Vittnesmål från Venezuela: ”Många arbetare mer revolutionära än regeringen”

– Media brukar beskriva ett land i kaos, med hög brottslighet, ingen mat i affärerna och våldsamma protester. Men jag kunde gå runt på gatorna själv, även i fattiga områden. Visst har de problem med brottslighet, men det är inte alls som det har målats upp i media. Och det är ingen brist på varor. Det som finns är brist på köpkraft och brist på kontanter på grund av inflationen.

Dennis Källerfors är fackligt aktiv kommunist och sedan tidigare aktiv i solidaritetsarbetet för Venezuela och den bolivarianska revolutionen som påbörjades under president Hugo Chávez. Genom den venezuelanska ambassaden i Sverige fick han i mars möjlighet att besöka en solidaritetskonferens i Venezuelas huvudstad Caracas anordnad av regeringen.

På konferensen träffade Dennis Källerfors aktivister som menade att det viktigaste var att försvara de sociala framstegen. När han undrade vad man mer konkret kunde göra för att stödja folket fick han uppmaningen att resa runt och se verkligheten i landet.

– De tyckte jag skulle lära känna landet, och se både det bra och det dåliga, även det som ”sopats under mattan”. Det lockade mig. Det mesta jag själv visste var ju andrahandsinformation.

I augusti reste Dennis Källerfors därför ännu en gång till Venezuela. Tillsammans med vänner och aktivister från MJIC (Rörelsen för ung medveten vänster), åkte han under sex veckor runt i landet och träffade såväl venezuelaner som entusiastiskt stödde sin president, och de som var mer kritiska.

– I media vill man ge en bild av att folket hatar regeringen. Jag umgicks även med oppositionella. Ingen av dem hatade regeringen, de är emot regeringen och tycker att de gör för mycket eller för lite av något. Bilden av att folk hatar regeringen är från de högerextrema partierna som utmålar sig som hela oppositionen.

Men i media har vi ju fått se bilder på stora protester?

– De stora protesterna som var tidigare försvann i princip efter att man sammankallat den nya församlingen som ska diskutera grundlagen, säger Dennis Källerfors som menar att protesterna främst var koncentrerade till rika områden i Caracas.

– Den mest aktiva högeroppositionen har dragit sig undan från folket och ber nu om en utländsk invasion. De säger att det enda sättet att befria landet är att bomba det!

Att det inte längre förekommer våldsamma protester betyder såklart inte att alla invånare är okritiska. I huvudstaden träffade Dennis Källerfors också de som såg sig som oppositionella.

– De menade att regeringen var korrupt. Det finns många som är ”halvsura” på regeringen, och säger att det var bättre innan Maduro. Jag träffade faktiskt också en som tyckte att ”tyrannen borde dö”. Det var i ett överklassområde.

På de arbetsplatser Dennis Källerfors besökte var stämningarna ofta de motsatta.

– Många av de arbetare jag träffade var mer revolutionära än regeringen och kritiserade den från vänster.

I media beskrivs en humanitär kris med livsmedelsbrist och svält. Stämmer inte det?

– Nej, någon svält finns inte i Venezuela. Fattigdom, ja. Brist på köpkraft, ja. Men inte svält.

Dennis Källerfors berättar om Clap, ett projekt som innebär att regeringen för att kompensera de höga livsmedelspriserna delar ut lådor med kraftigt subventionerade basvaror. Dessutom kompenseras arbetare av olika bidrag och bonusar som ska höja levnadsstandarden trots inflationen.

Enligt FN:s livsmedelsprogram FAO har antalet undernärda visserligen ökat i Venezuela, till 4,1 miljoner 2014-2016, men det är dock färre än innan den bolivarianska revolutionen startade, 1998-2000 var 4,9 miljoner undernärda. Andelen är också längre än i närliggande länder som Nicaragua, Haiti, Honduras och Bolivia.

När FAO förra året riktade in sig på att bekämpa hungersnöden i Latinamerika valde man att rikta in sig på Haiti, Guatemala och Colombia.

Hur tar bristen på köpkraft sig uttryck?

– Folk har inte råd att äta på stan eller köpa kläder varje månad. Man äter hemma istället. Men detta är fram till nu, med den nya ekonomiska reformen där valutan är kopplad till oljepriset.

Den kraftiga inflationen gjorde att sedlar snabbt blev värdelösa och försvann ur systemet. Efter att regeringen devalverat valutan och kopplat kursen till oljepriset har fler nu råd att handla i affärerna. 

Först ville regeringen införa en helt ny valuta, petron, men det satte grundlagen stopp för. Bland regeringens motåtgärder finns också satsningar på inhemsk industri för att bryta importberoendet. Dessutom ska ett nytt handelsavtal med Kina ge nya intäkter.

Samtidigt kommer ju rapporter om människor som migrerar från Venezuela nu. Varför?

– Ja, det är sant att många lämnat landet. Men inte i samma utsträckning nu som tidigare.

Enligt de senaste siffrorna från FN lever 2,3 miljoner venezuelaner utanför landet, varav 870 000 i Colombia. Motsvarande siffror för Colombia är 3,3 miljoner colombianer utanför landet och nästan en miljon i Venezuela, år 2015 – en siffra som enligt den venezuelanska regeringen är betydligt högre. 

