Terrorattacken i Christchurch: Krig och ekonomisk kris göder högerextrem terror

Totalt 50 personer har dött efter att en högerextremistisk terrorist i fredags förra veckan gick in i två olika moskéer i Christchurch, Nya Zeeland, och sköt skoningslöst mot både vuxna och barn. Terrordådet bär likheter med Anders Bering Breiviks dåd i Oslo och Utöja 2011, men också med dåd utförda av anhängare till terrorgruppen IS.

Terroristattacken ägde rum under fredagsbönen, först i Al Noor-moskén och sedan i Linwoods islamiska center, i staden Christchurch på Sydön. Gärningsmannen, en 28-årig högerextremist från Australien, hade beväpnat sig med flera automatvapen och egentillverkade bomber, för dådet. Efter terrorattacken rapporterades först om flera gripna, men enligt nyzealändsk polis tyder allt på att gärningsmannen agerat ensam.

Den gripne terroristen, Brenton Tarrant, sände live från terroristdådet. I filmen syns vapen med namn på kända fascister och terrorister men också namnen på offer i terrordåd utförda av IS-anhängare och islamistiska terrorister – däribland ett av offren i terrordådet på Drottninggatan i Stockholm 2017.

Genom att använda sig av ett stort antal referenser till både förövare och offer i terrorattacker runt om i världen, inklusive Sverige, både i sin video och i det manifest som Brenton Tarrant innan terrordådet spridit på internet, ville han maximera medietäckningen.

I Brenton Tarants 44 sidor långa ”manifest” beskrivs syftet som att ”hämnas” vad han menar är en ”invasion” av ”främlingar” i Europa, men också att tvinga fram hårdare vapenlagar i USA vilket han hoppas ska leda till inbördeskrig och i slutändan mer etnisk segregation. Enligt manifestet var terrordådet i Stockholm 2017 en av de händelser som påverkat Brenton Tarrant att själv bli terrorist.

Manifestet är en spretig blandning av en klassisk fascism och en rasistisk världsbild där folkgrupper ligger i konflikt med varandra och där vita européer hotas av låg fertilitet och invandring. Många av idéerna framförs av många olika ”alternativa” högerrörelser i både USA och Europa. Själv anger han att det är ”på internet” han utvecklat sina idéer.

Han beskriver sig själv öppet som en fascist och rasist med främsta motiv – och referens till en nazistisk slogan – att ”säkra existensen för vårt folk och framtiden för vita barn”. Han uppger att han inte är medlem i någon organisation, men att han donerat till och interagerat med många ”nationalistiska organisationer”.

Både tillvägagångssättet och det högerextrema ideologiska motivet påminner om fascisten Anders Behring Breiviks terrordåd i Oslo och Utøya 2011. Både Tarrant och Breivik lever i en världsbild där etnicitet, kultur och religion betyder mer än nationalitet, och där konflikten står mellan kulturer – inte klasser.

Det är ett synsätt som har sin direkta motsvarighet i terrorgrupper som IS eller al-Qaida, som också påstår sig tillhöra en hotad grupp, sunnimuslimer, som med sina dåd hämnas behandlingen av sin egen grupp. Även IS och al-Qaida vill provocera fram inbördeskrig eller reaktioner som ska leda till mer våld eller krig mellan religioner och kulturer, och rekryterar företrädesvis unga män med en konspiratorisk världsbild.

Decennier av imperialistiska krig, som ofta motiverats med kriget mot verklig eller påstådd islamistisk terrorism, har eldat på denna uppfattning om ett krig ”mellan civilisationer” – en retorik som bland annat George W Bush använde sig av inför kriget mot Irak. Stormakterna, med USA i spetsen, spelar ett cyniskt spel där de säger sig vilja bekämpa terrorismen i dess olika former, samtidigt som de ger direkt eller indirekt stöd till såväl högerextrema terrorgrupper i Ukraina som islamistiska terrorgrupper i Mellanöstern.

Den ekonomiska krisen har ytterligare spätt på motsättningar, rasism och extremism i stora befolkningsgrupper. Så har makteliten skapat både grogrunden och rekryteringsbasen för människofientlig terrorism, oavsett om den kläs i rasideologisk eller islamistisk språkdräkt.