Så lyckades Kina stoppa coronaviruset
Kina har lyckats genomföra världshistoriens mest ambitiösa sjukdomsbekämpning och stoppat spridningen av coronaviruset inom landet. Det menar Världshälsoorganisationen, WHO, i sin rapport från sitt besök i landet.
I onsdags förra veckan rapporterade kinesiska myndigheter för första gången noll nya inhemska fall av coronaviruset Covid-19. De 34 fall som registrerades var alla kineser som smittats utomlands.
Kina verkar därmed, åtminstone för stunden, ha lyckats få stopp på spridningen av viruset. Istället har Italien gått om Kina i antal dödsfall.
Hur gjorde då Kina för att hejda smittan? I slutet av februari reste en delegation från Världshälsoorganisationen, WHO, för att studera virusets uppkomst och spridning samt Kinas åtgärder.
I rapporten konstateras att första fallet av Covid-19 rapporterades den 30 december 2019 och att det troligtvis (men inte säkert) har sitt ursprung i de så kallade våta marknader där främst välbeställda kineser kan köpa kött från ovanliga djur. Den 3 januari 2020 rapporterade myndigheterna fallet till WHO.
På grund av det kinesiska nyåret och att staden Wuhan är en transportknutpunkt spreds viruset till en början snabbt till andra delar av Kina. Karantänen runt Wuhan, som infördes 23 januari, satte dock effektivt stopp för denna spridning.
Över 9.000 epidemiologer sattes att spåra de smittades personliga kontakter och möjliga smittovägar. 40.000 vårdanställda från hela landet omlokaliserades till Wuhan för att hantera krisen. Övrig vård gick till 50 procent över till nätbaserat, med hemleverans av eventuella mediciner.
Bekämpningen av viruset gjordes till huvudprioritet på alla myndighetsnivåer. Regeringen inrättade en central ledningsgrupp med ansvar att bekämpa viruset och såväl premiärministern som vice premiärministern reste till Wuhan för att leda arbetet på plats.
Myndigheternas åtgärder genomfördes i tre faser. I första fasen, tidigt i utbrottet, inriktades arbetet på att stoppa spridningen utanför Wuhan och på att skaffa kunskap om viruset. I den andra fasen inriktades arbetet på att reducera intensiteten i epidemin genom att få ner antalet nya fall. Åtgärder, som feberkontroller och reseförbud, infördes i Wuhan och andra delar av Hubei-provinsen.
Den 23 januari infördes trafikkontroller i Wuhan och alla offentliga arrangemang ställdes in samtidigt som allmänheten informerades och utbildades i hur viruset skulle stoppas. På nationell nivå förlängdes ledigheten och loven kring Vårfestivalen, så att skolstarter och andra offentliga arrangemang sköts upp. Undervisningen övergick till onlineundervisning.
Grupper av frivilliga organiserades för att hjälpa personer satta i karantän med sina dagliga bestyr. Många anställda i andra sektorer förflyttades till sjukvårdssektorn.
Transportmyndigheterna uppförde tusentals hälsostationer vid kollektivtrafiksknutpunkter runt om i hela landet. Kinesiska sjukhus övergick till att använda reservsjukhusplatser, vårdutrustning omlokaliserades och två nya sjukhus byggdes.
Målsättningen var att ge alla smittade behandling. Patienter med milda symptom behandlades på inrättade isolationscenter. Patienter med svåra symptom eller som tillhörde en riskgrupp skickades direkt till sjukhus.
Staten gick aktivt in och säkrade tillgången till vårdutrustning och såg till att priserna hölls nere.
I den tredje fasen – som Kina nu befinner sig i – inriktas arbetet på att lokalisera och kontrollera lokala utbrott av sjukdomen, samtidigt som staten säkrar en hållbar ekonomisk och social situation genom ”centraliserat beslutsfattande och vetenskapliga och evidensbaserade åtgärder”. Kina har också tillsatt nya resurser till vården för att stärka den, även efter krisen.
WHO skriver att Kina har genomfört ”världshistoriens mest ambitiösa, smidigaste och offensiva sjukdomsinringning”. De kinesiska myndigheternas åtgärder har förhindrat, eller fördröjt, hundratusentals sjukdomsfall och skapat en stark frontlinje i kampen mot viruset globalt – till priset av enorma uppoffringar.
Åtgärderna kunde genomföras tack vare myndigheternas snabba agerande, en väl fungerande offentlig sjukvård – men också ett stort folkligt engagemang. WHO hyllar det kinesiska folket som agerat mot spridningen ”med övertygelse och mod” och berömmer den solidaritet och det kollektiva agerande som hela det kinesiska samhället visat upp.
WHO:s rapport finns att läsa här.