Så blev europeiskt bistånd stöd till terrorism i Syrien
Europeiska länder har satsat många miljarder euro på att underblåsa kriget i Syrien. En del av de grupper som fått stöd av väst deltar nu i den av Turkiet initierade folkfördrivningen i nordöstra Syrien. Följande text om vilka krafter som gynnats av europeiskt bistånd är ett bearbetat utdrag ur boken Syriens tystade röster av Patrik Paulov (Karneval förlag 2019).
Under krigets gång har många europeiska länder satsat stora belopp på att understödja ett regimskifte i Syrien. En del biståndssatsningar har beskrivits som en kombination av att möta de humanitära behoven och att stärka den ”moderata oppositionen”, såsom det svenskstödda projektet Syria Recovery Trust Fund (SRTF). Andra satsningar har mer öppet syftat till att direkt stärka olika civila eller väpnade organisationer.
Gemensamt för alla inblandade västregeringar är att de hela tiden hävdat att de bara ger stöd till ”oppositionskontrollerade områden” eller ”moderata rebeller”, och att de aldrig skulle stödja väpnade extremister eller terrorister. Detaljer om vilka dessa avgränsade områden är, eller vilka grupper som är mottagare, har givarna gjort sitt bästa för att dölja.
Caroline Cox, ledamot i det brittiska parlamentets överhus, ställde den 5 september 2017 en skriftlig fråga till Theresa Mays regering om vilka grupper inom Fria syriska armén som mottagit brittiskt stöd, vilken typ av stöd det rör sig om och hur mycket pengar det handlar om. Hon fick svar den 20 september av Tariq Ahmad, statssekreterare på utrikesdepartementet:
”Detta stöd till den moderata oppositionen har inkluderat politiskt stöd och icke-dödlig utrustning. När det gäller utrustning har vi tillhandahållit kommunikations-, medicinsk och logistikutrustning. Vi har också tillhandahållit utrustning för att skydda mot kemiska angrepp. Av säkerhetsskäl avslöjar vi inte namnen på grupper som får stöd. Storbritannien levererar inte vapen till någon i Syrien. Värdet på CSSF:s stöd till Syrien är 69 miljoner pund under det aktuella budgetåret, 64 miljoner pund 2016–17 och 66 miljoner pund 2015–16.”
Att Storbritannien ensamt lagt 179 miljoner pund (över två miljarder svenska kronor) på syriska oppositionella grupper och deras områden under åren 2015-2018 visar hur angelägna britterna har varit att få till stånd ett regimskifte i Syrien. Lika talande är oviljan att berätta vilka som mottagit pengarna. Liknande frågor från andra parlamentsledamöter har fått samma svar från brittiska UD.
Det brittiska företag som haft i uppdrag att förverkliga projektet heter Adam Smith International (ASI), ursprungligen grundat av den nyliberala tankesmedjan Adam Smith Institute. De interna dokument från ASI som BBC kommit över visar följande:
• Fria syriska polisen har samarbetat med shariadomstolar upprättade av al-Qaidas syriska gren, Jabhat al-Nusra. Dess poliser har varit närvarande vid summariska avrättningar och när två kvinnor stenades till döds.
• Poliser har lämnat vidare biståndspengar till Nour al-Din al-Zinki, en extremistgrupp i Aleppoprovinsen som i juli 2016 fick global medieuppmärksamhet. Då spreds en film som visar hur några av gruppens medlemmar skär halsen av en palestinsk pojke.
• Flera officerare inom Fria syriska polisen har handplockats av Jabhat al-Nusra.
• Löner har betalats ut till poliser som varit döda eller påhittade. En polisstation som påstods ha 57 poliser anställda hade inte en enda person på plats när Adam Smith Internationals personal besökte den.
ASI dementerade genast anklagelserna, och brittiska politiker gick ut och försvarade polissatsningen. Utrikesdepartementet valde ändå att frysa utbetalningarna för att kunna granska projektet.
Den 4 juli 2018 skrev utrikesminister Boris Johnson, i svaret på en skriftlig fråga från parlamentsledamoten Emily Thornberry, att regeringen beslutat att avbryta stödet till Fria syriska polisen.
Det bistånd som Nederländerna drog in var stödet till Fria syriska polisen och Vita hjälmarna samt så kallat icke-dödligt stöd (non-lethal assistance, NLA) till ”moderata väpnade grupper”.
Skarp kritik mot detta bistånd hade kommit fram redan i det nederländska utrikesdepartementets egen rapport ”Granskning av kontrollsystemet av tre projekt i Syrien” från augusti 2018.
Kritiken mot FSP var delvis densamma som kom fram i BBC:s dokumentär. UD-rapporten tar bland annat upp följande:
• Med undantag av officerare som har ansvar för pengar har ingen bakgrundskontroll gjorts på de nästan 4000 poliserna i Fria syriska polisen, varför vissa kan stå under Hayat Tahrir al- Shams (Jabhat al-Nusra under nytt namn) eller IS inflytande.
• Det är mycket troligt att det finns regelbundna kontakter och samarbete mellan FSP och extremistorganisationer som Nour al-Din al-Zinki.
