Kommentar: Iransk forskare avrättad – en sista hälsning från Trump?
Den iranske kärnenergiforskaren Mohsen Fakhrizadeh sköts till döds under fredagen. Är det en sista ”hälsning” från Trumpadministrationen, utförd av ett Israel som menar att Iran är en värre fiende än terrororganisationen Islamiska staten?
Mohsen Fakhrizadeh dödades i vad som ser ut att ha varit en planerad avrättning. Platsen var staden Absard öster om huvudstaden Teheran. En explosion tvingade den bil han färdades i att stanna. Då angreps bilen från två håll av väpnade män. Fakhrizadeh skakades svårt och hans liv gick inte att rädda.
Det har den senaste tiden funnits flera oroande tecken på att den avgående Trumpadministrationen planerar någon form av insats mot Iran. I det avseendet kommer avrättningen av Irans mest kände kärnenergiforskare inte som en överraskning.
Dådet skedde bara dagar efter att Trumps utrikesminister Mike Pompeo varit på besök i Israel och Saudiarabien, USA:s främsta allierade när det gäller att peka ut Iran som roten till allt ont i Mellanöstern.
Det skedde också efter att Israel vid två tillfällen på mindre än en vecka genomfört nya folkrättsvidriga bombningar mot påstådda iranska styrkor på syriskt territorium.
Utpekandet av Iran som fienden nummer ett är en politik som Trumpadministrationen hämtat från George W Bushs tid som president. Det var då som USA började tala om hotet från ”shiaextremismen”, och det var då som USA började se sunniextremistiska organisationer som användbara verktyg mot Iran och dess allierade i Syrien, Irak och Libanon.
Det var också då som USA satsade 400 miljoner dollar på att stödja al-Qaidainfluerade sunnigrupper och andra regimfientliga krafter i Iran i syfte att destabilisera landet. Det avslöjade den prisade amerikanske journalisten Seymour Hersh i magasinet The New Yorker i juli 2008.
Iran har sedan dess varit hårt pressat av USA och dess allierade i Mellanöstern, med undantag av en viss lättnad under Barack Obamas sista år vid makten då man enades med Iran om det så kallade kärnenergiavtalet.
USA:s sanktioner har slagit hårt mot den iranska ekonomin, vilket i sin tur försämrat levnadsförhållandena för det iranska folkflertalet. Minst fyra kärnenergiforskare har tidigare dödats. En rad terrordåd har också drabbat landet.
Ett av de blodigaste attentaten skedde i september 2018 då 29 soldater och civila dödades i en attack mot en militärparad i staden Ahvaz. Drygt ett år tidigare hade Wall Street Journal avslöjat att underrättelsetjänsten CIA inlett ett nytt projekt för att ”skruva upp temperaturen mot Iran”.
Trump har under hela sin presidentperiod varit öppen med att Iran ska bekämpas med alla metoder. Den 2 januari i år, då den iranske toppgeneralen Qassem Soleimani avrättades under ett besök i Irak, deklarerade Pentagon att Soleimani dödats på order av USA:s president.
Lönnmordet på Soleimani skedde på irakisk mark, ett land där USA har flera militärbaser och där USA har en maktfaktor. Ett öppet amerikanskt agerande på iransk mark vore betydligt känsligare. Vilket kan vara en förklaring till att Israel pekas ut som förövare i det aktuella mordet på kärnenergiforskaren Fakhrizadeh.
Något officiellt erkännande från Israel finns inte. Misstankarna är dock så starka att insatta röster instämmer i de iranska anklagelserna.
”Det är ett rimligt antagande”, skriver tidningen The Economist. Liknande tongångar hörs också i Israel. Tidningen Times of Israel påminner i sammanhanget om att Israel också pekades ut som ansvarig för morden på iranska forskare åren 2010-2012.
Om det är Israel eller någon annan part som är ansvarig kan vi naturligtvis inte veta. Men det vore inget märkligt med tanke på den rådande rollfördelningen mellan USA och Israel i Mellanöstern. Israel utför de smutsiga jobb som USA själv önskar undvika, för att slippa internationell kritik.
I Syrien har rollfördelningen varit tydlig. USA har försökt sprida ett legalt skimmer över sina egna illegala bombningar och sin militära närvaro i Syrien genom att upprätta en internationell koalition mot Islamiska staten (IS). Genom den har USA främst agerat i de östra delarna av Syrien bortom den syriska regeringens kontroll. Endast vid enstaka tillfällen har den syriska armén angripits av amerikanska styrkor.
Israels agerande är ett annat. Den israeliska krigsmakten har sedan början av 2013 genomfört hundratals flygbombningar i de västra och centrala regeringskontrollerade delarna av Syrien. Officiellt har israelerna talat om att det är iranska militära anläggningar eller libanesiska Hizbollah som varit måltavlan. Från syriskt håll har man dock gång på gång redovisat namnen på dödade syrier.
Även om det vore Iran eller Hizbollah som utgjort måltavlor så ger det inte Israel någon som helst rätt att bomba på syriskt territorium. Det är en krigshandling, ett illegalt militärt anfall på den suveräna staten Syrien.
I sammanhanget måste man påminna om att Israel mer eller mindre öppet stött olika islamistiska extremistgrupper i Syrien med argumentet att de krigat mot Irans allierade i Syrien, regeringen Bashar al-Assad.
På en konferens i Tel Aviv i januari 2016 sade Israels försvarsminister Moshe Yaalon rakt ut att ”om valet i Syrien står mellan Iran och Islamiska staten [IS] så väljer jag Islamiska staten”.
Under de snart åtta år som Israel fört öppet krig i och mot Syrien har det varit tyst i västvärlden. Inte en enda europeisk ledare har protesterat mot de senaste veckornas folkrättsvidriga bombningar. Så varför skulle någon reagera om israelerna utför ett mord i en stat som av västvärlden påstås vara en stödjare av terrorism?
Att det skulle komma någon form av agerande mot Iran var som sagt inte oväntat. Frågan är hur vi ska tolka detta illdåd.
Ska vi se det som en sista ”hälsning” från den avgående Trumpadministrationen och dess närmaste allierade?
Är det ett försök att skärpa spänningarna i regionen inför Joe Bidens makttillträde? Ett sabotage mot en normalisering av relationerna med Iran och en återgång till det kärnenergiavtal som slöts med Iran under Barack Obama?
Eller är mordet på Fakhrizadeh början på ett större och betydligt farligare krigsprojekt som kan skapa kaos i regionen för lång tid framöver?
Det finns skäl att känna oro inför vad Pompeo och övriga hökar inom Trumpadministrationen kokat ihop med vännerna Netanyahu och Mohammed bin Salman.