Förskolepersonalens uppror växer

Hösten 2013 hölls en utvecklingsdag för Örebros samtliga förskollärare. Två förskollärare steg upp på scenen och vädrade sitt missnöje. De berättade om situationen som den är i verkligheten. Gensvaret från de som arbetar i förskolan blev stort. Högste skolpolitikern på plats uppskattade det dock inte.

Kvinnorna som talat, Anki Jansson och Malin Hörlin, startade en Facebookgrupp för att samla missnöjet och bli en röst för förändring.

– Det var modigt av dem, säger Katrin Nörthen som sedan 2015 är en av administratörerna för Facebookgruppen som kom att få namnet Förskoleupproret, och själv arbetar på Ärlinghedens förskola i Märsta.

Förskoleupproret har växt och har nu 28.000 medlemmar. Kraven som röstats fram inom gruppen handlar om att få bättre förutsättningar för alla barn och pedagoger. Det handlar om gruppstorlekar, max 12 barn i småbarnsgrupp och max 15 barn i storbarnsgrupp. Men också om personaltäthet, max 4-5 barn per pedagog i varje barngrupp. Det handlar också om att lokaler måste vara anpassade till verksamheten och att barn med särskilda behov ska få de resurser som behövs.

Ni menar att det ska lagstadgas om maxantalet i barngrupperna. Räcker det inte med rekommendationer?

– Rekommendationer kan viftas bort. Det funkar inte, säger Katrin Nörthen.

Ni har fått ett stort gensvar, men var finns motståndet mot de rimliga kraven?

– Motståndet finns i ekonomin. Politikerna vill inte omprioritera sina val. 

De flesta av kraven ni för fram är krav som funnits länge, vad är skillnaden med kraven nu?

– Vi har satt det i skrift. Vi är tydliga med att visa att det är krav från professionen, från förskollärare och barnskötare. Vi vet vad vi talar om. Vi har ett mål och det ska vi nå. Vi släpper det inte.

Förskoleupproret har släppt ett stort antal berättelser under #pressatläge. Här hörs röster som berättar om hur man inte räcker till för att göra ett bra jobb under de villkor som är. Fast man älskar sitt jobb och finner det meningsfullt, vet man inte hur man ska orka. Här finns också berättelser som handlar om bristen på lokaler och hur hopplöst omöjliga lösningar som görs för att ge plats för nya grupper.

Katrin Nörthen berättar om sin egen förskolegrupp, en storbarnsgrupp (3-5 år) med 22 barn. Gruppen har inte varit fulltalig sedan i november.

– Det är oftast mellan 15 och 17 barn närvarande vilket gör att det blir betydligt lugnare i gruppen och det känns i kropp och knopp när man kommer hem. 

Med för stora grupper blir det troligtvis mer smitta och både barn och personal blir sjuka, menar Katrin Nörthen och säger att hon själv har tur som arbetar på en förskola med minimal sjukfrånvaro hos personalen. 

– Om grupperna var mindre, skulle behovet av vikarier minska. I dag är det stor brist på vikarier, men de skulle räcka till om den höga sjukfrånvaron bland personalen minskade.

Att få vikarier från första dagen är ett annat av de krav som Förskoleupproret för fram.

Hur ser planerna framåt ut för Förskoleupproret?

– Det kommer att bli manifestationer den 26 maj i flera städer. Facebook har sina begränsningar och det är viktigt att vi också kan göra manifestationer.

Katrin Nörthen hoppas också att de båda fackförbunden Kommunal och Lärarförbundet blir mer aktiva i sitt stöd. Det skulle ge större möjligheter att föra ut budskapet.

– Nu finns också en grupp, Föräldrar i Förskoleupproret, som är sprungen ur Förskoleupproret och som samarbetar med oss. Där är det föräldrar som är aktiva och stödjer våra krav. 

– Vi kommer att föra fram våra krav och berätta vad vi vill på manifestationerna. Och vi kommer att berätta vad konsekvenserna blir om det inte satsas på förskolan, säger Katrin Nörthen.

Förskoleupproret vill ha dialog med beslutsfattare och politiker. Hur problemen ska lösas kan inte Förskoleupproret själv veta, det måste komma ur samtalen, menar Katrin Nörthen och avslutar med att trycka på hur viktigt det är att lyssna på barnskötarnas och förskollärarnas krav. 

– Arbetet med barnen är det viktigaste, för barnens skull måste vi ge goda miljöer i förskolan. Regeringen måste satsa.