”Tillsammans kan vi göra mullret till ett oväder”

Jag växte upp i den lilla bruksorten Zinkgruvan, fem mil söder om Örebro. Till orten flyttade min morfar med sina föräldrar under tidigt 50-tal för att jobba i ortens gruva. I 70 år har alltså min släkt bott på orten som under sina glansdagar kunde erbjuda skola, tre mataffärer, bankkontor, postkontor, klädaffär och en aktiv idrottsförening.

Under 70 år har mycket förändrats. Idag finns det en liten kiosk kvar.

När jag gick i sjätte klass på Zinkgruvans skola för femton år sedan fick jag äran att hissa flaggan som en symbolisk start på skolavslutningen.

Nästan hela byn är samlad på skolgården. Solen lyser, sommarlovet väntar runt hörnet och jag är nervös. Nervositeten blandas också med ett vemod. Under läsåret har människor gått man ur huse för att försvara skolan mot det nedläggningshot som Askersunds kommun lagt fram. Det ska sparas pengar.

Trots protestmöten i Folkets hus och uträkningar från engagerade föräldrar att kommunen inte kommer spara några pengar på nedläggningen så kommer ändå beskedet: Zinkgruvans skola kommer efter denna skolavslutning inte längre finnas.

Jag blir den sista att hissa flaggan på en skolavslutning i Zinkgruvan.

Enligt skollagen har alla barn mellan 6 och 16 år skolplikt. Det innebär att oavsett vem du är eller var du bor så ska du som vårdnadshavare se till att ditt barn går till skolan.

I samma skollag står det att alla barn har rätt en likvärdig utbildning. Likvärdigheten definieras bland annat som att alla barn ska ha geografisk tillgång till utbildning.

Samtidigt går det att läsa i lokalmedier hur skola efter skola antingen läggs ner eller hotas av nedläggning. Den gemensamma nämnaren för de flesta av dessa skolor är att de ligger utanför städerna, på landsbygden.

Förklaringen från politikernas håll är alltid densamma, oavsett om det gäller en skola i Zinkgruvan eller i Norrlands inland: Det ska sparas pengar och ni på landsbygden kostar alldeles för mycket.

När budget ställs mot en levande landsbygd så blir valet enkelt för beslutande politiker. Budgeten ska hållas till varje pris.

Det politikerna inte förstår, eller helt enkelt väljer att bortse ifrån, är att allt hänger ihop. När samhällsservice i form av skola, mataffär, vård och omsorg försvinner så kommer skatteunderlaget på orten knappast öka utan snarare minska. Vilken barnfamilj vill flytta till en ort där barnen varje dag behöver åka flera mil med buss för att få den utbildning som enligt skollagen ska vara likvärdig för alla, oavsett vart du bor?

Tydligen är det jävligt enkelt för beslutande politiker i Sveriges riksdag att håva in allt det välstånd som produceras på landsbygden i form av mat, naturresurser och industriprodukter, men betydligt svårare att se till att samma landsbygd får möjlighet till ett bra liv med samhällsservice som skola, omsorg och vård.

Någon långsiktighet och strategi för att utveckla snarare än avveckla finns aldrig från politikerna. De lovar att satsa på att hela Sverige ska leva, men den politiska viljan för att det ska ske saknas helt.

Tydligen är det jävligt enkelt för beslutande politiker i Sveriges riksdag att håva in allt det välstånd som produceras på landsbygden i form av mat, naturresurser och industriprodukter, men betydligt svårare att se till att samma landsbygd får möjlighet till ett bra liv med samhällsservice som skola, omsorg och vård. Det gör mig jävligt förbannad.

Den politik som råder just nu gör landsbygden till storstädernas Klondike och gör samtidigt landsbygden till en plats där barn och unga berövas rättigheten till en likvärdig och bra utbildning.

Det komiska i sammanhanget är allt tjat om Pisa-undersökningar som visar att svensk skola går åt helvete. När skola och utbildning, en rättighet enligt FN, blivit till en guldgruva för riskkapitalister och privata aktörer är det klart att det blir mindre pengar till den kommunala skolan.

En sak ska ni ha klart för er: Det startas inga friskolor i Dorotea eller Zinkgruvan. Det innebär i sin tur att det fria skolvalet inte är något val för oss på landsbygden. Däremot är vi de första att drabbas när skattepengar som skulle hamnat i den gemensamma välfärden hamnar på bankkonton i Luxemburg eller Panama.

Ett av kraven som den här manifestationen ställer är att de folkvalda måste börja lyssna på folket. Då gäller det också att folket höjer sin röst. Vi som vet hur det ser ut på landsbygden, vi som varje dag måste kämpa för skolskjuts till ungarna, för den nedläggningshotade skolan eller engagera oss för en levande landsbygd där vi bor: Vi måste höja våra röster.

Det mullrar runt om i Sverige. Vi lärare är förbannade på ständiga nedskärningar, undersköterskor på den usla lönen och den usla bemanningen. Landsbygdens folk är förbannade på skyhöga drivmedelspriser och nedskärningar inom samhällsservicen. Tillsammans måste vi göra det här mullrandet till ett stort jävla oväder riktat mot de styrande politikerna. Det är dags att ni lyssnar på oss. Vi har fått nog!

Ta kamp för hela Sverige!

Morgan Pettersson
Lärare