• Upptäckt svindleri rapporteras sent.
• Givarländerna riskerar att få höra en förskönad version av sanningen.
• Granskningen av FSP:s arbete sker i alltför hög utsträckning av lokala aktörer som har intresse av att dölja känslig information.
• Det finns ingen kontroll över att pengarna som ska till Fria syriska polisen hamnar rätt då de överförs via så kallade hawalasystem.
Fram till 2018 hade Fria syriska polisen fått 14,8 miljoner euro av Nederländerna.
Det som står i rapporten om Vita hjälmarna är än mer avslöjande. När den i väst hyllade organisationen för första gången granskas bekräftas åtminstone delar av den kritik som tidigare förts fram av motståndarna till det väpnade upproret i Syrien.
• Kontrollen av Vita hjälmarna och dess verksamhet är undermålig. Den organisation som har kontrolluppgiften är så sammanflätad med hjälmarna att givarländerna inte förstår vad som skiljer organisationerna åt.
• Miljondonationerna till Vita hjälmarna överlämnas i kontanter eller överförs via hawalasystem. Kontroll över pengaflödet saknas varför pengar kan ha hamnat hos exempelvis väpnade grupper.
• Vita hjälmarna är även aktiva i områden som kontrolleras av ”icke acceptabla väpnade grupper”, i klarspråk terroristorganisationer. För att kunna verka i ett område måste Vita hjälmarna ha viss kontakt med de lokala råden i området. Här finns en risk för att hjälmarna samarbetar med eller på annat sätt hamnar under inflytande av extremister eller andra väpnade grupper.
• All information om Vita hjälmarnas arbete bygger på deras egna rapporter. Ingen yttre kontroll görs av deras verksamhet, vad pengarna använts till och hur effektivt de använts.
Fram till och med 2018 hade Vita hjälmarna mottagit 12,5 miljoner euro av Nederländarna.
Den 10 september publicerade Nieuwzuur och Trouw den första delen av sitt avslöjande. Det innehöll betydligt mer än vad nederländska UD själva rapporterat. Nieuwzuur och Trouw granskade främst det tredje projektet, den påstått icke-dödliga hjälpen (NLA) till påstått moderata väpnade grupper.
Långt innan avslöjandet hade parlamentsledamöter i Nederländerna, precis som sina brittiska kollegor, frågat regeringen vilka grupper som står som mottagare av nederländska skattemedel. Svaret från de styrande i Haag var detsamma som svaret från London. Mottagarna är hemliga liksom detaljerna om vad hjälpen består av.
Den nederländska regeringens krav på de moderata rebellerna var dock tydliga. De måste respektera humanitär rätt, inte samarbeta med extremister och stödja en inkluderande politisk lösning. Kraven stämde dåligt med verkligheten.
Nieuwzuur och Trouws material visade att regeringen stött 22 olika grupper åren 2015–2018. En av dem var Jabhat al-Shamiya. Att det offentliggjordes var av flera skäl besvärande för de styrande i Nederländerna.
Dels hade Amnesty två år tidigare presenterat en rapport för den nederländska regeringens Syriensändebud med uppgifter om att Jabhat al-Shamiya utfört summariska avrättningar och begått andra grova människorättsbrott i Aleppo- och Idlibprovinserna. Dels pågick vid tiden för avslöjandet en rättegång i Nederländerna mot en man som varit med i Jabhat al-Shamiya. I åtalet fastslogs att organisationen är ”salafistisk och jihadistisk”, ”strävar efter att upprätta ett kalifat” och därför måste klassificeras som en ”kriminell terroristorganisation”.
Enligt Nieuwzuur och Trouw fanns fler extremistgrupper och kända förbrytare bland de 22 mottagarorganisationerna.
Under hösten följdes avslöjandet upp och underbyggdes med fler exempel. Den 21 november rapporterade Nieuwzuur och Trouw att man gått igenom 1866 sidor av dokument från UD om Syrienbiståndet. Här står det att regeringen vid flera tillfällen fått information om att den hjälp Nederländerna skickat till Syrien stulits av al-Qaida. När Nieuwzuur och Trouw tidigare under hösten talade med källor i Syrien framgick att det hänt fler gånger än dokumenten visar.
Mesia al-Mahmoud, ledare för en civil organisation som fått stöd av Nederländarna, intervjuades av Nieuwzuur och Trouw den 1 oktober. Hon vittnade om att den väpnade gruppen Division 13 i Idlib blivit bestulen på den hjälp de fått från Nederländerna och andra bidragsgivare:
”al-Qaida har tagit allt från Division 13, all deras mat och deras medicinska utrustning. al-Qaida har också tagit allt från andra grupper i Idlib.”
Osama al-Jasm, ledare för den väpnade gruppen Jaish al-Fatiheen, förklarade i samma artikel att regeringarna i väst mycket väl visste vad som pågick:
”Alla givarländer informerades. Vi skickade dagligen meddelanden till dem om att många grupper samarbetade med al-Qaida. Givarländerna visste det. Det var en nagel i ögat på oss. Hur kan ni stödja grupper när de samarbetar med al-Qaida? Det är detsamma som att direkt stödja al-Qaida.”
