Arbetare snackar ihop sig

Taktiksnack för arbetare. Det var ämnet när representanter för Stockholms sopgubbar och Hamnarbetarförbundet träffades i Malmö den 28 september. Sophämtarna representerades av Fransisco Acosta och Hamnarbetarförbundet av ordförande Eskil Rönér. Med i panelsamtalet var också Ulf Nilsson, plåtslagare och facklig sekreterare i Kommunistiska Partiet.

Jens Hardewall från Kommunistiska Partiet i Malmö, som arrangerade mötet, höll en kort inledning om vikten av att se bortom det egna arbetarkollektivet och se hur kamperna hänger ihop. Det som en grupp arbetare kämpar för eller mot idag, kan vara aktuellt för en annan imorgon.

– Det kan bli vår strid nästa gång.

Fransisco Acosta berättar hur det riskkapitalägda Reno Norden vann upphandlingen av sophämtningen i Stockholm, och i somras inledde en nyckelinventering för att lägga beslag på sopgubbarnas kunskap. På så sätt skulle sopgubbarnas förhandlingsläge försämras i de kommande löneförhandlingarna där Reno Norden ville sänka lönerna med upp till 10.000 kronor i månaden.

Eftersom sopgubbarna då gick ut i vild strejk utan fackets godkännande fick arbetarna företräda sig själva i förhandlingar med Reno Nordens jurister.

– Vi fick motta rena hot mot oss och våra familjer. Vi skulle få svårt att få jobb i framtiden, säger Fransisco Acosta.

Sedan de flesta sopgubbarna sa upp sig och bolaget tog in oerfarna arbetare, har klagomålen på sophämtningen haglat in. Men Reno Norden har fått undantag från att betala vite för dessa till kommunala Stockholm Vatten och avfall. De nya sopgubbarna kör i skift och är tre i varje bil, vilket måste kosta en hel del. Var kommer de pengarna ifrån? undrar Fransisco Acosta.

Eskil Rönér berättar hur Maerskägda APM Terminals i Göteborg började föra en aggressiv och antifacklig personalpolitik när en ny ledning tillträdde förra året. Tidigare självklara fackliga rättigheter togs ifrån Hamnfyran, och bolaget bröt mot flera lagar i sin behandling av hamnarbetarna.

– Nu har man sagt upp 140 hamnarbetare. Det är nästan halva folket på golvet. De som är kvar vantrivs och många slutar.

Eskil Rönér påpekar det orimliga i hur Hamnfyran får skulden för problem som drabbar andra företag när APMT inte lyckas driva hamnen effektivt.

– Om hyllorna är tomma på Hobbex så beror det nog mer på APMT:s 371 timmar långa lockout än våra åtta timmars strejk i januari, konstaterar han.

Ulf Nilsson konstaterar att den här typen av samtal mellan arbetare är viktiga. Han pratar om hur många gradvisa försämringar för arbetarklassen gjort att förväntningar sänkts.

– På min nuvarande arbetsplats fick vi kämpa oss till en egen bod att hålla raster i. Och när vi väl fick det blev vi glada. Vi blev glada för att vi fick något vi har rätt till enligt avtalet! Då har det hänt något i samhället.

Ulf Nilsson pratar om en förslumning av arbetsmarknaden där fasta jobb blir otrygga, bland annat med hjälp av bemanningsföretag, och där heltidstjänster blir deltid genom hyvling.

– Och genom arbetskraftsimport och EU:s fria rörlighet utnyttjas människor från fattiga länder samtidigt som man sätter press på den organiserade arbetarklassen i Sverige.

Han understryker att arbetarklassen ändå inte kan nöja sig med att ta tillbaka det som stulits ifrån dem.

– Vi måste gå framåt. Vi behöver se till att det politiska samtalet handlar om arbetarklimat istället för företagsklimat.

Efter frågor från publiken sammanfattar Fransisco Acosta träffande läget.

– Näringslivet vill krossa starka arbetarkollektiv, men vi kan inte låta dem göra som de vill. Vi måste göra motstånd. Den kampen kommer bli hård, så vi som håller uppe samhället måste hålla ihop. Vi måste organisera oss och vara klara över vilka som är arbetarklassens fiender.

Avslutningsvis berättar Fransisco Acosta att redan den 22 oktober kommer det hållas ett liknande möte i Stockholm. Då medverkar, utöver sopgubbar och hamnarbetare, också de kämpande pendeltågsstädarna och vårdanställda från En annan vård är möjlig.