Ett socialistiskt Sverige: Vad skulle vi göra utan kapitalister?

”Utan kapitalisterna skulle det inte finnas någon som skapar arbete åt oss!”

Du har säkert hört påståendet. Utan kapitalisterna skulle vi springa runt som yra höns. Vi skulle varken ha jobb eller pengar, och till slut skulle vi svälta ihjäl. Det är ju kapitalisterna som skapat jobben och rikedomarna som vi andra vanliga människor får ta del av.  

Ungefär så brukar det låta när den politiska eliten ska försvara den ekonomiska eliten. I själva verket är det såklart kapitalisterna som skulle springa runt som yra höns om det inte fanns några arbetare.

För utan vanliga anställda att göra jobbet skulle deras smarta affärsidéer och investeringar skapa exakt noll produkter, och alltså inte generera ett endaste öre i vinst.

Inte ens om de köpte den modernaste roboten, med den mest avancerade AI:n, så skulle den kunna producera något av värde om det inte fanns någon som instruerade, övervakade och underhöll maskinen, någon som skötte lagret, någon som fraktade varorna, eller någon som såg till att de blev sålda i affären.

Kapitalisterna behöver arbetare. Men arbetarna behöver inte kapitalisterna.

Hur skulle då ett Sverige utan kapitalister – ett socialistiskt samhälle – se ut?

Socialismen utformas inte i någon präktig teoretikers huvud, utan byggs på plats, av arbetarklassen i Sverige. Men grunden för detta socialistiska samhälle måste vara arbetarmakt och gemensamt ägande.

Enligt den svenska grundlagen ska all offentlig makt utgå från folket. Problemet är bara att den verkliga makten idag inte är offentlig, utan privat.

Jämför din egen makt med familjen Wallenbergs, eller med pamparna i bolagsstyrelserna. Vi får visserligen rösta vart fjärde år men i slutändan är det gång på gång de med mest pengar i fickan, eller deras stab av proffstyckare, som får bestämma.

I ett socialistiskt Sverige skulle det arbetande folket ha den avgörande makten. Politiker skulle stå direkt ansvariga inför sina väljare och arbetare på varje arbetsplats skulle kunna ha ett direkt inflytande över hur resurser fördelas.

I ett socialistiskt Sverige skulle välfärd, infrastruktur, fabriker, storföretag och naturresurser ägas och kontrolleras gemensamt och demokratiskt. Istället för ständiga nedskärningar, besparingar och byråkrati så skulle den offentliga sektorn kunna byggas ut till en allomfattande välfärdsapparat som bara har ett syfte – att tillgodose svenska folkets grundläggande behov.

Istället för att tillåta storföretag att driva upp tempot för de anställda i jakt på profit, eller lägga ned fabriker och sparka anställda trots att de redan går med vinst, så skulle samhällsnyttiga företag med demokratiska beslut kunna överföras i samhällets ägo och drivas vidare. För Sveriges och det svenska folkets bästa.

Det skulle bli möjligt att dela på jobben och arbetsbördan och införa sex timmars arbetsdag. Resurserna och behovet finns ju redan, bara den demokratiska möjligheten saknas!

Betyder allt det att staten skulle beslagta varenda liten enskild firma runt om i landet? Nej, ett socialistiskt Sverige skulle öppna för möjligheter att ge både trygghet och stöd till egenföretagare.

Socialismen står inte i motsättning till driftiga kioskägare eller elektriker som startat eget. Socialismen står i motsättning till de finanskapitalister, aktiemiljardärer, bolagspampar och börsspekulanter som inte skapar något verkligt samhällsnyttigt värde, utan bara lever som parasiter på allt det arbete och alla de idéer som skapas av oss här nere.

Med vetskapen om att det inte är kapitalisternas investeringar, utan tvärtom just de anställdas arbete, som skapar vinsterna skulle de rikedomar som en framgångsrik svensk industri skapar kunna fördelas rättvist och demokratiskt.

Glöm vårdkrisen, lärarbristen och det bristande underhållet på järnvägen. Rikedomarna skulle omfördelas för att säkra en trygg vård i hela landet, att se till att svenska skolor fungerar och säkra underhållet för järnvägarna.

Låter det här främmande och overkligt? Det är det inte. Den moderna kapitalismen är redan på väg att avskaffa de klassiska kapitalisterna. Många storföretag ägs idag av ett snårigt nät av fonder, stiftelser och komplicerade bolagsstrukturer. Kapitalismen har redan socialiserat och kollektiviserat storföretagen. Nu återstår att ställa dem under samhällets demokratiska kontroll.

Det betyder inte att det kommer att vara enkelt. De som har makten idag skyddar sina privilegier och är inte alls intresserade av att dela med sig. Det kommer att krävas kamp för att eliten ska ge efter för majoriteten. Och den kampen kräver din medverkan.