Befria bostaden från marknaden: Social dumpning hos Sveriges sämsta hyresvärd

El som varit avstängd. Hål i taket efter läckage som hyresgästen tvingats lappa ihop själv. Trakasserier från hyresvärden. Fastigheter med ett enormt underhållsbehov.

Problemen i husen, med ungefär 40 lägenheter, i Blötberget har fortgått år efter år. Blötberget Fastigheters ägare heter Tino Bessou, som Proletären skrivit om tidigare. Han utsågs av tidningen Hem & Hyra till värsta värden 2020.

Vi träffar en av de boende i Tino Bessous fastigheter. Hon heter Petra Karlsson och har bott i huset sedan 2009. Här kommer hennes berättelse.

– När jag kom hit var det en annan som ägde husen. Då var husen jättefina, gräsmattorna välskötta. Vi fick hjälp på en gång om det var något problem. Det fanns väl fungerande vaktmästare och ibland hjälpte fastighetsägaren Börje till själv. Han bodde i området och hade både kunskap och en känsla för både husen och oss hyresgäster.

Ett år senare tog Tino Bessous bolag över som ägare av fastigheterna. Sedan dess har inget gjorts med husen – förutom att fasaderna spolades kort efter övertagandet.

– Fast då var det höst och resultatet blev inte så bra när det inte kunde torka som det borde.

Petra Karlsson berättar att trapporna är under all kritik, själv har hon ramlat i sin trappa och brutit ett finger. Men trapporna, som ännu inte blivit åtgärdade, är långt ifrån det enda problemet.

– Som du ser här i mitt kök finns ett hål i taket som berodde på en vattenläcka i lägenheten ovanför. Den orsakades av en av Tinos så kallade vaktmästare när han skulle byta en kran där. Det var 2018 och jag har inte fått det åtgärdat. Det är en vän till mig som hjälpt mig att sätta upp en provisorisk platta över skadan.

– En midsommar fick jag stopp i avloppet. Då ringde jag en firma i Ludvika för att få hjälp men fick till svar att det blir ingen hjälp. Tino hade inte skött sina betalningar sedan tidigare. Så jag fick fixa det själv.

Privat

Petra Karlsson

Vad menar du med ”så kallad vaktmästare”?

– Ja, det är nästan bara kriminella med missbruksproblem som anlitats som vaktmästare. Då förstår du ju att man inte alltid är jättesugen på att släppa in dem.

Hur ser det ut idag? Bor det folk i alla lägenheter?

– Jag vet inte exakt men jag vet att alldeles nyligen flyttade det ut tre familjer. De flyttar för att husen inte sköts om och för att man inte får någon hjälp. Istället har det varit många missbrukare som kommit hit. Social dumpning helt enkelt. Då blir det kommunen som garanterar hyran och intäkterna till Tino. Det är bara pengarna som han vill håva in.

Trots hyresvärden och alla problem trivs Petra Karlsson i själva området.

– Det är fritt. Fina och stora gräsytor och bra kamratskap med grannarna. Mina katter kan komma och gå som de vill. Men så länge Tino är kvar har jag inget som helst hopp om att husen eller området kommer att förvaltas eller skötas om. Jag förstår inte varför inte någon annan kan ta över det här? Ge honom näringsförbud!

– Men så har han en massa målvakter kring sig. Då sätter han ju någon annan som ska äga skiten istället. Jag önskar bara att någon annan ska ta över. Att det ska bli bra här och inte en massa skit som nu.

– Några av oss har försökt bedriva kamp och motstånd. Hyresgästföreningen har varit inblandad, miljökontoret i kommunen också. Vi har försökt med allt möjligt. Men vi kommer inte åt honom. Fastigheterna borde tvångsförvaltas så man kunde fått hit någon som vill väl. Men såklart vill man ju inte att någon annan Tinotyp ska ta över som också bara är ute efter pengar.

Har ni funderat på att till exempel hyresstrejka?

– Ja, det är något jag önskar men då måste ju alla våga, vilket tror jag kommer bli svårt. Ett annat problem är att Tino får in det mesta av sina pengar via skattemedel från det sociala via kommunen. Jag personligen har gjort vad jag kan hittills. Kopplat in Hyresgästföreningen. Varit med i tv- och radiointervjuer. Jag är inte så populär hos Tino. Jag har dragit igång saker som han inte gillat. Men jag är inte rädd, då får han komma hit. Men jag har inte sett honom på länge och han svarar inte när man ringer.

– Förresten är det inte möjligt för mig rent ekonomiskt att kunna bo i något liknande i själva Ludvika. Jag har sjukersättning och får ut drygt 10.000 kronor i månaden.

Dessutom har hon skulder hos Kronofogden, berättar hon.

– Livet ramlade för mig för ett antal år sedan. Det kan bli så ibland. Allt försvinner och på det en depression. Men nu mår jag bättre.

Petra Karlsson beskriver hur hela samhället påverkats i takt med att fastigheterna förfallit.

– Blötberget har ju varit ett fint samhälle. Förut fanns det en liten affär här och det var mer rörelse, men nu är det dött. Folk vågar ju inte flytta hit. Det blir en negativ spiral. Såklart måste ju alla människor ha rätt att bo någonstans. Men det är inte kul och det fungerar inte om man sätter alla med problem på samma ställe. Det blir bråk och det dras hit folk med samma problem från andra ställen. Det försvinner saker för folk och det är inte roligt.

– Ibland känns det som man tappar hoppet. Man orkar till slut inte bry sig och tänker att det får bli som det blir. Men jag stannar så länge jag orkar, tills skiten rasar. Men samtidigt finns ännu en strimma hopp om att få undan honom och att det kan bli bättre här.