Hoppa till huvudinnehåll

Utrikeskommentar: Massiv protest i Bagdad mot USA – låt det irakiska folket bestämma över sitt land!

Fredagen den 24 januari var en historisk dag i den irakiska huvudstaden. Gatorna i Bagdad fylldes av ett myller av människor som protesterade mot USA:s militära närvaro.

Massiv uppslutning i miljonmarschen i Bagdad fredagen den 24 januari.

I ”Miljonmarschen" förenades irakier från olika organisationer och från olika etniska och religiösa grupper. De samlades bakom ett gemensamt krav: USA ut ur Irak!

I svenska medier tonas protesten ned – i Göteborgs-Posten uppmärksammades den under lördagen med en liten notis utan bild – och många irakier i Sverige och runt om i världen är upprörda över hur den förminskas.

Sveriges Radios Cecilia Uddén hävdar att det inte var någon miljonmarsch, och andra medier följer i samma spår och talar om tusentals eller möjligen tiotusentals demonstranter.

Amerikanska CNN erkänner att det åtminstone handlade om hundratusentals människor som höjde röster mot supermakten och dess 5200 soldater i Irak.

Källor i Irak ger en annan bild. De menar att det var flera miljoner demonstranter som slöt upp och fyllde kilometer efter kilometer av huvudstadens gator.

Fredagens massdemonstration är en reaktion på den av Trump beordrade terroraktionen den 3 januari. Det var då som den iranska generalen Qassem Soleimani och irakiske Abu Mahdi al-Muhandi, vice ledare för Folkets mobiliseringsstyrkor (PMU), dödades i en amerikansk drönarattack vid Bagdads flygplats.

Båda två var centrala i kampen mot terrorgruppen Islamiska staten.

USA:s folkrättsvidriga attack väckte starka reaktioner i Irak och Iran, men också i många andra länder i regionen. För om supermakten kan ta sig rätten att lönnmörda andra staters officiella företrädare – när det gäller Qassem Soleimani var han dessutom utsänd på diplomatiskt uppdrag av sitt land och officiellt inbjudan av Iraks regering – så är all respekt för internationell lag och rätt borta.

När irakierna väljer en väg som inte passar supermakten, och kräver att USA ska lämna Irak, är talet om demokrati och folkstyre som bortblåst.

Om det här är den ordning som ska gälla framöver går ingen ledare, som på något sätt hamnar i konflikt med USA, längre säker.

Vreden i Irak manifesterades först genom att parlamentet den 5 januari antog en resolution som krävde att regeringen ska ”återkalla sin begäran om hjälp från den internationella koalitionen som kämpar mot Islamiska staten”.

Vidare slog resolutionen fast att den ”irakiska regeringen måste arbeta för att avsluta närvaron av alla utländska trupper på irakisk mark och förbjuda dem att använda landets mark, luftrum eller vatten”. I de utländska trupperna inkluderas naturligtvis också de svenska soldater som deltar i koalitionen under USA:s befäl.

Fredagens demonstration i Bagdad visar att det finns ett starkt folkligt stöd för parlamentets beslut.

Den krigsmakt och den stat som bär huvudskulden den tragedi som plågat det irakiska folket under lång tid, och som bär huvudskulden till den terrorism och de sanktioner som plågar många länder i regionen, är inte längre välkommen i Irak.

Ett av den officiella motiven med den USA-ledda invasionen av Irak 2003 var att man sade sig vilja störta diktatorn Saddam Hussein och ge det irakiska folket demokrati. När irakierna väljer en väg som inte passar supermakten är talet om demokrati och folkstyre som bortblåst.