Palmemordet: "Finns helt klart fortfarande saker att utreda"

Denna artikel publicerades 31 maj, 2018. Läs intervjun med Olle Minell om att Palmeutredningen läggs ner, från 10 juni 2020 här.

32 år efter mordet på Olof Palme utreder Palmegruppen den så kallade Skandiamannen som misstänkt gärningsman. Det avslöjade magasinet Filter förra veckan i ett långt reportage som pekar ut ”Skandiamannen” Stig Engström som mördaren.

I Thomas Petterssons reportage i Filter hänvisas till Olle Minells artiklar i Proletären, där Olle Minell redan för 27 år sedan ifrågasatte Skandiamannens uppgifter och skrev om kopplingarna till den hemliga Stay behind-rörelsen i Skandiahuset. 

– Det är jättebra att detta kommer upp på tapeten, säger Olle Minell när han gör ett besök på sin gamla arbetsplats på Proletärens redaktion. Men om Palmegruppen ska komma någonstans så kan de inte närma sig Skandiamannen utifrån en ny teori om en ensam mördare, utan de måste göra det utifrån att han ingår i en komplott. 

Olle Minell träffade och intervjuade Stig Engström för Proletären 1989. Minnena från det mötet gör att Olle Minell tvivlar på att han skulle vara mördaren.

– Jag träffade Stig i en och en halv timme och jag säger ungefär som Leif GW Persson, det är fel gubbe. Men han kan absolut vara en del i en komplott, och är på mordplatsen för att förvilla och sprida ett felaktigt signalement på skytten eller för att ta med sig vapnet därifrån.

Skandiamannen Stig Engström har funnits med i Palmeutredningen från dag ett, men aldrig utretts ordentligt. Trots att han bevisligen befann sig på mordplatsen och har ändrat sin historia flera gånger. 

Hans lögner och att han aktivt placerade sig vid mordplatsen, genom att kontakta både polisen och media, gjorde istället att han avfärdades som mytoman. Palmeutredaren Hans Holmér kallade Skandiamannen för en ”elefant i en porslinsbutik”, och han fick inte närvara vid polisens rekonstruktion av mordet. 

Idag är Skandiamannen död sedan 18 år, men vid tiden för mordet var Stig Engström en Palmehatande moderat som arbetade som grafiker på Skandia. Hans chef var i många år Alvar Lindencrona. Lindencrona ledde från Skandiahuset den hemliga antikommunistiska Stay behind-rörelsen, som skulle aktiveras om Sverige blev ockuperat av Sovjetunionen.

På mordkvällen den 28 februari 1986 lämnade Stig Engström Skandiahuset 23.19 och befann sig på mordplatsen vid tiden för mordet 23.21. Efter att, enligt olika versioner av sin egen historia, ha försökt hjälpa Olof Palme och pekat ut mördarens flyktväg för polisen återvände han till Skandiahuset innan han tog nattbussen hem.

– Det finns väldigt många konstiga saker att titta på vad gäller Skandiahuset. Engström är till exempel den ende anställde i Skandiahuset som har en egen låsmekanism på sitt rum, varför det? säger Olle Minell.

I artikeln Vad hände i Skandiahuset? (Proletären nr 8, 1991) skrev Olle Minell om hur säkerhetsmannen på Skandia, den före detta polisen Per Häggström, i förhör 1986 sagt att de planerade att gå in i Engströms rum för att leta efter ”vapenfett eller vapendelar”. 

Men undersökningen blev aldrig av. Till nästföljande nummer av Proletären intervjuade Olle Minell säkerhetsmannen Häggström. Häggström säger att det rann ut i sanden, men att han i efterhand tycker att man borde gått till botten med Skandiamannen. Häggström fortsätter: 

”Två gånger efter de här förhören i juni 1986 har jag aktivt försökt få Palmeutredningen att intressera sig för Skandiamannen. Men jag har inte fått någon respons, de bryr sig inte om det. Det är inte intressant – jag ska säga dig en sak, jag har varit inom kåren och hade jag haft hand om mordutredningen i jakten efter Olof Palmes mördare så hade det här varit uppklarat nu.”

Olle Minell pratade också med kriminalinspektör Erik Skoglund, som är den som förhörde Häggström. När Skoglund var tillbaka efter semestern 1986 fick han andra arbetsuppgifter:

”Om det var för de här förhören med Skandiamannen vet jag inte, men jag skiter i det – det finns så många andra mord att klara upp.”

Olle Minells artiklar från 1989 och 1991 om Skandiamannen, som nu utreds av Palmegruppen och som Filter pekar ut som mördaren.

Thomas Pettersson har med citat från de båda artiklarna i sitt reportage i Filter. Han fortsätter med att skildra det utbredda Palmehatet i Stig Engströms umgänge och har grävt fram att Stig Engström var vän med en för utredarna tidigare okänd vapensamlare, som kan ha försett honom med mordvapnet. Stig Engström kan alltså haft ett vapen redo att hämta när han träffar på Palme på väg till bion, går tillbaka till Skandiahuset och ringer för att ta reda på när filmen är slut.

Olle Minell vänder sig helt emot tanken att Engström skulle mött Palme av en slump på kvällen.

– Palme är övervakad, genom telefonavlyssning och av män med walkie talkies, ända från att han lämnar bostaden tills han går ut från Grand och går sin väg fram till mordplatsen. Och om Palme är övervakad så får naturligtvis Stig Engström en signal, nu ska du gå ut. 

– Tror man på slumpen bortser man också från att Sven Aspling, den förre partisekreteraren och den som CIA-chefen William Colby pekat ut som personen som Stay behind byggdes upp omkring i Sverige, ringer Palme klockan sex på kvällen. Är det kanske då det bestäms ett möte vid Sveavägen/Tunnelgatan?

Med Thomas Petterssons grävjobb är det andra gången på kort tid som det kommer fram ”nya” uppgifter i media om Palmeutredningen – uppgifter som Olle Minell skrev om i Proletären redan då det begav sig. I mars sände Uppdrag Granskning sina program om hur polisen Thure Nässén använde utpressning och lockade med pengar för att få missbrukare att vittna falskt mot Christer Pettersson.

– Det var som en deja vu-upplevelse för mig. Jag hade skrivit om Thure Nässén 30 år tidigare, och min artikel om Thure Nässén kunde varit en recension av de två programmen som sändes 30 år senare.

– Det är likadant här. Det som är substansen i Filters reportage ända fram till personbeskrivningen av Stig Engström, kretsarna han umgicks i och att vapensamlaren fanns – själva sakinnehållet som leder fram till det, det har jag ju redan skrivit 1991. Det jag ångrar idag är att jag inte fortsatte då.

Tror du vi någonsin kommer att få veta hela sanningen?

– Den nye utredaren Petersson har utlovat en lösning, sen om det blir sanningen eller inte, det vet man inte. De får jobba vidare med det här så får vi se vad de kommer fram till. Det finns helt klart fortfarande saker att utreda.