Krönika: Frågorna migrationskommittén vägrar diskutera

Hur många flyktingar kan Sverige ta emot? Frågan är ännu en gång aktuell inför att riksdagspartierna under tisdagen (efter denna tidnings pressläggning) ska mötas för att försöka komma fram till en migrationsöverenskommelse.

Inför mötet har SVT/Novus genomfört en undersökning som visar att en majoritet (63 procent) anser att Sverige bör ta emot färre flyktingar än idag. På frågan hur många, svarar den största andelen, 29 procent, ”vet ej”. Näst flest, 28 procent, svarar att Sverige som mest ska ta emot 10.000 flyktingar per år. Bara 11 procent svarar att Sverige inte ska ha en övre gräns.

Det är knappast förvånande. Flyktingkrisen 2015 och den dåvarande regeringens fullständiga oförmåga att hantera den avskräcker.

Det går inte att förneka att Sveriges rekordstora mottagande av migranter lett till stora påfrestningar på samhället. Rent ekonomiskt genom ökade kostnader (som lämpas över på kommunerna) och politiskt genom förslumning och ökade motsättningar (som göder både rasism och religiös extremism).

Det är i sig inte ett resultat av volymer, utan av själva den politiska hanteringen. Genom privatiseringen av mottagandet, bostadsbristen som ingen gör något åt och den totala frånvaron av en långsiktig integrationspolitik har politikerna visat att de inte är intresserade av att lösa problemen. Politikernas oförmåga och ointresse är en viktig orsak till att allt fler är emot ökat flyktingmottagande.

Hela grunden för migrationsöverenskommelsen är också att ta ytterligare steg mot en restriktivare invandring. Bland förslagen som diskuteras ligger bland annat tidsbegränsade uppehållstillstånd som huvudregel, elektroniska fotbojor för asylsökande som fått avslag och volymmål för asylmottagande de närmaste tre åren.

Det politiska spelet rullar på. Opportunistiska medieutspel – och garanterat en hel del uppgörelser bakom kulisserna – för att säkra respektive partis inflytande utan att förlora allt för många väljare.

Ingen ställer frågan om varför människor överhuvudtaget lämnar sina länder. Så länge vi inte adresserar orsaken till migrationen kommer människor fortsätta att försöka ta sig till Sverige, legalt eller illegalt. Varför ifrågasätts inte stödet till krig och terrorism, de förödande sanktionerna eller storföretagens plundringar i fattiga länder?

Ingen påpekar det orimliga i att vi håller på att bygga upp ett gästarbetarsystem där migranter, flyktingar eller ej, slussas runt i världen som billig, flexibel och rättslös arbetskraft. Flyktingar utgjorde 16 procent av invandringen till Sverige 2019. Den största andelen, 44 procent, utgjordes av arbetskraftsinvandrare, inom och utanför EU. Migrationspolitiken har på det sättet redan anpassats till kapitalets önskemål!

Ingen ställer kravet på att staten tar krafttag för en verklig integrationspolitik. Om nyanlända förvisas ut i utanförskap spelar det ingen roll hur många vi tar emot. Förslumningen kommer ändå att öka.

Diskuterar vi inte dessa frågor blir allt snack om volymer, kapacitet eller öppna hjärtan bara hycklande symbolpolitik. Men det kanske är det som är meningen med migrationsöverenskommelsen.