

Fram till 1994 jobbade Widman helhjärtat för USA. Bland annat lyckades han övertyga den argentinska juntan under Galtieri att information som Storbritannien fått av USA under Falklandskriget 1982 inte berodde på Crypto AG:s krypteringsmaskin, och Argentina fortsatte vara en trogen kund hos Crypto AG.

Även Iran fortsatte köpa Crypto AG:s utrustning, också efter att de 1992 arresterat och förhört en ovetande försäljare för företaget då de börjat misstänka Crypto AG. Det berodde bland annat på att USA:s president Ronald Reagan råkat avslöja att USA tagit del av kommunikationen mellan Tripoli och Libyens ambassad i Östberlin, efter bombattentatet mot ett diskotek i Västberlin 1986.

Efter att Berlinmuren fallit började den tyska regeringen oroa sig för de politiska följderna om den enorma spionskandalen skulle brisera, och BND lät sig köpas ut av CIA 1993.

CIA var däremot kvar som ägare ända fram till 2018, då två nya bolag bildades av det gamla Crypto AG. Svensken Andreas Linde, som köpte Cryptos internationella verksamhet, säger till Washington Post att han inte hade en aning om vilka de tidigare ägarna var och att han känner sig lurad.

Det andra, CyOne, leds av Giuliano Otth, som också var vd för Crypto AG från 2001 till 2018. Giuliano Otth ville inte kommentera uppgifterna om Crypto AG:s historia.