Rekordstor strejk i Indien – 200 miljoner mot regeringens högerpolitik
Omkring 200 miljoner arbetare strejkade förra veckan mot den indiska regeringens högerpolitik. Förutom Modiregeringens arbetarfientliga reformer protesterar arbetarna mot stigande arbetslöshet och höga priser.
Världshistoriens största strejk genomfördes i Indien i måndags och tisdags förra veckan. Sammanlagt omkring 200 miljoner arbetare följde den så gott som samlade fackföreningsrörelsens uppmaning att sluta upp i generalstrejk mot regeringens arbetarfientliga politik.
Den centralorganisation som inte ställde sig bakom strejken är BMS, som kopplas samman med den hindunationalistiska rörelse som regeringspartiet BJP är en del av.
I ett pressmeddelande från de deltagande tio centralorganisationerna skriver de att beslutet att genomföra en tvådagarsgeneralstrejk tvingats fram av att regeringen, som leds av premiärminister Narendra Modi, vägrat meningsfull dialog med facken samtidigt som den envist fört en politik till gagn för arbetsköparna.
Strejken lamslog flera av Indiens 29 delstater totalt. I varje delstatshuvudstad genomfördes stora demonstrationer och även oorganiserade arbetare som gatuhandlare, cigarettrullare och tjänstefolk deltog i stor skala, uppger centralorganisationerna.
Beslutet att genomföra generalstrejken togs när centralorganisationerna samlades till en nationell arbetarkonferens i september förra året. På konferensen enades man om strejkens tolv krav, som bland annat innefattar att all arbetslagstiftning ska följas utan undantag, ett slut på avinvesteringar i statliga företag, höjd pension och ett stopp på förändringarna i arbetsrätt till arbetsköparnas fördel.
Myndigheterna har på olika håll försökt sabotera strejken och stoppa demonstrationer. I Kolkata arresterades kommunistpartiet CPI(m):s ledare Sujan Chakraborty tillsammans med andra aktivister.
Den fackliga centralorganisationen CITU, som är sammankopplad med CPI(m), var en av initiativtagarna till strejken. Både den Internationella fackliga samorganisationen (ITUC), som svenska LO tillhör, och den klasskampsorienterade Fackliga världsfederationen (WFTU) har gett sitt stöd till strejken.
Bakgrunden till det folkliga missnöjet är, förutom den arbetarfientliga politiken, att både priser och arbetslösheten stiger, trots premiärminister Modis löften om att sänka den senare. Färska siffror visar att 11 miljoner indier blev av med jobbet 2018 och i december var arbetslösheten 7,4 procent. Det är långt från Modis vallöfte att skapa 10 miljoner jobb om året.
Narendra Modi valdes till premiärminister 2014, då Nationella Demokratiska Alliansen, där hans BJP är största parti, fick egen majoritet i parlamentet. I månadsskiftet april-maj är det val igen och inte alls säkert att NDA kan behålla makten. I delstatsvalen i december förlorade BJP makten i tre delstater.
Modi, som gick till val på den Margaret Thatcher-osande devisen ”minimal regering, maximal styrning” (minimum government, maximum governance), har bland annat tagit bort begränsningar för företag att anställa på visstid och sålt ut statlig mark till vrakpris åt kapitalister.
Samtidigt menar liberala kritiker att Modis regering förvisso är kapitalistvänlig men att den stora korrupta statsapparaten, med förgreningar in i storföretagen som gynnas, knappast är minimal.
För att hålla sig kvar vid makten förlitar sig Modis hindunationalistiska parti på nationalistiska antimuslimska stämningar. Modi hade 2002 den högsta politiska befattningen i delstaten Guajarat när minst 790 muslimer dödades i nationalistiska upplopp som Modi eldade på och senare har vägrat att fördöma.
Om den nationalistiska retoriken räcker för att uppväga det folkliga missnöjet med prishöjningar, hög arbetslöshet och arbetarfientlig politik får vi se i valet om några månader. Världshistoriens största strejk visar att Modi och BJP inte sitter säkert vid makten.
Se fler bilder från strejken på CITU:s Facebooksida.