Krönika: Därför har vi kaos i politiken
En stark vänster behöver en stark reformism som håller liberalerna stången.
Det är inte så svårt att förstå varför Alliansen gjort sitt som politiskt projekt. Förutsättningarna har helt enkelt ändrats. Alliansen föddes i en tid då nyliberalismen var ismen för dagen i det politiska livet. Hela borgerligheten omfattade den i större eller mindre omfattning. Men viktigast var att Moderaterna lämnade den traditionella konservatismen och blåhögerns tolkning av världen. Nu var det inte längre, raljant uttryckt, fanan, kungen, militären och nationen som var det centrala. Med Reinfeldt blev det den nyliberala, råa kapitalismen som styrde deras politik.
Den tiden är över nu. Moderaterna är åter den gamla blå högern och det har skett i takt med att den ultranationalistiska högern genom SD har fått luft under vingarna. Den här processen började redan när Reinfeldt tackade för sig och Anna Kinberg Batra började flörta med SD.
Vi ska också komma ihåg att SD har fått kraft ur nyliberalismens otyglade girighetskapitalism med nedmontering av välfärdsstaten och så kallad globalisering (dvs imperialism) där kapitalismen inte känner några gränser eller lojaliteter mer än till maximal profit.
I det läget är det lätt att se att Alliansen är en otidsenlig skapelse. M och KD lockas allt tydligare av den nationella protektionismhögern med dess främlingsfientlighet och högerpopulism. C och L är kvar där Alliansen var, det vill säga i en värld där nyliberalismen fortfarande sitter på kuskbocken och bestämmer färdvägen.
På vänstersidan har utvecklingen inte gått lika fort. Socialdemokratin vidhåller krampaktigt att partiets sämsta valresultat på 107 år inte påverkar politikens bärighet. Tvärtom antyds nu att arbetsrätten kan diskuteras. Sedan tidigare finns uppgörelsen om inskränkningar i strejkrätten.
En omprövning av alla de avsteg som gjordes från en reformistisk dagordning under mer än två årtionden verkar inte vara i sikte. Detta trots att 25 procent av arbetarväljarna uppfattade SD som ett alternativ och lät sig lockas av de högerpopulistiska sirenerna.
Tyvärr uppfattas inte heller V som ett alternativ då partiet dras med påverkan från det nyliberala tänkandet genom starkt inslag av identitetspolitik och för lite klassperspektiv. Att nio procent av LO-väljarna valde V valet 2018 måste ses som ett nederlag och ett tragiskt bevis för hur stark högervågen är efter nyliberalismens härjningar.
Vänstern i bred bemärkelse har aldrig i modern tid varit svagare än idag. Den viktigaste orsaken till detta är att socialdemokratin lämnat reformismen och flyttat till mitten. Om och när socialdemokratin, likt Moderaterna, flyttar hem igen kommer vänstern att bli starkare. Förutsättningen för en stark vänster är närvaron av en stark reformism som håller liberalerna stången. Tydliga alternativ är nödvändiga för demokratins vitalitet även om det kortsiktigt inte alltid inkasserar opinionssiffror. Det är i detta perspektiv vi ska se det politiska kaos som nu råder.