Till slut – Pedro Castillo ny president i Peru

– Jag, José Pedro Castillo Terrones, svär på Gud, på min familj, på mina peruanska systrar och bröder, bönderna, ursprungsfolken, bondemiliserna, fiskarna, lärarna, de yrkesutbildade, barnen, ungdomarna och kvinnorna, att jag ska utöva presidentämbetet under perioden 2021-2026.

– Jag svär på folken i Peru, för ett land utan korruption och för en ny konstitution.

Så lät det till slut i kongressen i Lima igår. 

Det var den 6 juni som strejkledaren Pedro Castillo vann valet mot högerkandidaten Keiko Fujimori. 52 dagar senare kunde han slutligen sväras in som president – på dagen 200 år efter att Peru utropades självständigt från Spanien – efter att valmyndigheten proklamerade hans seger så sent som förra veckan.

Anledningen till dröjsmålet var Keiko Fujimoris desperata och grundlösa anklagelser om valfusk. Hon har nu accepterat valresultatet och kan se fram emot en återupptagen korruptionsutredning som kan ge henne 30 år i fängelse.

Att Castillo talar om folken i Peru, i plural, är ingen tillfällighet. Han började sitt första tal som president med att hälsa till ursprungsfolken Quechuas och Aymaras och till afroperuanerna.

Med Castillo som president har landsbygden, ”det osynliga Peru”, för första gången en röst i huvudstaden Lima, likt när Evo Morales blev president i Bolivia 2006. Evo Morales var också på plats i Lima tillsammans med Bolivias president Luis Arce.

Andra närvarande statsöverhuvuden var Argentinas president Alberto Fernandez, Chiles Sebastian Piñera, Colombias Ivan Duque och Ecuadors Guillermo Lasso – och den spanske kungen Felipe VI.

Nu börjar arbetet på allvar för Castillo och hans anhängare. Det kommer inte bli lätt med en högermajoritet i parlamentet, en fientlig media och ett polariserat land efter den smutsiga valkampanjen. 

Den mäktiga grannen i norr har också hört av sig. USA:s utrikesminister Tony Blinken har i ett telefonsamtal med Castillo redan framfört Washingtons förhoppning att Peru ska fortsätta spela en ”konstruktiv roll” ifråga om Venezuela, Kuba och Nicaragua (läs fortsätta stödja USA:s attacker på länderna i regionen som inte gör som USA vill).

Kanske lugnade Castillos tal Blinken något. Castillo, som kallas kommunist av sina motståndare, försäkrade att påståendena om att han vill nationalisera Perus ekonomi är falska och att hans regering bara vill att familjerna, framför allt de med låga inkomster, ska få det bättre.

Privategendomen ska försvaras och ekonomin ska inte äventyras utan fortsätta vara förutsägbar, vilket är basen för (privata) beslut om investeringar, sa Castillo och lät snarare som en högersosse än som den kommunist han beskyllts för att vara. 

– Vi vill inte på något sätt förstatliga någon ekonomi eller införa någon valutakontroll, intygade presidenten.

Men han vände sig också som tidigare emot monopolföretagens vinster på samhällstjänster och finansbolagens ockerräntor. Inte så att de ska förbjudas, men en statlig bank ska kunna ”konkurrera på den marknaden på ett effektivt sätt med rimliga avgifter”.

Om den försonande retoriken i ekonomiska frågor är taktik för att lugna oppositionen, eller om Castillos ”socialism” överdrivits av såväl motståndarna som de som hoppas på en radikal vänstersväng, återstår att se. Spännande tider väntar i Peru.