"Motstånd är den normala reaktionen på ockupation"

I december 2017 blev den palestinska byn Nabi Saleh på Västbanken förstasidesstoff i hela världen när en film spreds på en 16-årig flicka, Ahed Tamimi, som sågs örfila en israelisk soldat utanför sitt hem. Ahed och hennes mamma Nariman har sedan dess suttit fängslade i åtta månader i israeliskt fängelse. De båda släpptes den 29 juli och tog direkt upp kampen mot ockupationen på nytt.

Narimans man och Aheds pappa, Bassem Tamimi, berättar om episoder från ett liv i aktivt motstånd mot den israeliska ockupationen.

– Jag är född 1967 och har levt hela mitt liv under ockupationen. Jag har en magisterexamen i internationell rätt och en kandidatexamen i ekonomi. Jag har suttit fängslad nio gånger. 1993 förhörde de mig under tortyr, vilket gjorde att jag hamnade i koma under 14 dagar och var förlamad en tid. I samband med att jag skulle släppas efter ett månadslångt förhör kom min syster för att bevittna rättegången i den israeliska militärdomstolen. Väl där blev hon attackerad av ett gäng bosättare och några anställda vid rätten, de knuffade och slog henne tills hon dog, framför ögonen på hennes då 4-åriga son.

– Min fru, min dotter och min äldsta son har suttit fängslade, alla i min familj har blivit skadade av ockupationen. De har gjort hundratals husrannsakningar av mitt hem de senaste sju åren. Allt detta, ändå är jag övertygad om att vi inte kan förbli tysta under ockupationen. Jag tror att man blir stark och redo för uppoffringar när man har en övertygelse, och jag är övertygad om att vi har rätten till våra mänskliga rättigheter och vårt hemland, och att det är vår uppgift och vårt ansvar att kämpa för att återvinna dessa.

Hur är situationen i Nabi Saleh just nu?

– Situationen i Nabi Saleh liknar situationen för resten av palestinierna på Västbanken. Hela vårt område är under ockupation. Vi har en checkpoint precis utanför vår by som stängs dagligen. Vi har en bosättning som lagt under sig 60 procent av vårt landområde. Israel kontrollerar vår vattenkälla och ger oss bara tillgång till rinnande vatten 12 timmar per vecka.

– Efter att Ahed arresterades har pressen från ockupanterna ökat när de kommer till Nabi Saleh. Över 40 personer har arresterats och just nu sitter 16 från byn i israeliskt fängelse. Ockupationssoldaterna har dödat vår släkting Azzedine Tamimi. En annan släkting, Hassan Tamimi från Deir Nitham, blev blind då det israeliska fängelset vägrade honom vård.

Varför reser just Nabi Saleh ett så starkt motstånd på det sätt ni gör?

– Först och främst för att motstånd är den normala reaktionen på ockupation. Vi är övertygade om att det är vår plikt och vårt ansvar att göra motstånd. Vi slåss för vår frihet och värdighet. För rättvisa, fred, människovärdet och mänskliga rättigheter. I Nabi Saleh finns också en lång erfarenhet av organiserad kamp mot den israeliska ockupationen, bland annat en grupp militära ledare från den första intifadan.

– Jag blir ibland illa till mods när jag hör att Nabi Saleh lyfts fram som en speciell palestinsk by. Den normala bilden av palestinierna och vårt motstånd borde vara som bilden av Nabi Saleh och bilden av alla familjer borde vara som bilden av min familj.

Bassem Tamimi berättar om hur metoderna för motståndet i Nabi Saleh har förändrats.

– I början av det nya årtusendet diskuterade vi mycket taktiken mot ockupationen. Vi frågade oss själva vilka medel vi har till vårt förfogande och vilka lösningar vi kunde se på våra problem. Efter terrorattackerna i New York den 11 september 2001 startade George W Bush ”kriget mot terrorismen”. I samband med det verkade Israel för att skapa en falsk länk mellan vårt lagliga motstånd och all världens terrorister. Israel lyckades på det viset skada palestiniernas internationella anseende.

– Genom att studera vår historia och dra erfarenheter ur olika kampavsnitt såg vi att vi som palestinier flera gånger lyckats göra framsteg när vi nyttjat en aktiv icke-vålds strategi. Vi såg också att resultatet av den andra intifadan hade varit förödande för Palestina. Israel lyckades få en tillräcklig internationell opinion med sig för att sätta in sitt flygvapen mot palestinier med gevär i hand.

