Sim City: När vi blev borgmästargudar
Det som utmärkte 30-åringen Sim City var att man som spelare skapade, istället för att, som i så många andra dator- och tv-spel, förstörde.
Den gamla spelpärlan Sim City fyller 30 år i dagarna. På sätt och vis.
Det släpptes egentligen till Amiga och Macintosh 1989, men det var i och med SNES (Super Nintendo)-releasen i april 1991 som spelet nådde ut till de stora massorna.
Det märktes på försäljningssiffrorna. Datorversionerna sålde cirka 300 000 exemplar – SNES-versionen nästan två miljoner.
Det som utmärkte Sim City var att man som spelare skapade, istället för att, som i så många andra spel, förstörde.
Som borgmästare/envåldshärskare över en stad var det din uppgift att bygga vägar, hus, elnät, hamnar, flygplatser, industrier och så vidare för att få staden att fungera.
Alltmedan invånarna ställde krav på utökad trygghet och samhällsservice.
Att det var en stad av amerikanskt snitt man skulle bygga i Sim City var tydligt. Gatorna var bara till för biltrafik och invånarna surade om kommunskatten översteg femton procent.
Men man fick ändå lära sig en del om grundläggande infrastruktur – och att en bra stad bör ha en blandning av industri-, bostads- och kommersiella/kulturella-områden. Helt enligt ABC-tanken (”Arbete, Bostad, Centrum”, den bärande stadsplaneringstypen i Sverige under efterkrigstiden).
Det var förbaskat roligt att sitta och pilla med sin stad. Och väldigt svårt att inte investera känslor i den.
Glädjen av att vinna ”simmarnas” hjärtan var snudd på obeskrivlig. Likaså sorgen när det kom en tornado och rev sönder allt man slitit för. Jävla moder natur.
Sim City lade grunden för en hel genre och fick hur många uppföljare och ”spinoffs” som helst. Som till exempel Sim Ant (1991) – där du styr en myrkoloni, jordbruksspelet Sim Farm (1993) och naturligtvis dundersuccén The Sims (2000), som brukar få beröm för att ha fått en hel generation unga tjejer att börja spela datorspel.
Originalet har kanske inte åldrats superbra – de många uppföljarna och den moderna kopian Cities: Skylines är både snyggare och mer avancerade – men det förblir ändå originalet.
Kanske ska jag damma av den gamla spelkassetten och se hur mitt Simköping mår efter alla år…