Krönika: Det går inte att komma ifrån – det krävs satsningar på barnomsorg och skola

Den senaste tiden har det rapporterats om vidriga rån och våldsbrott mot barn, där andra barn eller minderåriga är gärningsmännen. Brotten utförs ofta med syftet att också förnedra sitt offer och detta görs på de mest förhärdade sätt.

Förövarna agerar maskerade och i grupp. Då går det lättare att förtränga känslor av empati för offret.

Polisens statistik visar att antalet rån där offret är under 18 år mer än fördubblats sedan 2016.

Regeringen, fantasifull som alltid, har arbetat fram ett förslag som innebär att unga som begår brott kan förbjudas att vistas ute på helger och helgkvällar. Förslaget kallas helghemsarrest.

Skulle verkligen det kunna bli lösningen för de unga att bryta sin kriminella livsstil? Har man inte hoppat över några väsentliga tankesteg?

Fattigdom, trångboddhet, dåliga skolresultat, arbetslöshet i familjen, föräldrars egna otrygghet, psykisk sjukdom hos föräldrar, misstro mot poliser och rättssystem, brist på integrerande miljöer, brist på  delaktighet i samhället. Det finns många faktorer som ökar risken för att även barn och minderåriga kan hamna i kriminalitetens klor och söker sig till, eller inte kan motstå, den negativa grupptillhörighet som den kriminella miljön ger.

”Man måste ner i åldrarna och bryta dessa mönster. Redan på dagis måste man kolla om någon kommer från en dysfunktionell familj. Man måste hitta vägar in i samhället för dem”, menar Jacob Fraiman tidigare kriminell, när han tillsammans med kriminologen Felipe Estrada Dörner och före detta polisen Mustafa Panshiri deltar i Agenda där problemet diskuteras.

Vi som arbetade i barnomsorgen i förorterna, som nu har fått namnet utsatta områden, på 70- och 80-talen, känner igen detta. Då fick vi ofta höra från polis och sociala myndigheter hur viktiga vi var i vårt arbete och hur mycket pengar vi sparade åt samhället, när vi tidigt såg de barn och familjer som behövde precis alla de insatser förskolan kunde uppbringa. Oftare än nu fick vi då resurser att ge detta.

Samhället och samhällsklimatet förändrades. På förskolorna kom studiedagar och handledningar mer att handla om hur man arbetar i stora barngrupper, om hemspråk och dokumentation och åter dokumentation. Och vi fick sällan höra hur barnomsorgen kan spara pengar åt samhället genom att fullgöra det kompensatoriska uppdraget som ska ge varje barn goda förutsättningar. I stället fick vi höra att vi kostade alldeles för mycket och vi pådyvlades sparbeting och nedskärningar.

I Agenda oroar sig Mustafa Panshiri för att etniska svenskar kommer att bilda medborgargarden för att skydda sina barn. Förövarna ser ofta de etniskt svenska unga som lättare offer, utan kusiner och stor släkt som kommer till deras hjälp. Det vore en mycket riskfylld utveckling.

Vilka fler samhälleliga medel som än behövs för att hindra att segregationen förstärks och att unga hamnar i kriminalitet och att andra unga offer blir märkta för livet, så går det inte att komma undan det grundläggande. Förskolor, skolor och fritidshem, fritidsgårdar och fritidsaktiviteter för de unga måste vara av tillräckligt hög kvalitet och nå alla. De unga måste få uppleva att kunskap, delaktighet och ansvar vinner över omoral och kriminalitet.