I flyktingorganisationen IMO:s rapport från 2018 kan man läsa att den över tid dominerande migrationstrenden i området är colombianer som migrerar till Venezuela och att Venezuela är det land som tagit emot näst flest migranter i Latinamerika, även om IMO noterar att strömmarna nu kan ha vänt.

Att människor migrerar från Venezuela har olika orsaker, menar Dennis Källerfors. Många tror helt enkelt att de kan tjäna mer pengar eller få en bättre framtid i ett grannland. En stor grupp är också colombianer som återvänder hem efter många år i Venezuela.

Att venezuelaner nu börjat återvända rapporterades av nyhetsbyrån Reuters i början av september. De beskriver hur venezuelaner köar utanför venezuelanska ambassaden i Lima, Peru, för att få resa hem genom regeringens erbjudande om hemvändar-resor. 

Dennis Källerfors menar att medias bild av en flyktingkris alltså är kraftigt överdriven. 

– Det är riktad journalistik. Självklart ska man rapportera om problemen, men det känns som att media snarare vill ha fram sitt politiska budskap.

Det talas om ”socialismens misslyckade” i Venezuela. Hur ser du på det?

– Det som misslyckats har främst varit klassförsoningspolitiken och de högerreformer som regeringen försökt genomföra, säger Dennis Källerfors som påpekar att de socialistiska bondekommuner och produktionsenheter som landets regering experimenterat med tvärtom har varit lyckade.

– Och nej, Venezuela är inte en socialistisk ekonomi, tvärtom satsar de mycket på privat ägande. Merparten av företagen är fortfarande privat ägda. De nationaliseringar man genomfört har inte i första hand varit förstatliganden, utan kollektiviseringar där ett fackförbund eller kooperativ tar över driften.

De positiva exemplen är en del i den sociala rörelse som trots krisen går framåt. Alla delar av samhället aktiverar sig i kampen för ett socialistiskt samhällssystem.

– Allt från bönder och arbetare till studenter och ursprungsbefolkningen har nu en drivande roll i landets utveckling, säger Dennis Källerfors som beskriver det som ”folkets revolution”.

– Oppositionen menar att problemen i landet beror på socialismen, men det är just bristen på socialism som är problemet.

I Caracas hamnade han mitt i en bondemarsch, med chavistiska bönder som demonstrerade för fortsatta sociala reformer.

– Marschen stoppades först av polis på militärens order. Maduro krävde att bönderna skulle få fortsätta marschen och gav löften om politiska reformer.

Men vad är då orsaken till den ekonomiska kris som landet trots allt befinner sig i? Grundproblemet är landets oerhörda oljeberoende, menar Dennis Källerfors.

När priset på olja var högt, gick det bra för ekonomin. Pengarna Venezuela fick in på oljeexporten användes för att importera basvaror, som mat. Så har landets ekonomi sett ut sedan långt innan Chávez-tiden.

– Venezuelas ekonomi baserades helt på export av olja. När priset på olja var högt var levnadsstandarden högre. Redan då varnade Hugo Chavéz för att Venezuela inte kan leva för evigt på olja. Regeringen gjorde halvhjärtade försök att satsa på andra exportvaror men de lyckades inte diversifiera industrin.

När oljepriset i början av 2010-talet plötsligt föll kraftigt slog det väldigt hårt mot Venezuelas ekonomi.

– Detta kombinerat med blockaden och sanktionerna mot landet och att många företag flyttade utomlands gjorde att krisen slog hårt.

Sanktionerna har slagit mycket hårt mot det importberoende Venezuela. Den venezuelanske regeringsfientliga ekonomen Francisco Rodriguez påpekar att den ekonomiska kollapsen 2017 sammanföll med Trumps hårdare sanktioner i augusti. Enligt Rodriguez beräkningar har Venezuela sedan dess förlorat 6 miljarder dollar på grund av sanktionerna.

”USA har medvetet gjort en ekonomisk katastrof mycket värre i hopp om att deras venezuelanska allierade ska ta makten genom våld”, skriver den kanadensiska politiska analytikern Joe Emersberger.

Inget land kan klara sig helt utan handel. Men Dennis Källerfors tycker att regeringen borde ha satsat mer på att bli självförsörjande istället för att sänka skatten på importer och på privat företagande.

– Och sen har vi ju korruptionen, fortsätter Dennis Källerfors och berättar om när jordbrukare fick krediter och lån för att kunna investera i sitt jordbruk, men där pengarna istället hamnade i fickorna på byråkrater.

– Korruptionen håller politiken i ett strupgrepp. Framförallt eftersom den är kopplad till militären.

Att stärka militären har varit nödvändigt för Venezuela, som under flera år hotats av USA-imperialismen. Hotet har knappast blivit mindre det senaste året. Det finns rapporter om colombianska och amerikanska som trupper rört sig längs den venezuelanska gränsen. Därför har Venezuela aktiverat folkmiliser och beordrat medlemmar i socialistpartiet PSUV att organisera sig i dessa, ett sätt att också minska militärens makt.

Vad skulle en militär intervention i Venezuela innebära för folket?

– Det skulle innebära död, förstörelse och katastrof. Kolla bara på Libyen. De talar om en humanitär kris nu, men en intervention skulle definitivt leda till en humanitär kris. Ingen venezuelan, inte heller i oppositionen, tjänar på krig. Bara krigshökarna i Washington tjänar på det.