Undersköterskor prioriterades ned när skydd delades ut

När coronapandemin drabbade i början av året och obarmhärtigt avslöjade hur Sveriges beredskapsförråd rustats ner och förstörts, ransonerades den kvarvarande skyddsutrustningen hårt på de mest utsatta arbetsplatserna, landets äldreboenden.

De som blev utan skyddsutrustning var den grupp som behövde den mest: undersköterskorna som hade mest både social och kroppskontakt med de äldre.

Det visar en rapport som Lisa Pelling gjort för Kommunalarbetarförbundets räkning. Pelling är doktor i statsvetenskap och utredningschef vid den oberoende tankesmedjan Arena Idé.

Proletären har läst rapporten och Pellings kritik är stenhård: skyddsutrustningen prioriterades efter utbildning och lönegrad, där sjuksköterskor med bara sporadisk kontakt med de äldre fick skydd, medan undersköterskorna blev utan:

”Ett står klart: när skyddsutrustningen ransonerades, stod de yrkesgrupper som Kommunal organiserar längst ner på prioriteringslistan. Sjuksköterskorna på äldreboenden hade till exempel oftare skydd, trots att de ofta bara är inne hos sjuka en kort stund. De går in i visir och munskydd och tar ett blodprov. Undersköterskan, utan högskolepoäng, stannar kvar hos den hostande covidsjuka äldre och matar, byter blöjor, torkar kräks. Utan munskydd”, heter det i rapporten.

Och när företrädare för Kommunal, skyddsombud och andra, påtalade den skriande bristen på adekvat utrustning, vägrade socialminister Lena Hallengren (S), statsepidemiologen Anders Tegnell och andra berörda myndighetspersoner och myndigheter att lyssna.

På ett möte tidigt under pandemin med Hallengrens statssekreterare, Anders Tegnell och representanter för Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) samt för Socialstyrelsen, rapporterade Kommunal om läget på arbetsplatserna. Kritiken avfärdades. Anders Tegnell hänvisade till SKR och hävdade att läget inom äldreomsorgen är under kontroll. Ingen annan reagerade.

Lisa Pellings rapport stryker under allvaret i tidigare artiklar i Proletären om hur flera myndigheter, däribland arbetsmiljöverket (AV), samarbetade för att tvinga personalen att arbeta trots den katastrofala bristen på skyddsutrustning. På Serafen i Stockholm fick verksamheten fortgå sedan både Kommunals skyddsombud och AV:s egen inspektör körts över av KD-politikern Erik Slottner, ansvarig för äldreomsorgen i staden, och AV:s ledning.

Från Gällivare rapporterade undersköterskan Marita Eriksson hur hon fick både AV och arbetsgivaren emot sig när hon lade skyddsstopp på det kommunala äldreboendet Forsgläntan. Marita Eriksson krävde ordentlig skyddsutrustning mot dropp- och luftburen smitta, andningsmasker eller godkända munskydd, visir och skyddsdräkt med lång ärm. Arbetsgivaren erbjöd munskydd tillverkade av dammsugarpåsar samt egentillverkade visir av den plast som används i overheadapparater. Det godkändes av Arbetsmiljöverket.

Från andra arbetsplatser rapporterades det om skydd tillverkade av engångsregnponchos och munskydd gjorda av servetter, kaffefilter och gasbindor, och om hur kommunernas ledningar stoppade skyddsutrustning till de som mest behövde den.

– Jag visste inte att det svenska klassamhället såg ut så här, säger Lisa Pelling i Dagens Arena. Jag tror faktiskt man hade kunnat räddat liv om man tagit Kommunals varningar på allvar.