Professor i pedagogik: ”Fria skolvalet ökar segregationen”

Marianne Dovemark är professor vid Institutionen för pedagogik och specialpedagogik vid Göteborgs Universitet. Proletären har träffat henne för ett samtal om det fria skolvalet och dess konsekvenser.

Det fria skolvalet, vad är det för slags valfrihet?

– Det är ingen valfrihet. Det är en chimär med det fria valet, säger Marianne Dovemark.

– Det fria valet och individualiseringen har blivit en sådan naturlig del av vår vardag att ingen vågar eller vill ifrågasätta det.

Marianne Dovemark har tidigare jobbat som lärare och kommer ihåg en tydlig brytpunkt. Det var på en fortbildningsdag och föreläsaren påpekade att man inte skulle förhålla sig till sin klass som ett kollektiv längre, utan man skulle tilltala barnen som du. Man skulle inte tilltala sin klass som ett kollektiv med ”ni”, utan med ett ”du” för att rikta sig till varje enskild individ.

Hur syns de ideologiska förändringarna i läroplanerna?

– Med läroplanen som kom -94, blev det en sådan otrolig skillnad både vad det gällde hur den såg ut och till innehållet. Den var ett litet häfte på 13 sidor, och det var en stor skillnad jämfört med tidigare läroplaner från -62, -69, och -80.

– Där sker den här totala förändringen av innehållet genom ansvarsbegreppet. På de få, glesa sidorna nämndes begreppet ansvar 71 gånger. Sidorna var nerlusade med ordet ansvar. Och det hade naturligtvis en orsak. Där blev skiftet tydligt, från att betrakta demokrati för den kollektiva samhälleliga gruppen till demokrati för den enskilda individen.

Ansvaret är främst för att man själv ska lyckas, inte för att samhället ska lyckas?

– Ja, det är riktat mot individen. Det är ett individperspektiv som är skrämmande. Och detta har vi sett inom hela utbildningen. Jag skulle vilja påstå att ända från förskolan och upp till universitetsutbildning syns skiftet bland annat från att det var fokus på att undervisa klassen, kollektivet, till ett fokus på att det är individen som lär. Det blev väldigt mycket av eget arbete och forskande. Eleverna fick välja i en mängd olika aspekter, både när det gällde innehåll, när de skulle göra det, vad de skulle göra och med vem.

Hur går det ihop med att skolan har ett kompensatoriskt uppdrag?

– Det är intressant att vi idag så sällan talar om skolan som en del i medborgarfostran. Det uppdraget står ändå tydligt i våra styrdokument, inom alla områden, även förskolan.

– Det är en viktig bit, men den finns sällan eller aldrig med i den offentliga debatten. När de olika politiska partierna pratar om skolfrågor och resultat, så handlar det så gott som enbart om betygsresultat.

Marianne Dovemark och forskningsgruppen hon ingår i har haft mycket fokus på medborgaruppdraget. Eller rättare sagt avsaknaden av det. Men det ser olika ut i verksamheterna och det är en komplex fråga.

Den chimära valfriheten blir väl också till en skillnad mellan glesbygd och storstäders innerstad?

– Absolut. Man kan se det fria skolvalet på olika nivåer. Vi har forskning som väldigt tydligt visar att skolvalet inte gäller för glesbygdsbefolkningen över huvud taget. Men det gäller heller inte för de elever som till exempel går introduktionsprogrammen.

Marianne Dovemark har tittat på Academedias hemsidor. Academedia saluför sig som den koncern som har över hundra gymnasier under 16-17 olika varumärken. Det framkommer ett väldigt tydligt mönster för de här gymnasierna. Academedia finns i de stora städerna och man erbjuder i princip högskoleförberedande program.

