Vrede mot väst efter terrordåd i Damaskus
De blodiga attentaten i Damaskus förra veckan väcker vrede bland stadens invånare. För dem är det som sker ingen frihetskamp eller revolution mot förtryckare utan terror mot civila. Två invånare i Damaskus som Proletären talat med tvekar inte att lägga skulden för terrorn på väst.
– Vi vet vilka som är terroristerna och vi vet vilka som stöder dem. Snälla, lämna oss i fred!
May Almoudalal, flyktingsamordnare bosatt i Damaskus, lever som huvudstadens alla andra invånare mitt i våldet och terrorn. Torsdag 21 februari blev ännu en tung dag.
– Jag har gråtit ända sedan i morse när jag hörde om bomben, säger hon när vi talar med henne under dagen.
På flera ställen i Damaskus utlöstes kraftiga bomber som sammanlagt dödade över 80 personer. Det värsta attentatet skedde på al-Thawragatan i de centrala delarna av staden mitt under morgonrusningen.
Även om det fanns officiella byggnader i närheten, som Baathpartiets högkvarter och Rysslands ambassad, är det uppenbart att platsen valts för att döda så många civila som möjligt.
– Området fungerar som en parkering för bussar. Där var fullt med studenter och folk på väg till jobbet, berättar May Almoudalal.
Explosionen orsakade en enorm förödelse i hela området. Bilar och byggnader förstördes, inklusive en näraliggande grundskola och ett sjukhus. Minst 53 personer dödades och över 200 skadades. Bland offren fanns många barn från nämnda skola.
Men allt kunde ha slutat ännu värre. May Almoudalal berättar att mannen som utförde terrordådet bara lyckades utlösa den första, mindre laddningen. Planen var att han skulle utlösa den andra mer än dubbelt så kraftiga laddningen, efter att folk samlats för att hjälpa skadade.
Men mannen var skadad i benet och nacken efter den första bomben och misslyckades fullfölja etapp två.
– När han insåg att han inte skulle lyckas spränga sig själv i luften lämnade han sin bil och försökte fly. Men folk på platsen upptäckte att bilen var fylld av bomber och tillfångatog honom.
Attentatsmannen attackerades av upprörda människor innan han kunde gripas och föras till sjukhus. May Almoudalal lyfter fram att mannen inte var syrier utan jordansk medborgare, en av tusentals unga män som strömmat in i Syrien och sprider död och förintelse om kring sig.
– Jag har en vän som bor i ett av husen i områden. Hela huset rasade, och han ligger på sjukhus med skador från topp till tå.
• Vad skulle du vilja säga till ledarna i väst, Turkiet och Gulfstaterna som hävdar att de stöder ”demokratikämpar” mot en tyrannisk regim?
– Jag vill be dem, snälla, lämna Syrien och dess folk i fred. Människorna här vill inte ha er demokrati och frihet. Det är tydligt vilken dålig roll ni spelar för landet. Vi vet vilka som är terroristerna och vi vet vilka som stöder dem. Förresten finns det inga ”demokratikämpar” här. De är mördare, kriminella och rasister…
Dagen efter attentaten når vi en annan Damaskusbo, översättaren Bashar Said.
– Fråga vem som helst i Syrien om demokrati och frihet på västerländskt vis och de får panik och känner avsky inför dessa begrepp, säger han.
För Bashar Said är det inget tvivel om vilka som bär skulden för den terror som nu drabbar invånarna i Damaskus.
– Människor av kött och blod, med känslor, tankar och drömmar vill kunna leva sina liv. Men för de härskande eliterna i väst och deras satellitstater runt om i världen betyder människoliv ingenting jämfört med en gaspipeline…
Bashar Said menar att det bakom allt som sker i Syrien finns en större agenda, som kampen om naturresurser och transportleder. Det är därför som västvärlden stödjer religiöst indoktrinerade ”demokratikämpar” i Syrien. Det är, menar Bashar Said, samma typ av extremister som man sedan Afghanistan 1979 använt mot regeringar och folk som utmanat USA-imperiet.
– Vi levde ett anständigt liv före det utifrån påtvingade upproret, det kan ingen syrier förneka. Vårt samhälle var inget föredöme, men det som saknades och behövde bli bättre hade vi kunnat förändra på fredlig väg, genom att pröva oss fram eller förhandla, utan att spilla en droppe blod.
Han dömer fullständigt ut talet om att de väpnade grupper som nu härjar i Syrien skulle ha något med frihetskamp att göra.
– Den frihet de praktiserar i Syrien är friheten till blodsutgjutelse, halshuggningar och förstörelse av allt som har något att göra med kultur, mänsklighet och kulturarv.
Mitt i allt elände ser ändå Bashar Said ett hoppfullt tecken. Försöket av väst att skapa ett nytt Mellanöstern, det vill säga svaga, splittrade och av väst kontrollerade stater, håller på att misslyckas i just Syrien.
Dessutom riskerar västländernas direkta eller indirekta stöd till religiösa extremistergrupper att slå tillbaka mot dem själva.
– Ormen kommer att bita den hand som föder den …