Kommentar: EU-sanktioner drabbar syrierna – Wallström skulle kunna häva dem

Utvecklingen i Syrien spretar. Det positiva är att säkerheten blivit mycket bättre. Folkmajoriteten lever i relativt trygga och fredliga områden. Det negativa är USA:s och EU:s ekonomiska strypsnara i form av sanktioner. De förvandlar vardagen till ett helvete för miljontals syrier.

Det som märkts mest under de senaste månaderna är den akuta bristen på olja och gas. Många syrier har inte kunnat värma sina bostäder under vintern, det saknas gas till matlagning och bilköerna till bensinmackarna ringlar kilometerlånga.

”Vissa köar i tolv timmar för att få tanka. Syrierna skojar om eländet, men de är arga och irriterade. Och vintern har varit hård. Folk har frusit i sina hem”, berättar Fadia Restom, bosatt i Jönköping men med familj och vänner i Syrien.  

Andra syrier jag kontaktar bekräftar att läget är tufft.

”Sanktionerna slår inte bara mot återuppbyggnaden, de drabbar alla aspekter av livet. Det är nästan omöjligt att importera olja och gas. Ibland känns det som om livet är värre nu än det var under det massiva kriget”, förklarar Rima Sawah från Homs.

Lilly Martin Sahiounie från Latakia pekar på en tragisk följd av importrestriktionerna:

”Mediciner påstås vara undantagna från sanktionerna, men läkemedelsföretagen är rädda för att handla med Syrien. President Trump har sagt att han ska införa sanktioner mot varje land och företag som handlar med Syrien. Nu dör människor av sjukdomar som förr kunde botas.”

Västvärldens behandling av det syriska folket är djupt cynisk. Först uppmuntras och understöds ett brutalt regimskifteskrig, som lett till hundratusentals döda, en massiv förstörelse och miljontals syrier på flykt. Sedan bestraffas de som överlevt och stannat kvar i Syrien genom att västländerna hindrar återuppbyggnaden och bokstavligt talat stryper invånarnas möjligheter att leva ett normalt liv.

USA gör ingen hemlighet av vad syftet är.

”USA och dess internationella samarbetspartners [inklusive EU] fortsätter att beslutsamt visa att de vill bryta stödet för Assadregimen genom att förhindra normaliseringen av ekonomiska och diplomatiska relationer och finansieringen av återuppbyggnaden… USA har förbundit sig att isolera Assadregimen och dess understödjare från det globala finans- och handelssystemet”, deklarerade USA:s finansdepartement i ett meddelande till sjöfartsnäringen den 20 november förra året.

Departementet skriver att det land eller företag som är delaktigt i frakt av oljeprodukter till Syrien riskerar att drabbas av omfattande sanktioner.

Innan kriget exporterade Syrien olja och gas till Europa. Idag är flertalet olje- och gasanläggningar i händerna på USA:s ockupationsstyrkor och dess kurdiska allierade i nordöstra Syrien. Den produktion som regeringen förfogar över räcker inte på långa vägar till att täcka det syriska folkets behov.

Under kriget har Syrien förlitat sig på olje- och gasimport från Iran. Den livlinan har USA nu lyckats kapa genom hotet om sanktioner. Iranska tankfartyg med destination Syrien får inte passera genom Suezkanalen. Senast ett fartyg från Iran ankom till en syrisk hamn var i oktober 2018.

Det är förklaringen till varför syrierna har frusit i vinter och inte kunnat laga mat. Det är förklaringen till bensinbristen. Och det är förklaringen till att industrier, jordbruk och annan verksamhet som kräver bränsle drabbas.

I spetsen för sanktionspolitiken går USA, men EU spelar med och följer lydigt de allt tuffare påbuden från Trumpadministrationen.

Förbudet att handla med oljeprodukter har ingått i EU:s sanktioner mot Syrien sedan de infördes 2011. EU har under de gångna åren utvidgat restriktionerna. Under 2019 år har ytterligare fem företag, elva affärsmän och sju ministrar skrivits in på sanktionslistan.

Argumentet att sanktionerna drabbar ”regimen” håller inte. Varenda invånare i Syrien kan vittna om att de slår hårt mot folket. Vilket FN:s människorättsråds expert, Idriss Jazairy, bekräftade efter ett besök i landet i maj 2018: ”Jag vill inte förminska konfliktens roll i uppkomsten av denna hemska situation, men jag betonar att restriktiva åtgärder bara gör situationen sämre. Det syriska folket borde inte behöva lida för det som blivit en internationell konflikt…” 

EU-sanktionerna mot Syrien infördes när Carl Bildt var utrikesminister. Sedan 2014 är det Margot Wallström som tillsammans med övriga utrikesministrar i EU varje år beslutar att förlänga sanktionerna. I maj är det dags att på nytt ta upp frågan i EU:s utrikesråd. De aktuella sanktionerna slutar nämligen att gälla den 1 juni.

Enligt EU:s regelverk måste ett beslut om sanktioner mot andra länder tas enhälligt av ansvariga ministrar. Det räcker alltså att en av EU:s 28 utrikesministrar går emot en förlängning för att sanktionerna ska upphöra. 

Här har Sveriges utrikesminister Margot Wallström en fantastisk chans att göra något bra för Syrien och dess plågade befolkning.

När EU:s utrikesråd möts nästa månad skulle Wallström kunna stå upp mot EU-eliten och Donald Trump och rösta nej till fortsatta sanktioner. Hon skulle i debatten kunna påpeka att det syriska folket har lidit nog efter alla år av krig, och att det är dags att EU-länderna tar sitt ansvar och gör en positiv insats för Syrien. 

Hävda EU-sanktioner skulle inte lösa alla problem. Exempelvis skulle Syriens egna olje- och gaskällor fortsatt vara utom den legitima regeringens kontroll, och USA:s sanktioner skulle finnas kvar. Men möjligheten att bedriva handel med EU-länderna, möjligheten att åter få importera bensin, mediciner, byggmaterial och andra bristvaror, skulle direkt förbättra livet för flera miljoner syrier.

Det enda som behövs är att Margot Wallström använder sin makt och häver sanktionerna.