Ledarkrönika: Värna allemansrätten - stoppa privatiseringen

När sommaren nu närmar sig sitt slut har många kunnat njuta av den svenska naturen. För de allra flesta av oss handlar ju både strandskyddet och allemansrätten om rätten till en oförstörd natur, där vi kan ta ett morgondopp från klipporna och kvällspromenader på stränderna. Där vi kan fiska i havet eller plocka bär och svamp i skogen – utan att mötas av en ”tillträde förbjudet”-skylt.

Varje sommar påminns man och blir upprörd över vilka inskränkningar det redan finns när man möts av fler och fler skyltar med ”Privat brygga”, ”Fiske förbjudet” och så vidare. Uppsatta av människor som tar sig rätten att inmuta sin del av naturen. 

Oftare än förr möts man också av bommar och stängsel som förhindrar tillgång till naturen.

Så tillgången till våra skogar, sjöar och skärgård är inget vi kan ta för givet. Det finns starka politiska krafter som vill inskränka vanligt folks möjlighet att gratis ta del av det som någon kan tjäna pengar på.

Men allemansrätten innebär också ansvar och att vi är rädda om våra naturtillgångar och inte skräpar ner eller överutnyttjar. Som många har gjort i naturreservaten och på stränderna denna sommar. Den ökande nedskräpningen hänger väl också ihop med synen på det allmänna som något man kan förbruka för egen vinning istället för något vi värnar och sköter tillsammans.

Detta hör naturligtvis ihop med att allting är till salu i vårt kapitalistiska samhälle.

Därför är det en viktig ideologisk fråga. En fråga om vem som skall ha tillgång och makt över jordens resurser. Att högerns ideologer tycker det är en viktig fråga framgår tydligt om man googlar på ämnet.

Benjamin Dousa, vd på Timbro, ondgör sig över att regeringen vill skydda lite fjällnära skog och kallar det för skogssocialism. En annan Timbrogubbe vill privatisera vattnet.

”Sälj grundvattentäkterna en och en till högstbjudande, som sedan får sälja vätskan till de som är redo att betala”, anser Fredrik Segerfeldt.

Detta ingår i den våg av privatiseringar som sker över landet.

Men det stora problemet är ju just att så mycket mark är i privat ägo och att det inte finns något mer heligt än den privata äganderätten.

Så när Timbro pratar om att det är socialism att rädda skogen från kapitalistisk rovdrift har de delvis rätt. Det är en positiv åtgärd. Allemansrätten är en smakbit av socialism trots att den redan är väldigt inskränkt.

Vi kan naturligtvis inte vara nöjda med att bara föra en försvarskamp mot vettvilliga marknadsliberaler. Det behövs mer samhälleligt ägande, inte mindre. Det finns mycket vi skulle behöva ändra på när klassklyftorna växer och fördelningspolitiken går åt fel håll.

Även om vi inte rår på dessa destruktiva krafter just nu måste vi se till att inte mer förskingras.

Därför måste vi ta strid för att allemansrätten utvecklas istället för att den avvecklas, som kapitalisternas tankesmedja Timbro och den politiska högern vill.