Sedan snart tio år hålls det veckovisa icke-våldsprotester i Nabi Saleh mot ockupationen.

– Den 9 december 2009, på minnesdagen av startskottet för den första intifadan, genomförde vi vår första demonstration. Vår strategi är rättfram. Vi tror inte att ockupationen kan lösas på akademisk väg, vi ser inte NGO:erna som lösningar på världens mest djupgående och värsta ockupation. Motståndet mot ockupationen måste komma från oss själva, var och en. Det handlar om ett ständigt levande motstånd.

– Även i stunder då ockupationens villkor för tillfället står stilla i Nabi Saleh så fortsätter vi spegla vardagen och verkligheten av livet under ockupationen. Vi behöver visa alla delar av livet under ockupationen, för män och kvinnor, unga och gamla. Det är därför också viktigt att alla deltar i demonstrationerna. Jag tror att en anledning att vi lyckats nå ut så väl med våra demonstrationer är just att de blivit en symbol också för det kvinnliga motståndet. Vårt motstånd har höjt palestiniernas anseende.

Din dotter, Ahed Tamimi, har fått ett enormt internationellt stöd. Över en miljon människor jorden runt skrev under ett upprop för hennes omedelbara frisläppande. Varför tror du just Ahed har berört så många människor?

– Det finns många orsaker till varför Ahed har blivit den hon blivit. December 2017 var inte första gången Ahed gav en ockupationssoldat en örfil. Det finns filmer på Ahed redan när hon var 8-9 år där hon står upp mot soldater. Allt sedan dess har hon byggt upp en publik som följt henne. När hon nu slog till soldaten så var det alltså många som kände till Ahed och följde fallet.

Ahed Tamimis konfrontation med soldaten kom strax efter att Donald Trump erkänt Jerusalem som Israels huvudstad.

– Ingen visste vad de skulle ta sig till och då kom Aheds örfil av den israeliska soldaten – alla ville göra det Ahed gjorde. Det tog skruv i israelisk media, och bland israeler hördes tongångar om att soldaterna istället borde skjuta och avrätta palestinierna. Det viktigaste värdet för det israeliska samhället är deras makt och det var många som inte kunde acceptera att en palestinsk flicka gav deras maktsymbol armén en örfil.

I och med att ni deltar i Fredsloppet höjer ni er röst för att palestinierna inte står ensamma. Ni höjer er röst för att ni står bakom palestiniernas rätt till självbestämmande och våra rättigheter. Det betyder mycket för oss!

– I arabvärlden där många barn far illa och blir dödade blev flickan som slog soldaten till en gnista av hopp. Men också att hon är blond och har blåa ögon har spelat roll. Amerikanerna och europeerna ser sin egen dotter och känner empati. Västvärldens syn på palestinier har påverkats av israelisk media och de stora mediekanalerna i väst. Många begriper inte att de har en skev bild av palestinier tills de ser en som ser ut som de själva. Allt detta gör Ahed till en speciell symbol och ett exempel för motståndet mot ockupationen.

Sedan 1985 arrangerar idrottsföreningen Proletären FF varje år Fredsloppet. Fredsloppet är ett antiimperialistiskt lopp där överskottet och insamlade medel går till ett solidariskt ändamål.

I år kommer Nabi Saleh ta emot Fredsloppsinsamlingen. Kan du berätta lite om vad pengarna kommer bidra till?

– Vi har just börjat arbeta fram en ny organisation, Ounadikum, som ska bistå de många barn som fängslas av ockupationen när de släpps fria, men även deras familjer. Det kan till exempel handla om psykologisk hjälp att bearbeta vad de varit med om.

Vad betyder solidariteten från alla som deltar i Fredsloppet för er?

– Det visar att vi inte är ensamma, att våra röster hörs och tas emot av andra. Det visar oss att människor kan skilja på vem som är förövaren och vem som är offret. Det bygger en ny bro och öppnar en ny väg för oss från vilken vi kan bygga motstånd mot ockupationen.

– Vi vill skicka en hälsning till er att ni är våra bröder och systrar, våra kamrater i kampen för vårt människovärde. I och med att ni deltar i Fredsloppet höjer ni er röst för att palestinierna inte står ensamma. Ni höjer er röst för att ni står bakom palestiniernas rätt till självbestämmande och våra rättigheter. Det betyder mycket för oss!