Obehagligt röstfiske
Sverigedemokraternas utspel om en tusenlapp till landets pensionärer klingar falskt.
På DN debatt drar Jimmie Åkesson och Oscar Sjöstedt igång SD:s valrörelse genom ett röstfiske riktat till pensionärer. Betet består av tusen kronor mer i månaden i pension. Efter skatt.
Ingen normalt funtad pensionär säger naturligtvis nej till en tusenlapp extra och alla pensionärer, förutom de som har maxpension och de som sitter på stora förmögenheter, är definitivt värda ett rejält tillskott.
Det nuvarande pensionssystemet är ett monumentalt bedrägeri, där förutsättningen för den eftersökta stabiliteten är att flertalet arbetare efter långa yrkesliv får hålla till godo med fattigpensioner. Och värre blir det om systemet får rulla på utan radikala förändringar. Framtidens pensionärer är i detta system ännu större förlorare än dagens.
Med detta sagt är och förblir SD:s utspel ett simpelt röstfiske. SD försöker framställa sig som pensionärernas bästa vän, men är i verkligheten lierat med de partier som placerat pensionärerna i strykklass.
Låt oss först påminna om SD:s smutsiga historia, och då handlar det inte om de nazistiska rötterna utan om skamgreppen mot pensionärerna.
Dagens pensionärer är utsatta för en dubbel attack, dels via ett pensionssystem som per automatik innebär sänkta pensioner, via den så kallade bromsen, och dels via den straffbeskattning som infördes via alliansregeringens jobbskatteavdrag. Genom dessa avdrag beskattas pensionsinkomster hårdare än löneinkomster. Efter de femte och sjätte jobbskatteavdragen handlar det för normalpensionären om en merbeskattning på runt tusen kronor i månaden.
Hur har då SD ställt sig till denna straffbeskattning? Ja, så länge partiet stod utanför riksdagen var man emot jobbskatteavdragen och därmed mot straffbeskattningen. Men när SD kom in i riksdagen 2010 och genast började bliga på M och KD som framtida partners gjorde man helt om.
Den 20 november 2013 röstade SD följdriktigt ja till det femte jobbskatteavdraget, som ytterligare skärpte straffbeskattningen. Samma dag avstod SD från att stödja oppositionens (S, V och MP) reservation, som krävde att pension inte ska beskattas hårdare än lön. SD säkrade därmed straffbeskattningen.
Hösten 2018 var det dags igen. Då röstade fjäskpartiet SD i riksdagen ja till M/KD-budgeten, som därmed fick majoritet och som tvingade regeringen Löfven att införa ett sjätte jobbskatteavdrag. Genom detta stöd till M och KD upphävde SD de små lättnader i straffbeskattningen som regeringen Löfven då påbörjat.
Summa summarum. SD:s flotta utspel till pensionärerna innebär att man med vänsterhanden ger tillbaka det man tidigare stulit med högerhanden. Pensionärernas bästa vän är en bedragare.
Låt oss med detta gå över till själva SD-förslaget. SD lovar som sagt en tusenlapp mer i månaden till genomsnittspensionären. Löftet ska infrias genom en höjning av pensionsdelen i arbetsgivaravgiften från nuvarande 17,21 till 18,5 procent.
Här vill vi då påminna om att pensionsavgiften sänktes från 18,5 till 17,21 procent när det nya pensionssystemet infördes 1999, detta genom ett bokföringsmässigt trix. Trots att antalet pensionärer blivit 700.000 fler sedan 1999, ska alltså pensionsavgiften enligt SD vara densamma som då.
I denna del är SD-förslaget en blåkopia av Pensionsmyndighetens rapport ”Effekter av höjda avgifter till det allmänna pensionssystemet”, om än lite mer populistiskt svepande i formuleringarna. Därifrån har man också kopierat postulatet att en höjd pensionsavgift absolut inte får belasta arbetsköparna.
Det är inte vinstrika företag som ska betala en höjd pensionsavgift, utan det ska skattebetalarna göra via staten. Till en beräknad kostnad av 24 miljarder kronor. Arbetsköparna är ett frälse i SD:s pensionsutspel.
Här kommer själva klon i SD:s utspelet. För med arbetsköparna som frälse kan man naturligtvis inte stöta sig med sin skattekverulerande väljarkår. Så det är ”de andra” som ska betala. Numera kan SD inte ryggmärgsmässigt hänvisa till kostnaderna för flyktingmottagandet, som knappt existerar, så nu skjuter man in sig på det internationella biståndet. Den flotta tusenlappen ska betalas via en halvering av den svenska biståndsbudgeten.
För att uttrycka det krasst: Tusenlappen till svenska pensionärer ska betalas av svältande barn i Afrika. Se där SD i all sin rasistiska prydno.
Ja, inte nog med det. De svältande barnen ska också betala sänkt skatt på investeringssparkonton och återinförda avdrag på privata pensionsförsäkringar, som av någon märklig anledning ingår i förslaget. Här ska det uppenbarligen inte bara fiskas i pensionärsvatten.
Se här en fråga som alla pensionärer bör ställa sig: Kan ett parti som är lierat med pensionssänkarpartierna M och KD vara trovärdigt när man lovar tusen kronor mer i plånboken?