Folksport hämtar sig efter coronasmällen

VM i orientering i tjeckiska Doksy för två veckor sedan, blev en stor svensk framgång. Sverige tog sju guld och ett silver och slutade överlägsen etta i medaljkampen med de 40 deltagande nationerna.

Bäst av alla: 28-åriga borlängetjejen Tove Alexandersson som tog fem guldmedaljer – hon vann allt hon ställde upp i.

Orienteringsfolket tackar och bockar:

– Hon gör ju att vi uppmärksammas i media. Tove rör sig på samma plan som Armand Duplantis, Zlatan, Daniel Ståhl, Sarah Sjöström och andra svenska världsstjärnor, säger Ulf Radler, som varit verksam i orienteringssporten i mer än 50 år, till Proletären.

– Tove betyder enormt mycket för vår sport. Hon är genuint duktig och ambitiös, och hon är bäst i världen och har varit det i sex-sju år. Och nu är hon bättre än någonsin.

Ulf Radler är före detta mästare i tiomila-orienteringen, han har en lång karriär som idrottare och ledare i Järfälla OK norr om Stockholm. Idag verksam som kartritare och banläggare, och en eldsjäl när en av våra stora folksporter ska försöka komma tillbaka efter coronapandemin.

– Före pandemin var sporten på klar uppgång, tack vare Tove, tack vare svenska framgångar och tack vare olika breddsatsningar som förbundet satsat på, till exempel Naturpasset (f d Trim-orienteringen) och en ny form, Hitta ut. Den är kopplad till den digitala tekniken där man kan sköta kontrollerna i mobilen. Det är ungefär som Pokemonjakten…

– Pandemin slog stenhårt mot oss, säger Radler. Även om vi springer åtskilda i skogen och inte har haft några problem att hålla oss till alla rekommendationer, så har ju restriktionerna gällt för oss också.

Ulf Radler hade lagt banorna till Tiomila 2020 och 10.000 kartor var tryckta. Men bara kort före tävlingen ställdes allt in. Nu har också två 5-dagars ställts in, tävlingar som är stora folkfester. Men medan tävlingsverksamheten gått på sparlåga har verksamhet som till exempel Hitta ut exploderat.

– Människor som knappt varit ute i skogen tidigare har hittat ut nu. Det är ingen tävling utan en promenad i skogen med en digital karta. En jättebra inkörsport till sporten, säger Ulf Radler. Det är inte bara i skogen; det finns kontroller i Gamla Stan, ute på Djurgården och överallt… det har slagit över hela Sverige.

I Järfälla har också pensionärer aktiverats. En breddsatsning med en bana för deltagare utan rullator och en bana med. Det har blivit en succé i kommunen.

Privat

Ulf Radler är kartritare och banläggare bland annat i hemmaklubben Järfälla OK. Utrustningen är GPS-mottagare i hatten och ritprogrammet i plattan.

Orienteringsförbundet har 85.000 medlemmar och ligger medlemsmässigt på den övre tredjedelen av RF-förbunden. Sporten fyller alla kriterier för att vara en folksport.

– Det är människor som gillar att vara ute i naturen. Vi har människor från alla samhällsklasser och alla sorters jobb. På så vis är det en folksport. Man ska uppskatta att vara själv ute i naturen men också den kamratskap som ett gemensamt arbete ute i klubbarna kräver. De eldsjälarna är ju grunden i svensk idrott, och de har vi många av, säger Ulf Radler som själv lägger ner en arbetsvecka i månaden på att rita kartor till den lokala klubben.

– På elitsidan finns det ett tydligt samband mellan orienteringssporten och matematik. Alla elitorienterare är inte duktiga i skolan, men de är bra i matte. Du har en given mängd information som du ska analysera och applicera dina kunskaper på. Sen ska du utföra det du kommer fram till och utvärdera det. Ett samspel mellan karta och verklighet, var är jag, vart ska jag? Där finns en överrepresentation av typ civilingenjörer och läkare.

Och finns det en överrepresentation så finns det oftast också en underrepresentation: invandrare.

– I de länder de flesta kommer ifrån finns ingen tradition. När vi säger att det är friskt och nyttigt och roligt att vara ute i skogen stöter vi på många som tycker att skogen är farlig. Vi är ute i skolorna och pratar om sporten, vi tar ut eleverna till Ängsjö friluftsgård [i Järfälla, reds. anm] där de får prova på. Det har varit lyckat och många elever har tyckt att det varit kul. Men där kommer nästa problem: de håller på med fotboll och föräldrarna har inte råd med två sporter och ofta ingen bil att skjutsa till och från träningarna, och i början bygger det på att man blir det. Det är en social orättvisa att det ser ut så och det är något vi jobbar med, slutar Ulf Radler.