Ledare: Från intet allt vi vilja bli?

Under helgen rasade två byggnadsställningar i Stockholm. Vid det ena raset skadades en person. 

Med tanke på hur det såg ut vid olycksplatsen är det ett rent under att inte fler kom till skada. Ren tur att ingen skadades eller dog var det också vid det stora ställningsraset mitt inne i Göteborg för drygt ett år sedan. 

Ställningsolyckor har blivit vanligare igen. Bara i Skåne har tretton olyckor relaterade till bristfälliga eller fuskbyggda ställningar rapporterats hittills i år. En med dödlig utgång.

Det var starka vindar i söndags men långt ifrån stormstyrka. Så ställningarna borde stått pall. Troligtvis var det återigen bristfällig förankring som är förklaringen. 

Förankring kostar tid och pengar. Kombinationen av underbudskonkurrens, lindrigt seriösa företag och att arbetena numera ofta utförs av lågprisimporterad arbetskraft som inte får tillräckliga instruktioner eller utbildning är livsfarlig. 

I måndags föll ännu en byggnadsarbetare mot sin död. Denna gången i Västerås. Men det är inte bara i byggbranschen som antalet olyckor med dödlig och allvarlig utgång ökar. 

Det sker över hela linjen. Stressen och jäkten liksom förslitningsskador och utbrändhet blir allt vanligare.

Ingen blev väl egentligen förvånad när Statistiska centralbyrån (SCB) i våras slog hål på myten att vi lever allt längre. Tvärtom visar deras siffror att den förväntade livslängden för arbetare och särskilt kvinnliga arbetare sjunker. 

”På de ökade klasskillnadernas altare offras det käraste vi har – våra liv”, som ledarskribenten Martin Klepke på tidningen Arbetet träffande uttryckte det.

Arbetarklassen står under konstant attack från den svenska borgerligheten, den politiska eliten och EU-makten. Sociala och fackliga rättigheter liksom lönerna pressas nedåt.

Timbro, Svenskt Näringslivs tankesmedja, brast ut i jubel på grund av det sistnämnda i förra veckan. ”Arbetskraftsinvandringen fungerar bättre än någonsin”, skrev deras representanter glatt på DN Debatt. Timbros glädjetjut är förståeligt. 

Migrationsforskarna Henrik Emilsson och Nahika Irastorzas konstaterar i en studie att lönerna för arbetskraftsinvandrare i Sverige sjunkit med trettio procent sedan 2008. Sverige är unikt som ger arbetsköparna och inte staten rätt att besluta över arbetskraftinvandring. Syftet är att pressa lönerna för oss alla och öka arbetsköparnas vinster. 

Vi ser allt tydligare hur förändringarna som eliten driver på för leder till ett samhälle som vi inte vill leva i. Det gäller inte minst alla de problem som den nyliberala invandringspolitiken leder till. Hundratusentals människor hänvisas utan eftertanke till ett hopplöst utanförskap i alltmer segregerade bostadsområden. 

I denna jordmån frodas kriminalitet och religiös extremism. Problemen är uppenbara för alla. Men för överheten och det politiska toppskiktet är kollapsen ett välgörenhetsprojekt. De blundar för bristen på jobb, bostäder och utbildningsplatser. 

Med komplett orealistiska tankar idealiserar de alla dessa etniska, kulturella och religiösa skillnader. Utan att kunna förklara varför det skulle leda till tolerans. Avstånd och brist på förståelse kan aldrig skapa sympati. Det växer ur den känsla som skapas av gemenskap.

Som ett resultat av en politik som bejakar etniska enklaver har det nu bildats ett muslimskt parti. Initiativtagaren är den tidigare centerpartisten Mikail Yüksel. Han uteslöts förra året för samröre med den fascistiska och ultranationalistiska turkiska ungdomsorganisationen Grå vargarna. 

Partiets namn är Nyans och kommer att kandidera i riksdagsvalet 2022. Man tänker också ställa upp i kommunvalet i Stockholm, Göteborg, Malmö, Växjö och Örebro. Enligt egen utsago har man stora utsikter att nå framgång i invandrartäta valkretsar.

Mikael Yüksel vill prioritera mångkultur. Liksom sina nederländska partibröder i partiet Denk innebär det troligen att vilja avskaffa integration som politiskt mål. Invandrargrupper ska kunna odla sina kulturella och religiösa särarter så långt möjligt utan att anpassa sig till det svenska samhället.

Nyans vill att islamofobi ges en egen brottsrubricering och att muslimer ges minoritetsstatus i grundlagen.

Så har då den svenska migrationspolitiken öppnat upp den politiska arenan för klanpartier. Men muslimer är inte en enhetlig grupp. Liksom andra religiösa grupperingar och folk är de splittrade i klasser med olika intressen. I ett klanparti som Nyans kommer de röst- och resursstarka att dominera. 

När och om de får tillgång till de frikostiga partibidragen kommer de att gynna varandra. Problemet är att själva företeelsen hotar att fördjupa segregationen och öka splittringen längs etniska och kulturella konfliktlinjer i det svenska samhället.

Frågetecknet i rubriken är inget feltryck på tangentbordet. Många känner igen strofen från arbetarsången Internationalen. Men den självsäkra och målmedvetna arbetarklass som i förra seklet utmanade borgerligheten om makten i samhället är nere för räkning. 

Att samla krafterna för att återigen ställa det arbetande folkets legitima krav i mitten av det politiska samtalet kräver att vi hittar tillbaka till den självklara känslan – från intet allt vi vilja bli!