Ivar Arpi ny krönikör på Proletären: ”Det är tillbaks till rötterna för mig”
Liberalkonservativa Bulletins avhoppade chefredaktör, Ivar Arpi, blir ny medarbetare på Proletären.
UPPDATERAD 2/4: ARTIKELN VAR ETT APRILSKÄMT – IVAR ARPI SKA INTE BLI KRÖNIKÖR PÅ PROLETÄREN.
I mitten av mars meddelade Bulletins tillförordnade chefredaktör Ivar Arpi att han lämnar högerprojektet Bulletin efter en tid av konflikt med ägarna.
Själv har han varit tystlåten om planerna härnäst, men efter några veckor av förhandlingar står det klart att Ivar Arpi kommer att börja en tjänst på Proletären.
– Det blir lite tillbaks till rötterna för mig. Jag har aldrig varit hemlig med att jag kallade mig kommunist när jag var ung. Och de tankarna har väl funnits där hela tiden, trots att jag identifierar mig som konservativ, säger han till Proletären.
Ivar Arpi kommer främst att skriva krönikor men också delta i utvecklingen av Prollenpodden, Proletärens podcastsatsning. August Eliasson, chefredaktör på Proletären, berättar att det handlar om en provanställning under ett halvår med möjlighet till förlängning.
– Jag och Ivar har haft samtal under en längre tid om detta. Vi ville bredda tidningen och gillade Bulletins nyskapande idéer om evidensbaserad journalistik utan någon agenda. Jag ringde upp Ivar lite på chans och det visade sig att han sedan länge läst Proletären i smyg, säger August Eliasson.
– Jag gillar att Proletären inte är så PK och precis som jag är kritisk mot den identitetspolitiska vänstern, påpekar Ivar Arpi.
För Ivar Arpi har våren inneburit en omtumlande resa. Från ledarskribent på Svenska Dagbladet till poddansvarig på Bulletin, senare chefredaktör och slutligen talesperson för de anställda under konflikten med företagsledningen med Tino Sanandaji i spetsen. En konflikt som också bidrog till beslutet att tacka ja till erbjudandet från Proletären.
– Jag insåg att motsättningarna på Bulletin varken handlade om kultur eller identitet, utan om arbete mot kapital. I redaktionen var vi ju både etniska svenskar, invandrare och queerpersoner, men det var uppenbart att vi alla hade samma klassintresse gentemot ägarna.
Under sin karriär har Ivar Arpi främst skrivit om migrationsfrågor, kultur och identitet – inte sällan med udden riktad mot vänsterns identitetspolitik. Samtidigt har han själv brottats med sin egen identitet.
– Jag växte ju upp som kommunist i röda Majorna, men redan tidigt kände jag att det var något som inte stämde. Jag gillade inte flanellskjortor, och när andra pratade om Marx läste jag hellre Edmund Burke. Det var först i gymnasiet som jag tog steget fullt ut och vågade visa upp mig som konservativ, och länge var det min viktigaste identitet.
Och nu identifierar du dig alltså åter som kommunist?
– Nja, riktigt så enkelt är det inte. För mig är det där med ideologi inte något binärt, att man är antingen det ena eller det andra. Det är mer flytande.
Om Ivar Arpi får fast anställning på Proletären är ännu inte klart. August Eliasson påpekar att Proletären visserligen gärna ser en bredd i tidningens spalter, men att det finns gränser.
– Det går ju rykten om att Ivar Arpi gått och blivit syndikalist, och några sådana kan vi inte ha på en kommunistisk redaktion.
UPPDATERAD 2/4: ARTIKELN VAR ETT APRILSKÄMT – IVAR ARPI SKA INTE BLI KRÖNIKÖR PÅ PROLETÄREN.