Göteborg Film Festival: ”Många har glömt hur vi kämpade”
Älskad av folket, föraktad av kritiken och förtalad av Svenska akademien. Maj Wechselmanns och Ebba Witt Brattströms Moa Martinson – Landsmodern ger en både klassmässig och feministisk bild av arbetarförfattaren.
Dokumentären Moa Martinson – Landsmodern var den första filmen att sälja slut på Göteborg filmfestival i år. Regissören Maj Wechselmann är inte förvånad.
– Moa betydde otroligt mycket för väldigt många människor. Hon visar oss hur förfärligt fattigt och rått vårt nära förflutna var.
Tidigt skrev Moa Martinson i syndikalistiska Arbetaren och anarkistiska Brand, men det skulle dröja ända fram till 1933 – då hon var 42 år gammal – innan hon romandebuterade med Kvinnor och äppelträd. Hennes frispråkighet kring såväl klassorättvisor som ojämställdhet mellan könen väckte både kontrovers och uppskattning.
– Kvinnor och äppelträd sålde i 91.000 exemplar på bara en vecka, berättar Maj Wechselmann. Och hur kunde de göra det i en tid utan internet? Jo tack vare aktiva arbetsplatsombud på fabrikerna och andra arbetsplatser.
Filmen, som medförfattats av litteraturvetaren Ebba Witt Brattström, går till frontalangrepp mot Svenska akademiens historieskrivning om paret Moa och Harry Martinson, där Harry framställts som den som lärde Moa att skriva och sedan försörjde henne. I själva verket började Moa skriva innan den 13 år yngre Harry ens var född, och det var Moa som tog till sig den fattige arbetarynglingen, uppmuntrade honom i hans skrivande, och sedan fick passa upp på inte bara sin sjuklige make utan även hans författarvänner.
Maj Wechselmann hoppas att filmen ska visas brett i hela Sverige, och hon sätter sin tilltro till föreningslivet.
– Vi har 700 Folkets hus i Sverige och deras biografer har digitaliserats för 400 miljoner kronor. Sedan har vi ett fantastiskt föreningsliv med ABF, PRO och många fler. Så vill man arrangera en visning är det bara att kontakta mig.
Men Maj Wechselmann har inte släppt Moa Martinson. Visningarna av Landsmodern hoppas hon ska finansiera en planerad spelfilm om den östgötska proletärförfattarinnan, med Mia Skäringer i huvudrollen.
– Det har gjorts filmatiseringar av hennes böcker, men de har skildrat dåtidens Sverige som någon sorts Skansen, väldigt idealiserat. Det är viktigt att skildra Moas förhållande till fattigdomen, att så här kan vi inte ha det! Det är viktigt att påminna om, för många har glömt hur vi kämpade för att ta oss ur fattigdomen.