Ledarkrönika: Investeringsboom eller lånekarusell i norr?
Vi ser en industrisatsning utan dess like i norra Norrland, men vad händer när marknaden viker?
Den investeringsboom som norra Norrland ser just nu verkar inte ha några gränser. Planerade eller påbörjade projekt överskrider 1.000 miljarder kronor i investeringsvärde i Norr- och Västerbotten. Det är den största industrisatsningen som Sverige någonsin skådat.
I den ingår järnrostningsverk, nya stålverk, batterifabriker, vätgasfabrik och världens längsta pipeline för vätgas. Komatsus skogsmaskinsfabrik och de flesta pappers- och massabruken längs hela Norrlandskusten har byggts ut och uppgraderats.
Utöver dessa industrier har nu regeringen gett besked om att hela Norrbottniabanan ska byggas mellan Umeå och Luleå och bli klar 2034 – vilket är en lättnad för alla som har väntat i flera decennier på denna järnväg som ska binda ihop norra sveriges största befolkningscentran.
Senast i raden av aviserade investeringar är Volvos och Northvolts gemensamma batterifabrik, som inte kommer att anläggas i de nordligaste länen utan där Sundsvallsregionen i Västernorrland, alternativt en fabrik utomlands, är det som verkar vara på tapeten. Detta då man ser att det kommer råda en enorm arbetskraftsbrist norrut om alla investeringar blir av.
Alla dessa nya investeringar är naturligtvis enormt energiintensiva när de kommer i drift. Och det är såklart därför det är Norr- och Västerbotten som kommer i fråga, med EU:s billigaste el samt stora överskott av densamma. Detta överskott är redan på god väg att omvandlas till underskott, vilket ger ett löjets skimmer över Energimyndighetens planerade investering på 75 miljarder för att öka elöverföringskapaciteten mellan norra och södra sverige.
Den största frågan är om alla dessa investeringar kommer bli av, då de flesta av dem är finansierade genom olika obligationslån. Lån som centralbanker med ECB i spetsen just nu köper upp på löpande band som en del i den europeiska gröna given.
Centralbankerna pumpar in hundratals miljarder euro i bolag som inte har produktion eller knappt existerar mer än på pappret, som till exempel Northvolt eller H2 Green Steel. Vad händer när nästa kris kommer och marknaden kollapsar, och obligationsinvesterare kräver tillbaka ränta och avkastning på sina investeringar?
Risken är uppenbar, och därför kämpar dessa nya gröna bolag som besatta med att fort bygga upp produktionsanläggningar och komma igång med produktionen medan marknaden är god och bankerna dränker dem i gratis pengar.
Medan vi norrlänningar är luttrade och inte sitter och hoppas alltför mycket att livet ska förändras bara för att några fabrikörer med huvudet i det blå lovar oss tiotusentals nya jobb. Vi har varit med förr, och varje investeringsboom har försvunnit så fort marknaden viker sig.
Den kapitalistiska marknaden är kortsiktigt anarkistisk, slösar bort enorma resurser när det är goda tider och drar åt svångremmen och svälter sig under kriser. Mot detta måste vi ställa en planerad ekonomi som håller huvudet kallt och investerar förnuftigt och över hela landet, istället för att springa och placera allt där det för tillfället är billigast.