– På några enstaka ställen erbjuder man introduktionsprogrammen. Men även där finns en diskrepans, för det är till exempel inte språkintroduktion som erbjuds, utan de introduktionsprogrammen där man vet att eleven kanske behöver ett år för att komma in på ett nationellt program eller yrkesintroduktion, så att man sedan kan koppla det till ett redan befintligt yrkesprogram som man har.

Vem vinner på valfriheten?

– Det är medelklassen som vinner på valfriheten. Det finns mycket forskning som visar det. Hade någon politiker velat så hade de kunnat läsa all den forskning som finns från till exempel Storbritannien. De ligger 20 år före oss egentligen. Fast vi har gått om när det gäller vinstuttag.

– Samtidigt vet vi att det här är ett globalt fenomen. Privatisering av utbildningen är global. Alla påverkas när elever blir både konsumenter och varor. 

Forskningsgruppen har gjort några studier där de besökt gymnasiemässor runt om i Sverige. Studierna visar hur utbildning har blivit som vilken vara som helst, med ett enormt utbud.

– Forskning visar att det inte är en enkel match för elever att orientera sig i den här djungeln av olika val. Det är inte bara skolor, det är program och inriktningar. Det är svårt att förstå vad valet får för konsekvenser för framtiden. Det krävs föräldrar som är initierade, tar till sig information, vet vad man ska söka och ser vad olika val får för konsekvenser i framtiden. Du behöver ha språket och du behöver ha lätt för dig att ta till dig informationen. Det blir en väldigt tydlig klassfråga.

– När man börjar tala om hur det ser ut idag kan man få en bild, en falsk bild, av att det var bättre förr.  Det är viktigt att säga att det inte var problemfritt förr. Men den stora skillnaden är att förr fanns det en uttalad vilja att försöka hitta möjligheter till en gemensam skola för alla.

Marianne Dovemark menar att med det fria skolvalet har man slagit sönder den möjligheten och det fria skolvalet gör att vi får väldigt homogena skolor.

– Självklart fanns det skillnader på gymnasierna förr med de olika programmen, men det fanns en möjlighet att mötas. Det fanns en arena där man kunde träffa kamrater med olika erfarenheter och bakgrunder. Den möjligheten försvinner mer och mer.

Hur påverkas de kommunala skolorna av det fria skolvalet?

– Det fria skolvalet har fått konsekvenser för alla huvudmän.

– Det finns både kommunala och fristående högstatusskolor såväl som lågstatusskolor. Och det finns många elever från förorter som inget hellre vill än att komma till skolor i centrum, men som återvänder. Hur ska de kommunala skolorna planera om de får kanske tre klasser med återvändare i slutet av höstterminen?

Påverkas även kunskapskraven av den segregerade skolan?

– Det fria valet påverkar även pedagogiken. Då elever tillåts välja i alltför bred omfattning riskerar det att kraven sänks så till den milda grad att det inte blir någon kvalitet i undervisningen. Många gånger är det av ren välvilja, men resultatet blir precis tvärtom. Man ger då inte alla barn och ungdomar en chans att göra en skolkarriär.

Marianne Dovemark har visat i sin forskningsstudie att eleverna många gånger får välja innehåll, och det gör att inom en och samma grupp, när valmöjligheterna blir så stora, kan eleverna sitta och jobba med en massa olika saker. Då måste, för att en eller två vuxna ska klara av situationen, några göra det de redan kan och som de bara tycker är roligt. 

– Studien visar att det alltid är samma elever som gör det enklaste, roligaste, det som går snabbast, det som kanske kompisen gör. Och de som väljer något utmanande, de är också de som tar mest kraft ifrån lärarna. Så lärarnas situation blir att de många gånger hjälper de redan framgångsrika på bekostnad av de som verkligen skulle behöva hjälpen. Det är både komplext och känsligt, och det är sällan man diskuterar i de termerna.

Hur ser näringslivets inflytande ut i skolan?

