Ledare: Tvätta inte Israels brott rosa

Palestinavänner, dags att mobilisera! För den 1 augusti kommer den israeliska artisten Netta Barzilai till Stockholm för att uppträda på Berns salonger som en del i Stockholm Prides program.

Förhoppningsvis får vi se stora protester mot den israeliska ockupationen och i solidaritet med den palestinska motståndskamp som fått nytt liv efter vårens brutala dödskjutningar av fredligt protesterande vid apartheidmuren.

Palestinasolidariteten och kampen för en bojkott av Israel är stark i Sverige. Hittills har handels- och idrottsbojkott stått i centrum.

Efter Israels seger i Eurovisionen – och nästa års arrangemang i Jerusalem – har musiktävlingen blivit en arena för bojkottkampen. Den stora mediala uppmärksamheten kring tävlingen och de många och riksspridda deltävlingarna i den svenska Melodifestivalen är en fördel när det kommer till mobiliseringsarbetet.

Invändningarna från arrangörer och fans av schlager är lätta att förutse. Netta Barzilai är bara en artist, och har inget med Israels regering eller ockupation att göra. Men det stämmer helt enkelt inte.

Som det ofta blir i militärstater underordnas nästan allt och alla i landets pågående krig. Barzilais budskap efter segern i Eurovision var tydligt: Tack för att ni vågar välja annorlunda och står upp för att vi är olika. Jag älskar mitt land!

Barzilai är ett tydligt uttryck för Israels skickliga propagandamaskin som framgångsrikt framställer Israel som toleransens och öppenhetens fäste i Mellanöstern.

Det kallas ”pinkwashing”, att klä in en dold politisk agenda i HBTQ-klädsel. Genom att framställa sig som förkämpe för hbtq-personers rättigheter och möjligheter ska den verkliga politiska målsättningen tvättas ren från mindre ädla motiv.

Det finns antagligen inget annat land som förfinat rosatvättandets konst så som Israel, även om Nato försöker komma ikapp med att ikläda sina aggressioner mot Ryssland i en rosa skrud.

Det är tyvärr ingen slump att Barzilai bokas in under Stockholm Pride där organisatörerna har ovanan att, omedvetet eller medvetet, rosatvätta fler länder och rörelser.
Förra året blev det debatt när Stockholm Pride upplät plats åt sexindustrins lobbyister i Fuckförbundet, samtidigt som det avslöjades att prostitutionen ökade i Stockholm under Prideveckan.

Sverige bör bojkotta ESC i Israel och varje deltävling i Melodifestivalen bör förvandlas till en protest mot Israels folkrättsvidriga ockupation.

2013 invigningstalade USA-imperialismens representant i Sverige, den dåvarande US-amerikanska ambassadören Mark Brzezinski. Också i år kommer Sveriges krigsmakt marschera i Pridetåget. Att militärernas kängor snöras med regnbågsfärgade band ändrar inte det faktum att de är det yttersta försvaret för svenska imperialismen och allt mer en del i Natos arméer.  

Kommunistiska Partiets syn på HBTQ-personers rättigheter är glasklar. Som ett klasskampsparti bekämpar vi alla fördomar och diskriminering som skapar splittring i arbetarklassen. Homofobi ska inte stå i vägen för att vi snackar ihop oss och går samman på jobbet.

Som kommunister är vi också genuina humanister som framhåller alla människors lika värde. Vi hävdar den homosexuella kärleken som lika mycket värd som den heterosexuella. Därför är Kommunistiska Partiet för en könsneutral äktenskapslagstiftning. Vår grundsyn har vi fastslagit i vårt partiprogram; vi är för att ”homosexuella, bisexuella och transpersoner ska ha samma rättigheter och möjligheter som alla andra” och vi motsätter oss ”all diskriminering av människor på grund av deras sexuella läggning”.

Det är en hållning som går långt tillbaka i den kommunistiska arbetarrörelsens traditioner. 1879 skrev den tyska arbetarledaren August Bebel i boken Kvinnan och socialismen: ”Könsdriftens tillfredsställande är lika mycket varje individs ensak som tillfredsställandet av varje annan naturdrift. Ingen behöver avlägga räkenskap härför, och ingen annan har rätt att blanda sig häri.” En formulering som står sig än idag och med tanke på att det skrevs för nästan 140 år sedan är det förvånansvärt fördomsfritt och revolutionärt. Bebel var även den första politiska ledare någonsin som ställde sig upp i ett parlament och talade för de homosexuellas rätt. Den 13 januari 1898 intog Bebel talarstolen i den tyska riksdagen när strafflagstiftningen diskuterades och angrep paragrafen som förbjöd homosexualitet.

Men vår hållning kan inte stå i vägen för att kritisera vad Stockholm Pride har blivit. Det är inget konstigt i att människor som känt sig diskriminerade eller förtryckta hela sina liv på grund av sin sexuella läggning vill gå samman med andra för att visa att det inte finns något fel eller onaturligt med vem de älskar eller tänder på. Det är inte heller konstigt att frågan om rätten att älska vem man vill då blir den viktigaste.

Samtidigt är risken med det den utveckling vi ser i Stockholm Pride, där arrangemanget används och utnyttjas av flera reaktionära rörelser och länder. Alla som inser detta och planerar att delta i Prideveckan bör ta chansen att protestera mot Israels förtryck av palestinier. Stockholm den 1 augusti blir en bra övning inför nästa år. Sverige bör naturligtvis bojkotta ESC i Israel och varje deltävling i Melodifestivelen bör förvandlas till en protest mot Israels folkrättsvidriga ockupation – både utanför och på arenorna.