På följdfrågan om vilka grupper som råkat ut för detta skrattade han och förklarade att det gällde alla.
”Någon stödde al-Qaida frivilligt, andra gjorde det under tvång.”
En annan rebelledare vars grupp mottagit stöd från Nederländerna sade:
”Vi vet mer om detta än det nederländska folket. Nederländarna vill höra att allt gått bra. Men al-Qaida har tagit allt från oss.”
Bland de 1866 sidorna fanns uppgifter om att Suleyman Shah Brigaden var en av de 22 organisationer som fått stöd. Det är en väpnad grupp som, enligt Nieuwzuur och Trouw, har nära relationer med den turkiska regeringen och ideologiskt står nära den turkiska högerextrema organisationen Grå vargarna.
I dokumenten framkom att den tidigare nämnda terroristgruppen Jabhat al-Shamiya fick sina pickuper levererade den 9 februari 2018. Några veckor tidigare hade de deltagit i den Turkietledda fördrivningen av kurderna i Afrinområdet i norra Syrien.
Det betyder att den nederländska regeringen ljög när den i ett hemligstämplat brev till parlamentet den 22 januari informerade om att den stoppat allt stöd till grupper som deltog i attacken mot kurderna.
De nära banden mellan Turkiet och den syriska oppositionskoalitionen och dess väpnade grupper är en känslig fråga i Tyskland.
Den tyska regeringen har intagit rollen som stöttepelare för Syriska nationella koalitionen av revolutions- och motståndsstyrkor (i Sverige kallad Syriska oppositionskoalitionen (SOC); i Tyskland används förkortningen Etilaf).
I juli 2013 öppnade oppositionskoalitionen ett sambandskontor i Berlin. Dess representant på kontoret heter Bassam Al-Abdullah. Att hans och Etilafs verksamhet i Tyskland finansieras med tyska skattemedel bekräftades när tyska utrikesdepartementet den 4 februari 2019 svarade på skriftliga frågor från vänsterpartiet Die Linke. Enligt tyska UD gick 220 000 euro till Etilafs Berlinkontor under 2018.
Finansieringen av oppositionskoalitionens representation i norra Europa utgör bara en liten del av Tysklands stöd till syriska oppositionella organisationer. Vita hjälmarna fick enligt tyska UD tolv miljoner euro (120 miljoner kronor) bara under 2016 och 2017. Tysklands mest betydande insats är att statliga utvecklingsbanken (Kf W) administrerar Syria Recovery Trust Fund (SRTF), det vill säga det biståndsprojekt till stöd för oppositionskoalitionen som även Sverige är delaktigt i. Tyskland är med 38,7 miljoner euro näst största bidragsgivare till SRTF.
Kritiken mot biståndet till den med Turkiet allierade oppositionskoalitionen har under lång tid framförts i det tyska parlamentet, Förbundsdagen. Ledamöter från Die Linke har krävt att Tysklands stöd till både Vita hjälmarna och SRTF ska avbrytas.
En av kritikerna mot regeringen Merkels Syrienpolitik är Ulla Jelpke, inrikespolitisk talesperson för Die Linkes parlamentsfraktion. När jag kontaktar henne i mars 2019 får jag några skriftliga kommentarer apropå på Tysklands finansiering av oppositionskoalitionens Berlinkontor. Ulla Jelpke säger:
”Förbundsregeringen medger att Etilafs representant i Berlin, Bassan Abdullah, inte formellt är ackrediterad som ambassadör i enlighet med Wienkonventionen om diplomatiska relationer. Varför lägger förbundsregeringen hundratusentals euro av skattebetalarnas pengar på ett kontor tillhörande en bedragare, som påstår sig vara Syriens ambassadör?”
Apropå Turkiets invasion av den syriska staden Afrin och fördrivningen av kurder lyfter hon fram oppositionskoalitionens delaktighet.
”Denna Turkietledda allians mellan Muslimska brödraskapet, nationalister och korrupta exilpolitiker, med sin obevekliga vilja att störta Syriens president Assad, bidrar inte till en politisk lösning i Syrien. Etilafs stöd till den turkiska ockupationen av Afrin, i vilken många väpnade grupper kring Etilaf deltar… har också bidragit till att förlänga kriget och till mer lidande för det syriska folket.”
Slutsatsen om vad oppositionskoalitionen står för och vad Tyskland bör göra är, enligt Ulla Jelpke, följande:
”Etilaf är inget annat än den politiska representanten för hans höghet Erdogans jihadistiska halshuggare. Förbundsregeringens diplomatiska, logistiska och finansiella stöd till denna terrorkoalition måste genast avslutas.”
I Sverige råder tystnad om biståndet till Syriska oppositionskoalitionen (SOC) och andra oppositionella grupper. Här finns ingen politisk debatt om frågan, som det gör i Tyskland. Här saknas stora medier som synat de krafter som Sverige backat upp, såsom brittiska och nederländska medier gjort.