Val 2018: Det behövs arbetare i politiken

”Det behövs arbetare i politiken”. Så lyder en av Kommunistiska Partiets paroller i valet till kommunfullmäktige i Göteborg. 

– Vi menar att politiken i Göteborg inte präglas av vanliga arbetares och låginkomsttagares behov och önskemål, utan av andra intressen, en köpstark medelklass, överklassens och storföretagens intressen, säger byggnadsplåtslagaren Ulf Nilsson, Kommunisternas förstanamn på valsedeln.

– Vanliga människor som vi själva skulle kunna lyfta in vardagsproblemen och driva de krav som finns i Göteborgs arbetarstadsdelar, för de har helt kommit i skymundan.

Men varför ska man rösta på K och inte på till exempel Vänsterpartiet?

– Vänsterpartiet har visserligen ändrat sig lite, men har till exempel varit med och skurit ner med 88 miljoner i Angered under våren, säger Ingrid Frejd, undersköterska och andranamn på Kommunisternas valsedel.

– Ytterligare ett aktuellt exempel är biblioteket i Kortedala, där är Vänsterpartiet med och bestämmer över nedskärningen av biblioteket, en jätteprovokation mot folk i stadsdelen, fyller Ulf Nilsson i.

– Det är tydligt att Vänsterpartiet mest bryr sig om sina kärnväljare. När nedskärningarna drabbar Angered och andra förorter har man inga problem att skära ned i verksamheten men när det drabbar Majorna ställer man sig på barrikaderna, säger Povel Johansson, lokförare och tredjenamn för Kommunisterna. 

Socialdemokraterna i Göteborg är ett kapitel för sig. Partiet är på väg mot århundradets katastrofsiffror.

 Detta menar de tre kommunisterna främst beror på nedskärningspolitiken, men också på Västlänken, det kritiserade infrastrukturprojekt som är en av valrörelsens stora snackisar. 

– De har lämnat alla traditionella krav, som kraven på jämlikhet och rätt till riktiga arbeten, för att bli ett rent liberalt parti som hellre talar om företagsklimat än hur situationen är på arbetsplatserna, säger Ulf Nilsson.

– Och så har de fullkomligt struntat i folkomröstningen som var i samband med förra valet. Man idiotförklarade i princip den stora majoritet som röstade nej till trängselskatten och då indirekt till Västlänken.

Kommunisterna är det enda vänsteralternativet som är emot Västlänken. Detta utifrån tanken att staten ska bekosta sina infrastruktursatsningar och inte dumpa över kostnaderna på kommunerna.

– Vi vill rusta upp kollektivtrafiken i Göteborg för de pengarna istället. Den ska vara gratis och gemensamt ägd, så vi slipper marknadsmekanismer, och så vill vi bygga ut den, säger Povel Johansson. 

– Det är orimligt att de styrande i Göteborg vill att det ska gå snabbare att pendla in från Alingsås och Kungsbacka än från Bergsjön, att folket i förorterna ska ha svårare att ta sig in till centrum än folk från andra kommuner.

En moderat, en Bingolotto-grundare och en frispråkig polis bildar ett parti. Det låter som inledningen på en dålig vits, men Göteborgs-Postens favoriter, Demokraterna, växer i opinionsmätningarna. Mycket tack vare sitt Västlänksmotstånd, men också för att många längtar efter ”något nytt”

– Jag ser inte riktigt vad som är så nytt och fräscht med det partiet, säger Ingrid Frejd.

– Det är gamla kommunpolitiker som nu skapar sig ett eget parti. De har ju suttit med och styrt, hela gänget. Och deras ekonomiska politik är helt och hållet borgerlig.

– Går man in på deras hemsida finns ju inget partiprogram, säger Povel Johansson.

– Inte ens när det kommer till Västlänken, där de ska vara alternativet, säger de ifrån. För dem är det en förhandlingsfråga precis som allt annat.

Det senaste året i Göteborg har präglats av hyresgästskamp mot oönskade utförsäljningar. Från den skandalomsusade Rannebergsaffären, till kommunens senaste beslut om en utarmning av allmännyttan i Frölunda.

Kommunisterna är av den starka åsikten att allmännyttan är ett viktigt instrument för att vi gemensamt ska kunna styra bostadspolitiken, något man borde värna om och bygga ut snarare än utarma.

– Och där har vi ju Demokraterna igen, säger Ulf Nilsson.

