Sjuksköterskestudenter i uppror ”Vår arbetsmiljö är patienternas vårdmiljö”
”Inte under 30.000” är parollen när sjuksköterskestudenter demonstrerar på söndag. Men de ställer också krav på bättre arbetsmiljö.
”Inte under 30.000” är parollen när sjuksköterskestudenter demonstrerar på söndag. Men de ställer också krav på bättre arbetsmiljö.
Stängda vårdplatser och överbeläggningar. Krisen i den svenska sjukvården tar sig olika uttryck i den konkreta verkligheten, för de som arbetar i vården och för de som är beroende av den.
– Vår arbetsmiljö är ju patienternas vårdmiljö, säger Sven Hellqvist som läser sjätte och sista terminen på sjuksköterskeutbildningen i Göteborg.
Proletären träffar honom och klasskamraten Meis Jalil i skolans lokaler för att prata om arbetsvillkor, löner och den demonstration som de tillsammans med andra sjuksköterskestudenter bjuder in till på söndag den 29 april.
I demonstrationen, som går under parollen ”Inte under 30.000”, kräver de förutom högre ingångslöner och bättre löneutveckling också en god och säker arbetsmiljö.
– Det är detta vi kan göra som studenter, säger Meis Jalil. När vi jobbar kan vi säga ”Jaha, vi fick en löneökning under märket. Då får vi väl säga upp oss, så får ni stänga ner den här avdelningen.” Som nyutexaminerade kan vi bara tacka nej till jobb som ger dålig lön.
Nyligen intervjuades några av deras klasskamrater i Göteborgs-Posten om Sahlgrenska Universitetssjukhusets lönepolitik. Studenterna kritiserade att de löneerbjudande de får på en avdelning sedan gäller på alla avdelningar. Sköterskorna har alltså ingen möjlighet att förhandla till sig en högre lön.
– Fast vi har kommit fram till att det bara gäller åt ena hållet, säger Meis Jalil. Det var en i vår klass som blev erbjuden en bra lön på en av avdelningarna, jag tror det var 26.500. Men på den avdelningen hon ville jobba gällde den inte, det var bara på den första avdelningen som det gällde.
Ingångslönen för nyexade sjuksköterskor ligger på 25.000 kronor i månaden före skatt.
”Det är detta vi kan göra som studenter. Som nyutexaminerade kan vi bara tacka nej till jobb som ger dålig lön.”
– Men det är lite beroende på erfarenhet, säger Sven Hellqvist. Har du jobbat som undersköterska tidigare så kan du få några hundralappar mer.
– Fast det är väldigt få hundralappar, invänder Meis Jalil och får medhåll av sin klasskamrat.
– Det sägs att det ska vara individuell lönesättning, men vad vi har kunnat se så är det väldigt tydliga mallar de går efter. Det individuella är att varje person bedöms utifrån sin erfarenhet, men det är utifrån precis samma siffror. Och söker du på ett ställe så får du samma förslag överallt.
Lönepolitiken på Sahlgrenska verkar alltså ha utformats så att de delar av den individuella lönesättningen som skulle kunna gynna de anställda har plockats bort.
– Exakt, utbrister Meis Jalil. Det är det som är grejen. Det är kollektiva löner som inte alls är kollektiva för att de är individuella.
Båda är de kritiska till att över huvud taget tillämpa individuella löner.
– När du själv sitter och förhandlar finns det inga garantier, och man får inte den styrkan som finns i den kollektiva förhandlingen, säger Sven Hellqvist.
Meis Jalil fortsätter:
– Med individuella löner är det vissa som får sämre lön för att de inte är lika bra på att förhandla. Eller för att de verkligen vill jobba på just det stället. Det kan finnas många olika anledningar till ens val, men man ska inte behöva välja låg lön.
Debattvågorna har gått höga i GP kring arbetsvillkoren på Sahlgrenska. Två specialistsjuksköterskor presenterade i en debattartikel resultaten av en enkätundersökning de gjort med sjuksköterskor som tog sin examen i Göteborg 2010-2016. Av de 590 som svarat var det 72 procent som övervägt att lämna yrket inom fem år. Sju procent hade redan gjort det.
”Ledningen har hellre har ordning på budgetens balansräkning än på patientsäkerheten.”
Sjukhusdirektören Ann-Marie Wennberg svarade på kritiken och menade bland annat att utbildningarna behöver förbereda studenterna för hur det är att arbeta i vården. Detta fick sjuksköterskestudenterna i termin sex att reagera.
