”Kompetensutvisningar” – en näringslivsmyt
Sedan några år tillbaka har frågan om så kallade kompetensutvisningar tagit allt större plats i debatten kring arbetskraftsinvandring. Regeringen har utlovat åtgärder mot företeelsen – som knappt förekommer.
Ett av målen för regeringens utredning om arbetskraftsinvandring är att få bort ”problemet med kompetensutvisningar” – det vill säga när arbetskraftsinvandrare utvisas efter att ha missat att följa någon regel, till exempel för att försäkring saknats eller för att de har tagit ut för lite semester.
Samma formulering går att hitta i januariöverenskommelsen, som samtidigt menar att de existerande reglerna för arbetskraftsinvandring ska vara kvar.
Frågan om kompetensutvisningar har diskuterats flitigt i samband med arbetskraftsinvandring. Ofta lyfts frågan från borgerliga partier. Sist ut var Moderaterna som menar att ett arbetstillstånd inte ska avslutas när ”brister eller avvikelser i anställningsvillkoren… är försumbara och ursäktliga”.
De fall som dyker upp i media drivs i regel av en stiftelse som heter Centrum för rättvisa – en organisation som tar sig an rättsfall där privatpersoner stämmer stat eller kommun. I allt från strandskydd till näringsfrihet går det att hitta en gemensam nämnare: det allmänna har alltid fel. En av stiftelsens grundare är Gunnar Strömmer, som idag är partisekreterare för Moderaterna, och dess styrelse består av flera näringslivstoppar.
Tittar man på det statistiska underlaget för kompetensutvisningar blir det uppenbart att frågan fått ett oproportionerligt stort utrymme i debatten.
Enligt utredningen Ett förbättrat system för arbetskraftsinvandring (SOU 2021:5) förekom det endast 16 potentiella fall av så kallade kompetensutvisningar under 2018 och 2019. Majoriteten av dessa handlar om att arbetsgivaren inte tecknat de avtalsenliga försäkringarna. Näst på tur kommer de fall då arbetarna fått en lön som understeg antingen kollektivavtalet eller normen för försörjningsstöd (cirka 13.000 kronor före skatt).
Fallen som Centrum för rättvisa försöker skapa opinion kring handlar ofta om utvisningar som sker på grund av småsummor. Niklas Selberg, lärare och forskare i arbetsrätt på Lunds universitet, håller med om att dessa personer inte ska utvisas.
– Men att kalla dessa för kompetensutvisningar är på ett sätt missvisande. Fallen är extremt ovanliga och enda anledningen till att vi pratar om dem är för att Centrum för rättvisa har etablerat termen. Man vill skapat en känsla av att det är fel att upprätthålla arbetsvillkoren och man verkar bara ta sig an fall som kan användas som ett angrepp mot facket, säger Niklas Selberg.
I fallen med kompetensutvisningar beskrivs det som att arbetsgivaren gjort vissa ”misstag”, som att inte teckna försäkringar eller betala ut rätt lön, vilket resulterat i att Migrationsverket nekat en förnyelse av arbetstillståndet.
– En arbetsgivare ”glömmer” inte en pensionsförsäkring eller att betala ut rätt lön till en anställd. Som det ser ut nu möjliggör systemet en viss typ av lönedumpning som sanktioneras av staten, säger Niklas Selberg.
Problemet går snarare att hitta i regelverket kring arbetskraftsinvandring som just nu har en kraftig övervikt till arbetsgivarens fördel. Om ett avtal inte upprätthålls riskerar nämligen inte arbetsgivaren att åka dit – det är istället arbetaren som utvisas.
– Systemet vi har nu utgår från att en arbetsgivare inte gör fel med flit. Man borde istället ha regler som ser till att arbetstagaren har rätt att kräva det som står i kontraktet. Och att man kan göra det utan att bli utvisad.