Proletärens EU-skola Del 3: Kommissionen och ERT – de som bestämmer

Grafik: Proletären

Förra veckan skrev vi om hur ledamöterna i Europaparlamentet omges av tusentals lobbyister och ofta själva tar anställning hos någon av lobbyorganisationerna när de slutar i parlamentet. 30 procent av parlamentarikerna som slutade 2014 har börjat jobba för lobbyorganisationer.

För EU-kommissionärerna är siffran ännu högre – hälften av kommissionärerna som lämnade 2014 har bytt kostym och tagit anställning hos någon av lobbyfirmorna.

En organisation som förtjänar ett särskilt omnämnande i sammanhanget är European Roundtable of Industrialists, ERT, som ligger bakom flera av fundamenten för dagens EU.

ERT har varit så inflytelserika att andra lobbygrupper menar att det är fel att tala om ERT som en lobbyorganisation, eftersom ERT blivit en integrerad del av EU-apparaten. ERT arbetar tätt ihop med EU-kommissionen och har fått leda så kallade expertkommittéer som utrett ytterligare avregleringar och ”harmonisering” av arbetsmarknaden i Europa.

ERT består av ledare för några av Europas största företag. Gruppen bildades 1983 på initiativ av bland andra dåvarande Volvodirektören P.G. Gyllenhammar och EU-kommissionens dåvarande vice ordförande, belgaren Etienne Davignon. Davignon blev för övrigt senare ordförande i en annan ljusskygg organisation, den ökända Bilderberggruppen som varje år samlar ett hundratal av världens mest inflytelserika kapitalister och politiker till ett hemligt möte.

Idag representeras de svenska kapitalisterna i ERT av Volvos ordförande Carl-Henric Svanberg, Ericssons vd Börje Ekholm, Volvos vd Martin Lundstedt samt den nuvarande gudfadern själv, Jacob Wallenberg.

När ERT 1984 presenterade sin vision för ett storföretagens Europa, var unionen fortfarande – 27 år efter Romfördragen – inte alls så långt gången som idag. Men efter att EG-kommissionen 1985 antog ERT:s vision som sin plan för att genomföra den inre marknaden har det gått desto fortare.

Jaques Delors, som var kommissionens ordförande 1985-1995, har hyllat ERT som en av de viktigaste drivkrafterna bakom EU:s inre marknad – med fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och arbetskraft – som trädde i kraft med Maastrichtfördraget 1993.

Vad är då EU-kommissionen? Kommissionen motsvarar EU:s regering, och är den EU-institution som tar fram lagförslag som parlamentet och ministerrådet får godkänna.

Kristdemokraten Jean-Claude Juncker från Luxemburg är ordförande för kommissionen, och den italienska socialdemokraten Federica Mogherini är EU:s höga representant för utrikesfrågor, som den officiella titeln lyder på EU:s utrikesminister.

För närvarande består kommissionen av en ledamot från varje medlemsstat. Sveriges kommissionär sedan 2010 är Cecilia Malmström från Liberalerna, som är ansvarig för handelsfrågor. Men antalet ledamöter kan minskas redan till nästa kommission som bildas i höst. Anledningen till att alla länder är representerade är en eftergift till Irland, för att förmå de ovilliga irländarna att – i en andra folkomröstning, de röstade ”fel” i den första – slutligen godkänna Lissabonfördraget 2009.

Kommissionen genomför EU:s budget och ”främjar unionens allmänna intressen”. Och vaktar kapitalisternas intressen gör de verkligen. EU-kommissionen utgör, tillsammans med Europeiska centralbanken och Internationella valutafonden, en tredjedel av den berömda trojkan som tvingat på bland annat Irland, Portugal och Grekland brutala åtstramningsprogram, i utbyte mot nödlån för att rädda bankerna.

Och om någon fortfarande tvekar över vilka klassintressen EU-kommissionen företräder, så testa att fråga vilken arbetare eller pensionär som helst i något av ovan nämnda länder. Men har du svårt för färgstarka tillmälen är det kanske bäst att låta bli.