I ett svar skriver studenterna: ”Ute på vår praktik ser vi med egna ögon sjuksköterskor som gråter i läkemedelsrummen. De hinner inte med arbetet. Ann-Marie Wennberg menar att utbildningen inte förbereder oss tillräckligt. Är det verkligen vi som ska förberedas för denna arbetsmiljö? Är det inte arbetsgivaren som ska anpassa den så att det blir möjligt att genomföra sitt arbetspass utan att falla i tårar eller tvingas till sjukskrivning?”
– Vi har haft praktik under alla terminer men det är framförallt nu under termin sex när vi är ute på sjukhusen som man ser mest av det, säger Meis Jalil och berättar att överbeläggningar är mer regel än undantag.
– Det är mycket övertid, byten av pass och att försöka få allting att gå ihop, säger Sven Hellqvist. Där jag har min praktik nu har de stängt två salar för att situationen är helt ohållbar.
Trots den pressade arbetssituationen råder sedan den 1 mars anställningsstopp på Sahlgrenska. Sjuksköterskor är dock undantagna.
Tidigare i april framkom det dessutom att sjukhusledningen vill minska personalstyrkan med 300 heltidstjänster för att få budgeten i balans.
– Det kommer verkligen inte att hjälpa, säger Meis Jalil. Tvärtom kommer nedskärningarna leda till en budget i ännu mindre balans, eftersom människor inte slutar efterfråga vård bara för att Sahlgrenska beslutar sig för att skära ner.
– Det här visar ju att ledningen hellre har ordning på budgetens balansräkning än på patientsäkerheten, konstaterar Sven Hellqvist.
Sjukhusdirektören skriver också att Sahlgrenska ska återinföra sjukvårdsbiträden. Något Sven Hellqvist inte tror kommer hjälpa avsevärt.
– Man vill täcka upp för en sjuksköterskebrist som finns, men man gör inte vad som krävs för att bli av med den. Då täcker man istället upp de lättare grejerna som sjuksköterskor hade behövt göra annars. Men det behövs ju fler sjuksköterskor! Om en sjuksköterska har för många patienter kommer det fortfarande vara riskabelt för patienterna, även om det finns någon som hjälper till med enklare saker som att bädda sängar eller tömma bäcken.
– Och det finns forskning som visar att om man har undersköterskor istället för sjuksköterskor så ökar dödligheten på sjukhusen, berättar Meis Jalil. Det är helt omöjligt att jobba utan undersköterskorna, men det som är vår specialitet är att se helheten och omvårdnadsbehovet och vilka insatser som kan behöva göras.
Att arbetsmiljö och löner hänger ihop är de båda överens om. Såväl de låga lönerna och den dåliga löneutvecklingen som den oerhört pressade arbetssituationen gör att många lämnar yrket, vilket i sin tur gör arbetssituationen värre för de som är kvar.
Kraven på högre ingångslöner, bättre löneutveckling och bättre arbetsvillkor är alltså inte bara krav som gynnar de anställda, utan skulle göra sjukvården mer attraktiv som arbetsplats.
– Höjer man ingångslönerna och ser till att vi får en bra löneutveckling, då kommer fler komma till sjukvården och stanna kvar, säger Sven Hellqvist. Men bara det räcker inte, utan man måste se till att det finns tillräcklig bemanning och tillräcklig tid för återhämtning. Allting hänger ju ihop. Förbättras det på de här tre områdena så kommer de tillsammans göra det bättre.
– Det finns många som är nära pensionen och som inte har mycket mer i lön än vad vi har nu. När jag nämnde demonstrationen på min praktikplats så var det en äldre sjuksköterska som sa ”30.000? Det har jag inte ens nu!”
– Hur kan någon som jobbat hela sitt liv som sjuksköterska inte ens ha 30.000? Om vi går in på 25.000 och har samma löneutveckling som de har, var hamnar vi då? Därför måste vi börja så högt vi kan.
Demonstrationen arrangeras av sjuksköterskestudenterna själva men de har hjälp, bland annat ekonomisk, av Vårdförbundet.
Sköterskestudenterna tror att uppslutningen blir stor, både bland studenter, yrkesaktiva och allmänheten.
– Det är ju hos oss deras morsa, deras barn eller de själva kommer vara när de blir sjuka, säger Sven Hellqvist.
– Eller inte vara för att det inte finns sjuksköterskor, avslutar Meis Jalil.