Nej, Margot Wallström, din feministiska utrikespolitik lurar inte mig

Kära Margot Wallström! Först av allt får jag väl säga grattis till din pension!

Jag tänker nu tillbaks på dina fem år som utrikesminister. Du säger att ni gjort mycket, lanserat ”feministisk utrikespolitik” och fört Sverige in i FN:s säkerhetsråd. Du räknar upp Jemen, Korea, Colombia och Ukraina och du nämner kärnvapennedrustningen. Men det är något som skaver.

Jag tänker på Sveriges vapenexport till Saudiarabien som för krig mot Jemen, och på journalisten Hussein Albukhaiti som i Proletären påpekade att det är hyckleri att vara värd för fredssamtal och samtidigt sälja vapen till den ena parten.

Jag tänker på Colombia där fredsavtalet visade sig vara noll värt och där över 500 sociala ledare mördats de senaste två åren. Vad spelar det för roll att din regering undervisat den colombianska armén i ”genusfrågor” när Sverige exporterar vapen till den colombianska armén som nu kan komma att användas mot kvinnor och barn i landets fattiga byar.

Jag tänker på Ukraina, där du fortsatt i din företrädares fotspår och stött högerextrema ukrainska regeringar som mördat och förföljt socialister, fackföreningsfolk och minoriteter i landet – allt för att Sverige ska fjäska för USA och Nato.

Jag tänker också på kriget i Syrien där du haft alla möjligheter att verka för fred och försoning. Men istället har du medverkat till att förstöra ett helt land, göda terrorism och skapa enorma flyktingströmmar. Det svenska biståndet till al-Qaidas allierade, som Proletären avslöjade, är en utrikespolitisk skam som kan skrivas på både Carl Bildts och ditt cv.

Du borde ha lyssnat på amerikansk-syriskan Lilly Martin Sahiounie som i ett öppet brev publicerat i Proletären uppmanade dig att istället för att stödja USA:s försök att störta regeringen i Syrien, faktiskt hjälpa landet i återuppbyggnaden. Nog hade det varit ett viktigt stöd för Syriens kvinnor, att landet slapp de förödande sanktionerna.

Och apropå sanktioner, varför vill du förvägra venezuelanska kvinnor tillgång till basvaror och medicin? Det är nämligen konsekvenserna av USA:s sanktioner mot Venezuela.

Varför lyssnade du inte på svensk-venezuelanskan Daniela Figueroa som berättade för Proletären att hon frågat dig om hennes röst i Venezuelas val inte var värd något? Vad tror du Olof Palme hade tyckt om att en svensk socialdemokratisk utrikesminister uttalar stöd för en USA-stödd högerledare som genomfört ett kuppförsök?

När du till sist nämner kärnvapennedrustningen blir jag faktiskt lite upprörd. Hur gynnas nedrustningen av att Sverige efter påtryckningar från USA avstod från att skriva på konventionen om kärnvapenförbud? Är goda relationer till USA och Nato verkligen mer värt än kärnvapennedrustning?

Jag ska inte vara orättvis. Ditt erkännande av Palestina som självständig stat var faktiskt både bra och modigt. Ändå undrar jag, var det bara en symbolhandling? Var är pressen på Israel att sluta bryta mot folkrätten? Var är fördömandena mot Israels sjöröveri mot Ship to Gaza?

Nej, jag får känslan av att ditt tal om demokrati, frihet, fred och feminism mest är en fasad. Bakom denna fasad är ni samma gamla gäng som hetsar om krig, säljer vapen och låter de rika fortsätta att utnyttja de fattiga. Din feministiska utrikespolitik lurar inte mig.

Att vara utrikesminister, och dessutom kvinna, har säkert varit tufft. Makt, ansvar och att ständigt kritiseras för sin lön (139.000 kronor i månaden) tär nog på krafterna.

Jag vet att kvinnor får möta mer motstånd än män i politiken, men jag kan ändå inte låta bli att tänka på alla kvinnor inom vård och omsorg som drabbats av din regerings högerpolitik – som tvingas jobba deltid, sliter ut sig i förskott och får överleva på svältpensioner.

Det var förresten ett smart drag av dig att avgå några veckor innan din 65-årsdag. Nu kan du tack vare riksdagens regler fortsätta att få full lön i ett år – istället för bara sex månader. Och om ett år, lagom till din 66-årsdag, har du rätt att ta ut EU-pensionen på 80.000 kronor i månaden. Väl tajmat som sagt!

Du skriver att du nu lämnar regeringen men tar med dig ditt engagemang och jag förstår att du fortfarande har alla dörrar öppna. Du kan säkert bli landshövding, ambassadör (Både Saudiarabien och Colombia är säkert trevligt) eller varför inte gå direkt in i näringslivet? Jag gissar att du nog har många bra kontakter i företag som Saab eller Bofors.