Krönika: Skidstjärnor och andra hjältar

Den mörka perioden av året är över oss och det påverkar oss alla i olika omfattning. Själv blir jag mer och mer beroende av ljuset för att hålla kropp och själ igång. Vintersäsongen har också startat upp i våra tv-kanaler, med sportkanalerna naturligtvis anpassade för de vintriga sporterna. Så här i upptakten av säsongen fyller man dessutom på mellan de olika tävlingspassen med reportage om den gångna sommaruppladdningen hos olika toppatleter.

Fascinerande hur vetenskapligt och grundligt man kan ta sig an de olika detaljerna i träningsupplägget. Kost och energiupptag kontra de fysiska träningsmomenten ska skapa de optimala förutsättningarna för att nå allra högst upp på stjärnhimlen. Det är stora resurser som satsas både på atleterna, deras kroppar och inte minst de mängder av prylar som behövs för att utöva sporterna. Om det nu handlar om skidor, valla, specialanpassade gevär eller sofistikerad skyddsutrustning.

Hur skulle det vara om byråkrater och karriärister byts ut till funktionella medarbetare med uppgift att skapa de optimala förhållandena för varje vårdarbetare?

Gott så. Inget fel i att man utvecklar sporterna och drar nytta av de tekniska landvinningarna. Atleter som superhjältar och uppbärare av nationernas identitet och stolthet är inget nytt. Den utstuderade marknadsföringen och varumärkesfixeringen har däremot eskalerat till nivåer som åtminstone i mina ögon gränsar till fullt utvecklat vansinne.

Vintersporterna är ändå inte de värsta inom detta område. Fotboll, basket, golf och tennis toppar denna föga beundransvärda liga. Miljarderna rullar i ett allt hastigare tempo. Tanken som slog mig där i tv-soffan den gångna helgen var att det borde finnas andra, ur samhällssynpunkt betydligt viktigare, hjältar att bry sig om och att supporta.

Tänk om barnmorskorna fick samma hälsogenomgång och uppladdning inför varje nativitetstopp. Vilket är deras tävlingssäsong, så att säga. Avplockade från banan om de får känningar av överbelastningar. Personliga coacher som lägger upp optimerade rehabprogram och massörer som mjukar upp spända muskler.

Har noterat att man inom vården har ökat antalet administratörer samtidigt som de på golvet i stället minskat. Helt klart går det tydligen att ha ett gäng i den så kallade supportkedjan utan att det verkar uppstå kostnadsproblem för dem.

Hur skulle det vara om byråkrater och karriärister byts ut till funktionella medarbetare med uppgift att skapa de optimala förhållandena för varje vårdarbetare? Skulle den svenska vården kunna ta sig upp till toppositionerna då istället för att harva omkring i gärdsgårdsserien?

Håkan Olofsson
Snickare