Säg kemgasattack och all kritisk granskning är borta
Så upprepas kemgashistorien ännu en gång. Anklagelserna haglar mot Syrien och från väst ljuder krigsmullret allt högre. Det finns all anledning att fråga sig vem som tjänar på detta. Och vad står det egentligen i FN-rapporterna om Syriens användning av kemiska stridsmedel?
Historien upprepar sig. Allt har sagts förut. Men det finns i de stora medierna denna gång en antydan till misstanke om att allt kanske inte är så enkelt som det vid en första anblick verkar vara.
I rapporteringen om ihjälgasade civila i den ”rebellkontrollerade” staden Douma i östra Ghouta sägs att uppgifterna ”inte kunnat bekräftas och informationen om vad som skett går isär”, som SVT Nyheter uttrycker det.
Faktum är att varje anklagelse om att den syriska armén använt kemiska stridsmedel mot civilbefolkningen kommit i en tid när den orsakat maximal skada mot just regeringssidan.
Det är som om de syriska strategerna varje gång den egna sidan vinner mark, eller när fredssamtal med oppositionella närmar sig, medvetet skulle utföra attacker som effektivt saboterar alla uppnådda och kommande framgångar.
Precis så är scenariot gällande Douma.
Efter en två månader lång kampanj för att befria östra Ghouta är den syriska armén på god väg att lyckas.
Tiotusentals terrorister och deras familjer har bussats iväg till Idlib. Över 150.000 civila har lämnat området via de av Syrien och Ryssland upprättade humanitära korridorerna. Bland dem massvis av människor som kidnappats från andra platser i Syrien och i åratal hållits fängslade.
Den enda del av östra Ghouta som återstår är staden Douma, som kontrolleras av den saudistödda terrorgruppen Jaish al-Islam. Vissa av gruppens ledare vägrar ge upp, men det har för alla seriösa bedömare varit uppenbart att det bara är en tidsfråga innan krigarna från Jaish al-Islam också bussas iväg till gränsområdet mot Turkiet.
Nyligen deklarerade dessutom USA:s president Trump att de amerikanska trupperna i östra Syrien ska lämna landet så snart som möjligt. En sådan utveckling vore ett drömscenario för den syriska regeringen, som gång på gång krävt att all illegal närvaro av utländska styrkor måste få ett slut.
I detta läge, när striderna går regeringens väg och allt mer resurser går till fredlig återuppbyggnad, påstås alltså Syriens ledning ha beordrat en kemgasattack mot Douma. Det går inte hitta något som helst trovärdigt militärt eller politiskt motiv för detta.
Vad som skett under de senaste dagarna är att Bashar al-Assad på nytt utmålas som en blodsbesudlad diktator som måste bestraffas av omvärlden. Trump har slutat twittra om ett militärt uttåg. Istället diskuterar USA:s ledning med sina allierade i Frankrike och Saudiarabien om att slå till militärt mot den syriska regeringssidan. Israel valde natten mot måndagen att själva genomföra ett angrepp.
Så vem tjänar på en kemgasattack i Douma?
Hur är det då med påståendena om att det är bevisat att Syriens armé vid flera tillfällen under kriget använt kemiska stridsmedel?
Detta är milt uttryckt en sanning med modifikation. För den som läser det finstilta i rapporterna från Organisationen för förbud mot kemiska vapen (OPCW) och FN:s gemensamma undersökningsgrupp framgår hur ihåliga bevisen är.
Rapporten från den 24 augusti 2016 utgör ett typexempel på detta. Det är den som medierna har som källa när de säger att FN slagit fast att den syriska regeringen använt giftig klorgas vid två tillfällen.
Då undersökningarna har gjorts långt i efterhand och ofta inte heller kunnat göras på plats redogör OPCW-FN-teamet för att man fått lita till andrahands- eller tredjehandskällor.
Samma sak gäller delar av bevismaterialet, där teamet inte kunnat kontrollera var det kommer ifrån och hur det hanterats innan det undersökts.
I rapporten står det svart på vitt att en del av de bevis som överlämnats till OPCW-FN har varit vilseledande. Som exempel nämns att kratrar av bombnedslag inte stämmer med de materialrester som påstås ha funnits på dessa platser. I några fall har det enligt undersökningsteamet varit uppenbart att dessa rester hämtar från annat håll och placerats ut i efterhand.
I rapporten konstateras slutligen att mycket av informationen baseras på de människor som var först på plats och medicinsk personal, vilket ofta handlar om Vita hjälmarna.
Så när FN slår fast att syriska armén använt kemvapen kommer viktig information från en organisation som finansieras av USA:s och Storbritanniens regeringar, som enbart verkar i områden kontrollerade av väpnade extremistorganisationer och som i östra Aleppo hade sitt högkvarter i samma byggnad som al-Qaidagruppen Jabhat al-Nusra.
Det finns anledning att förhålla sig kritisk till alla uppgifter om och påstådda bevis för att Syriens regering använt kemiska vapen mot sin egen befolkning.
Det mesta tyder på att detta är ett sista desperat försök av terroristerna i Douma och dess utländska uppbackare att försöka vända krigslyckan. Med militär hjälp utifrån.