– De talar om att sälja ut fler bostäder för att finansiera nybyggen, där är de helt överens med borgarna. Sossarna är lite mer svävande, de kör den där lömska stilen där man byter bort kommunala bostäder för att få mark som kommunen tidigare ägt. Det är bara en variant på samma sak.

– Båda två vill föra in marknadsmekanismer överallt, lägger Povel Johansson till.

– Demokraternas snack om att ta tag i korruptionen innebär i princip bara att de vill att marknaden sköter mer.

Ytterligare en het potatis i Göteborg är frågan om hamnen. Stora delar av verksamheten där är privatiserad. Detta är grunden till problemen och kärnan i den pågående hamnkonflikten. Kommunisterna kräver att hamnen ska återgå i kommunal regi.

– Om den drivs av kommunen kan man ge ägardirektiv med krav på normala fackliga relationer med arbetarna på arbetsplatsen och om arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnar tycker att det är en dålig idé… ja, då får man ta beslut om att lämna organisationen. Man kan ställa helt andra krav, säger Povel Johansson.

– Att sedan gå miste om en massa intäkter som kommunen fick när de ägde hamnen, men som nu skickas iväg till Danmark, är ytterligare en fråga. 

Frågan om sex timmars arbetsdag eller 30-timmarsvecka inom vården har varit på tapeten under föregående valperiod i Göteborg, inte minst tack vare experimentet på Svartedalens äldreboende. För Kommunistiska Partiet är detta en av de viktigaste valfrågorna.

De kräver bland annat att det ska införas för alla som är anställda inom vård och omsorg av Göteborgs stad. Det är en arbetsmiljöfråga av rang.

– Har du ett kontorsjobb så kan du vara lite friare i din arbetstid. Det vet ju alla som har försökt ringa Göteborgs stad efter klockan 15 en fredag, då är det inte en käft kvar i förvaltningen, säger Ingrid Frejd.

– Men jag som jobbar inom vården vet att man inte kan ta med en dement person hem och jobba lite hemifrån. Man kan inte säga: ”Ah, jag orkar inte komma in idag, skicka hit tre patienter så spolar jag dränen här”.

– Sverige är rikt. Göteborg är en rik stad. Vi har råd med det.

– Vi är ett mycket rikare land idag än när vi gick över från tolv- till åttatimmars normalarbetsdag, lägger Ulf Nilsson till.

 – Men den rikedomen har ju inte hamnat hos vanligt folk, det har varit viktigare att mäta antalet dollarmiljonärer i landet än att folk mår bra på sina arbeten.

– Det sägs att arbetarna ska anpassa sig till arbetslivet. Vore det inte bättre om man anpassade arbetslivet efter arbetarna? Om man nu en gång lyckas bli pensionär så ska man ha möjlighet att få en schysst ålderdom, inte vara helt söndersliten, säger Ingrid Frejd.

Tryggheten är en viktig fråga i Göteborg, särskilt efter alla skjutningar och bilbränder i förorterna. Vad vill Kommunisterna göra för att folk ska känna sig tryggare igen?

– Största anledningen till skjutningarna och annat är ju social oro, säger Ulf Nilsson.

– Det är inte så att stadsdelarna plötsligt befolkas av galningar. Det är ökad fattigdom och frustration som ligger bakom.

– Om man vill ställa krav på människor så måste man också låta dem vara med i samhället, säger Ingrid Frejd.

– Och då är det viktigt att man visar att oavsett vilket postnummer man har i staden så är man lika mycket värd som medborgare och har samma rättigheter.

Kommunisterna menar  att dessa rättigheter bland annat bör vara: tillgång till en bra och vettig bostad, möjlighet att få ett jobb, möjlighet till en god utbildning och särskilt viktigt för de unga – en meningsfull fritid. 

– Man måste ändra mycket av hur man prioriterat i staden, vilka som anses vara viktiga. Sen löser det ju inga skjutningar direkt, men på längre sikt är det en del av lösningen, säger Ingrid Frejd.

– Och man måste se på tillgången till droger och drogförsäljningen, fortsätter hon.

– Det är grunden till de flesta kriminella uppgörelser. Samtidigt har införseln av vapen och droger till Sverige blivit mycket enklare efter EU-inträdet. Det är kanske inte ett problem som bara en stad kan lösa, men det är något som nästan inte nämns i sammanhanget när man pratar om detta.

– Ytterligare ett problem är att man inte har någon välfungerande behandling av personer som handlar i missbruk, som erbjuder vägar ut, utan det är bara ”skyll dig själv, du skulle tagit dig i kragen för länge sen”.