Ledarkrönika: Finanselitens familjer har banat väg för de kriminella klanerna i förorten

Det talas om kriminella klaner, som styr både förorter och svensk politik på riksnivå. Åtminstone om vi ska tro polischef Mats Löfving.

Det finns de som menar att snacket om de kriminella klanernas inflytande är överdrivet. Det är möjligt. Men ett är säkert. Om utvecklingen får fortsätta som den gör så lär klaner i allmänhet och kriminella klaner i synnerhet få mer inflytande, inte bara i förorterna utan i det svenska samhället i stort.

Det är inte särskilt konstigt. Alla samhällen har historiskt vilat på släktnätverk. Släkt och familj säkrade din försörjning. Giftermål med en person från ”rätt” släkt ökade möjligheten till makt och rikedom, oavsett om du var rik eller fattig.

Så såg samhället ut fram till att kapitalismen började slå sönder släktbanden och individerna blev lönearbetare i städerna. I Sverige kämpade sig arbetare till en välfärdsstat som gjorde individen mer eller mindre oberoende av familjen. Nu slapp du förlita dig till släkten om du blev arbetslös. Det fanns a-kassa och ett solidariskt bidragssystem.

Familjens betydelse, där främst kvinnan tog hand om barn, sjuka och äldre, minskade. Barnomsorgen och skolan tog hand om barnen, vårdinrättningar och äldreomsorg tog hand om sjuka och äldre, och de som inte klarade av att arbeta fick stöd.

Allt detta håller nu på att raseras. Och som man sår får man skörda. När staten inte längre kan upprätthålla välfärden kommer familjen och släkten att växa i betydelse. Klansamhället återvänder.

Klanerna i förorten må ha ursprung i andra länder än Sverige, i områden som inte haft modern kapitalism eller välfärd. En aktiv och ingripande svensk välfärdsstat hade kunnat slå undan benen på dessa. Men istället för att integreras i samhället har allt för många förortsbor förpassats till utanförskap och kriminalitet.

Men nog finns det även helsvenska klaner. I en del av samhället fortsatte släkt och familj att betyda allt, även under välfärdsstatens guldår. Nämligen i överklassen. Den som tvivlar på detta kan studera släktbanden mellan de rikaste finansfamiljerna. Eller Wallenbergarnas släkttavla. Familjen och släkten hade fortsatt avgörande betydelse för att behålla pengar och makt. 

På 1960-talet skrev VPK:s partiledare CH Hermansson boken ”Monopol och storfinans – de 15 familjerna”, om dessa mäktiga klaner. 2013 konstaterade Affärsvärlden att Sverige fortfarande styrs av 15 familjer som tillsammans kontrollerar 70 procent av Stockholmsbörsen.

Kriminella är de också. Gång på gång avslöjas de, eller deras underhuggare, för ekonomisk brottslighet, skattefusk, korruption, mutor, människohandel och pengatvätt.

Det är dessa finanselitens kriminella klaner som tillsammans med sina politiska hantlangare skjutit välfärden i sank. Det är deras samhälle, byggt på egoism, individualism och konkurrens, som vi ser avspeglingen av i förorternas gangsterkultur.

Klanerna i samhällspyramidens topp har inte bara berett vägen för klanerna längst ned i pyramiden, de har blivit en av förutsättningarna för dem. 

Så den som menar allvar med att bekämpa de kriminella klanerna i förorterna får inte glömma bort de betydligt mäktigare klanerna i finanseliten.