Kommentar: Nordström avgår – politiken består

De senaste veckorna har varit turbulenta i Luleå Kommun. På tio dagar föll fem kommunala nyckelpersoner som käglor. Tre chefer till följd av omorganisation och en kommundirektör, Mikael Lekfalk, till följd av vidlyftiga konsultinköp. Bland annat av en konsult som skulle fungera som hans personlige mentor.

Den 10 oktober avgick kommunalrådet Niklas Nordström med omedelbar verkan som en konsekvens av skandalerna runt Lekfalk. Han förnekade hela tiden att han hade någon som helst kunskap om kommundirektörens konsultinköp. Pressen blev dock för stor och han insåg att det inte längre gick att mörka och tala om att ”vända blad”.

Den förre ekonomichefen, Jan Öström, avslöjade att uppgifter om Lekfalks affärer presenterats i kommunstyrelsen redan i våras. Något som sedan bekräftades av det andra kommunalrådet, Lenita Ericson. Uppgifter som även ställer frågan: Vad har de andra kommunstyrelseledamöterna och deras partier sysslat med?

Karusellen i Luleå kommun visar på hur politikerpampar allt mer fjärmar sig från medborgarna. Det som skall vara förtroendeuppdrag blir för småpåvar ett sätt att göra karriär med goda inkomstmöjligheter.

Det har utvecklats en politisk kultur där tjänstemännen blir en skyddsbarriär som dessa politiker gömmer sig bakom. För att inte tala om när konsulter anlitas. 

I Luleå Kommun planeras besparingar på närmare 370 miljoner kronor fram till 2022. I den tidigare kommundirektören Lekfalks uppdrag ingick att ta fram förslag på besparingar. I tidningen Vårt Luleå, nr 3 2019, uttalar han: ”...Om vi lägger en halv miljon på en konsult som levererar förslag på åtgärder som tar hem 50 miljoner kronor, så är det välinvesterade pengar...”.

I Luleå är det vanligt att när förslag på systematiska nedskärningar av välfärden presenteras och möter kritik gömmer sig de ledande politikerna bakom att det är ett tjänstemannaförslag. När sedan kommunledningen presenterar förslaget, med vissa kosmetiska ändringar, skall det genomdrivas i raketfart. Det är inte frågan om att förankra förslaget bland medborgarna.

Om det blir folkliga protester tar de ledande politikerna på sig offerkoftan. I stället för att bemöta kritiken politiskt gör man den personlig. Protesterna tas som hot. Niklas Nordström kallade befogad kritik för smutskampanj mot honom som person och att han som politiker var tvungen att ta ansvar för svåra beslut. 

Nu har Nordström avgått. Ett nytt kommunalråd ska utses. Men högerpolitiken lär bestå och även de folkliga protesterna mot nedläggning av skolor och nedskärningar inom äldrevården.

Det är inte frågan om att det protesteras för mycket mot pampväldet bland politiker och tjänstemän, utan för lite.