Ship to Gaza seglar vidare trots motgångar
Ship to Gazas båtar blir påhejade av sympatisörer längs vägen men möter också en del motstånd. De har bland annat blivit trakasserade av fransk polis. Proletären har pratat med aktivister som vill bryta Israels blockad mot Gaza.
Ship to Gaza har gett sig ut på ännu en seglats för att bryta Israels olovliga blockad av Gazaremsan. Denna gång består flottan av fyra fartyg, två som åker genom Europas kanaler ner mot Medelhavet och två som tar vägen runt kontinentens västkust.
De har blivit påhejade av sympatisörer längst vägen men också mött en del motstånd.
I söndags skulle Ship to Gazas aktivister hålla ett möte och träffa politiker och sympatisörer vid Arabiska Institutet i Paris. Men när båtarna Mairead och Falestine lämnade sin dockningsplats i norra Paris för att ta sig till institutet blev de anhållna av fransk flodpolis.
Polisen höll dem i nästan tre timmar, undersökte deras båtar och krävde dem på dokument. Besättningen släpptes inte förrän de hade missat mötet.
Ellen Hansson, talesperson för Ship to Gaza Sweden, har varit med på två av Ship to Gazas seglatser och vet att de sällan går helt enligt planen. Det kan inträffa oväntade saker, båten kan gå sönder eller besättningen bli sjuk, men det som inträffade i Paris kändes som något annat.
– Jag vill inte påstå att jag vet att det var ett direkt sabotage, men allt tyder på det, säger Ellen Hansson till Proletären.
– Alla pusselbitarna finns där.
Björn Asplund var kapten på Falestine delsträckan Amsterdam-Paris. Han berättar för Proletären om händelserna.
När de dockade i en av den franska huvudstadens förstäder fick de ett fantastiskt mottagande. Där fanns många palestinavänner, kommunister och andra progressiva människor. Svårigheterna uppstod när de skulle in i centrala Paris.
– Vi blev insläppta i en sluss, men de släppte inte in något vatten. Så vi står där och väntar och funderar och då kommer två polisbåtar med fem eller sex polismän. De kommer över och ställer frågor om allt, alla detaljer. De söker med ljus och lykta för att hitta något att anklaga oss för. När de inte lyckas med det tittar de på utrustningen. Till slut hittar de att vi har en metallkrok av ett slag som tydligen är förbjuden i franska kanaler. Det är inte klokt!
Efter att ha löst krokproblemet fick båtarna fortsätta med poliseskort. Fler polisbåtar anslöt.
De förbjöd Mairead och Falestine att lägga till någonstans och hotade med böter på tusentals euro om de inte tog ner sina banderoller.
– Vi vägrade naturligtvis och fick stöd från den lokala Ship to Gaza-gruppen och sympatisörer som stod längst kajerna.
Under färden fortsatte polisbåtarnas trakasserier.
– De körde och stänkte vatten och orsakade vågsvall och utgjorde en absolut fara genom sitt beteende. När vi väl kom fram till det arabiska institutet, då prejade de här polisbåtarna oss och la sig med fören mot vår för och tryckte oss ut bort från kajen.
På kajen stod flera hundra palestinavänner med flaggor och ungefär lika många poliser.
De fick reda på att borgmästaren beslutat att besättningen inte fick komma i land. De blev istället eskorterade ut ur staden och gick i hamn cirka 15 mil söder om Paris.
– Men vi blev påhejade längst kanalstränderna hela vägen och fick mycket medial uppmärksamhet. Polisens agerande är det bästa som hänt Ship to Gaza hittills, rent mediemässigt.
Mairead och Falestine fortsätter nu ut till Medelhavet och ska stråla samman med de två båtar som varit ute på öppet hav.
Dessa har också stött på en del motgångar, bland annat i Lissabon, där de hade bokat en hamnplats.
– Det var jättekonstigt. När vi närmade oss så sa de att vi inte var välkomna, säger Divina Levrini som är med på båten Freedom.
– Då frågade vår kapten varför och fick svaret: ”order uppifrån”, sedan frågade vår kapten igen: ”vad är det som händer?” Då klickade de honom i örat på komradion.
Efter mycket om och men fick de tillstånd att docka i en hamn utanför Lissabon. De lämnar Portugal imorgon fredag.
– Hade det vart Train till Gaza hade jag kanske hellre tagit det, säger Divina Levrini och skrattar.
Det är hennes första sjöfärd. Hon gick med i Ship to Gaza två månader innan seglatsen, men hon har varit engagerad i Palestinafrågan länge.
– Det var faktiskt Proletärens utrikesredaktör Patrik Paulov som fick upp mina ögon för utrikespolitiken och då blev Palestinafrågan viktig. Det var för tjugo år sedan och nu är det ännu värre, det är en sån uppenbar masslakt av människor som pågår. Så nu är frågan mer aktuell än någonsin.
Planen har ändrats lite under resans gång, av säkerhetsskäl och tillgänglighet. Förhoppningen är nu att åtminstone en av båtarna kan ta sig till Tunisien innan den sista sträckan mot Gaza.