– Om vi tittar på styrdokumenten ända ner till förskolan, talar man till exempel om entreprenörskap. Det blir en anpassning till sättet att tänka att utbildning endast handlar om att leverera för marknadens behov. Utbildningens medborgerliga uppdrag och övergripande samhälleliga uppdrag hamnar i skymundan.

– Tittar vi på gymnasiet visar det sig väldigt tydligt hur marknadsanpassade styrdokumenten är. Här ska utbildas till avnämare ute på marknaden. Det är helt klart.  Där finns en väldigt tydlig koppling till näringslivet.

På 90-talet skrev Hans Bergström, dåvarande ledarskribent på Dagens Nyheter, artiklar som Marianne Dovemark menar krattade manegen för det fria skolvalet. Tankarna planterades där och utvecklingen förbereddes. Hans Bergström är gift med Barbara Bergström som startade Internationella Engelska skolan.

– De här sambanden finns hela tiden. Det är ett sådant fult spel.

Barbara Bergström sålde Internationella Engelska skolan till det amerikanska riskkapitalbolaget TA Associates, som nu är börsnoterat, och gjorde en redovisad vinst på 700 miljoner.

Marianne Dovemark menar också att det fria skolvalet är en stark orsak till den ökande segregationen.

– Både kvantitativ och kvalitativ forskning visar det väldigt tydligt. Vi vet att det är på det viset. Fritt skolval går inte ihop med en demokratisk skola. Där är valet!

– Det är ju också ett argument med friskolor och det fria skolvalet att marknaden reglerar och de skolor som inte fungerar de kommer att slås ut. Men vem är det som ska gå i de dåliga skolorna?

– Det är som om man är odemokratisk om man säger emot valfrihet, begreppet har blivit en norm. Som jag ser det finns så mycket forskning som visar att det fria skolvalet ökar segregationen. Att värna för ett fritt skolval handlar endast om att värna för de elever som har möjligheter och förutsättningar att välja. Det handlar inte om alla människors lika värde och rätt till utbildning.

Marianne Dovemark menar att om det vore så att vi ska utbilda enbart för marknaden, då kan vem som helst utbilda. Volvo kan utbilda sina bilmekaniker och någon privatperson kan utbilda en annan grupp elever. Men styrdokumenten som finns påpekar vikten av fostran till medborgarskap i det samhälle vi lever i.

– Då måste vi ha en samhällelig institution. Och än så länge har vi faktiskt medborgarskapsuppdraget. Trots att vi sällan eller aldrig talar om det. Det är ett logiskt glapp mellan styrdokumentet och det vi faktisk iscensätter i termer av att låta privata aktörer utbilda våra barn.

Kommunala och privata skolor spelar inte på samma spelplan, menar Marianne Dovemark.

– Det ser ut som i sjukvården. Den privata sjukvården tar hand om det enkla, kostnadseffektiva, medan det offentliga tar det tunga och de svårt sjuka. Det blir likadant inom skolan. De privata aktörerna tar hand om det enkla.

Det är en global trend att privatisera välfärden. Privatiseringar syns i alla nordiska länder, men i olika grad och Marianne Dovemark menar att Sverige sticker ut.

– Det är helt absurt. Hur kan Sverige, efter att ha haft vad som betraktades som ett av de mest centraliserade utbildningssystemen på 90-talet, nu ha vad som räknas som ett av världens mest decentraliserade och marknadsliberala system, med möjligheterna att profitera på statligt finansierad verksamhet? Näst intill helt oemotsagt!

Det är få politiker som lyssnar. Forskning bedrivs för statliga medel, men staten, regeringen, tar sällan till sig, konstaterar Marianne Dovemark och menar att tidigare skolminister Jan Björklund sågade all pedagogisk forskning och enbart förlitade sig på nationalekonomer och neuropsykiatriska forskare.

– De vill inte se de stora sambanden utan förlägger problem på individnivå. Elever, lärare och skolledare får bära skulden för strukturella tillkortakommanden och problem.