Vad säger facken om kriget mot lönerna?

I avtalsrörelsen har några arbetsköparorganisationer lagt fram avtalskrav om frysta eller slopade lägstalöner, minimala eller uteblivna löneökningar och till och med nya anställningsformer med låg lön. Från Svenskt Näringsliv sägs att det behövs fler låglönejobb. De fyra allianspartierna har kommit med varsitt förslag på lågbetalda anställningsformer.

För att få en bild av var fackförbunden står och på vilka sätt de säger sig vilja bekämpa lönesänkarna i politiken och näringslivet har Proletären skickat ut en enkät till LO-förbunden och Svenska Hamnarbetarförbundet. Alla förbund utom Seko och Fastighets har svarat på frågorna på mail eller telefon. Det största förbundet Kommunal meddelade dock att de på grund av avtalsrörelsen inte har tid att svara.

Svaren är en temperaturmätare på var den socialdemokratiska fackföreningsrörelsen står i kriget mot lönerna. Samtliga tar bestämt avstånd från både lönesänkningsavtal och politikernas inblanding i lönebildningen. Återstår att se hur det kommer avspegla sig i förbundens arbete framöver.

1. De borgerliga partiernas och näringslivets utspel om sänkta ingångslöner och nya anställningsformer med låg lön kommer tätt inpå varandra. Att kraven dessutom kommer mitt i avtalsrörelsen ger intrycket av en viss samordning. Hur ser ni på detta?

2. Hur märker ni av de här stämningarna i kraven från era motparter i avtalsrörelsen?

3. Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna hotar med att arbeta för ändrad lagstiftning om lägre löner ifall avtalsrörelsen inte öppnar för fler låglönejobb. Hur tänker ni kring en eventuell politisk strid om sänkta löner efter avtalsrörelsen?

4. Självklart är det så att alla arbetare i längden förlorar på att enstaka grupper får sämre lön och villkor. Men vilka grupper av arbetare inom förbundet skulle direkt påverkas av sänkta ingångslöner?

Johan Lindholm, ordförande Byggnads

1. Vi tror inte heller att detta är en tillfällighet. Nu samlar sig arbetsgivarna och de borgerliga partierna för at flytta fram sina positioner på bekostnad av löntagarna.
Naturligtvis kommer vi aldrig att gå med på tankar om att man ska ställa grupper mot varandra i en nedåtgående spiral. Nu är det viktigare än någonsin att vi står enade för de värderingar vi tror på.

2. Vi märker det tydligt. Samtliga arbetsgivare har yrkande om att sänka löner och så även våra motpart Sveriges Byggindustrier. Arbetsgivarna är tydliga med vad de vill, men det är å andra sidan vi också. Det kommer att bli en intensiv avtalsrörelse.

3. För det första är det upprörande och helt otroligt att det finns partier som vill flytta lönebildningen från arbetsmarknadens parter in till riksdagen. Det tyder på att man inte har en aning om hur den svenska modellen fungerar.
Den svenska modellen med ansvarstagande parter har varit en framgångssaga för både löntagare och företag. Om detta kommer det att bli strid och vi är beredda att ta den fighten.

4. Framförallt skulle jag tro att lärlingar kan hamna i ett dåligt läge. Men eftersom många arbetar på ackord så är risken stor att vi får en allmän nedåtgående lönepress om vi sänker ingångslönerna.

Elektrikerna och Målarna

1. Det är naturligtvis helt förkastligt att borgerliga politiker ger sig in i lönebildningen. Att utspelen kommer nu är nog ganska naturligt eftersom det är nu som frågan är aktuell.
Tror inte på någon samordning någonstans. Tror att frågan kommer att leva även fram till valdagen 2018.

2. Det är klart att det märks hos motparten. De har ju drivit frågan hårt. Men de har nog börjat oroas över det starka folkliga motståndet.

3. Skulle politiken intervenera i lönebildningen och börja försöka lagstifta om lönenivåer – då väntar en hård politisk och facklig strid – det kan jag försäkra.

4. Jag vill inte peka ut någon särskild grupp i förbundet. Det blir en press nedåt för samtliga löntagare. Och det tänker vi inte acceptera.

Målarna svarar via sin kommunikationschef Mikael Romero som även är Elektrikernas kommunikationschef. Han meddelar att Elektrikernas ordförande Jonas Wallin ställer sig bakom Målarnas svar.

Tommy Andersson, vice ordförande GS

1. Utan att i avtalsförhandlingarna fått det bekräftat från våra motparter, infinner sig ändå misstanken att en viss "samordning" i frågor kring lägsta lönernas betydelse ändock finns mellan de borgerliga partierna och Svenskt Näringsliv. Tänker i första hand på Carola Lemnes uttalanden.
Att arbetsgivarföreträdare eventuellt allierar sig med politiska partier som har dylika åsikter ser vi som allvarligt, utifrån att det avviker från en under lång tid framgångsrik svensk modell som bygger på att löner och anställningsvillkor regleras mellan arbetsmarknadens parter.

2. I förhandlingarna så tillvida att de vill diskutera integrationen av nyanlända samt krav på frysta lägstalöner. I övrigt inte så mycket.

3. Vi har en samlad och enig löntagarfront mellan arbetare, tjänstemän och akademiker i denna fråga och kommer att på olika sätt mota detta, tillsammans med våra "vänner" i politiken.

4. I första hand medlemmar som redan idag har en låg lön och har arbetsuppgifter som inte behöver lång upplärningstid. Att peka ut en särskild bransch är svårare. Möjligtvis skogsvård/plantering.

Eskil Rönér, ordförande Hamn

Svenska Hamnarbetarförbundet är inte en kollektivavtalsslutande part så en del av frågeställningarna är kanske inte aktuella för oss.

Jag ser mycket allvarligt på de till synes samordnade utspelen som görs från näringslivet och de borgerliga partierna om sänkta ingångslöner.

Ingen av de åtgärder som gjorts under alliansens regeringstid för att skapa fler arbeten har resulterat i fler arbetstillfällen. Åtgärderna har bara ökat klyftorna i samhället. Kraven på lägre ingångslöner kommer inte heller de att resultera i annat än ökade klyftor. Högre profit på arbetarnas bekostnad.

Att de borgerliga partiernas agenda är just den att öka klyftorna är ingen nyhet, den paketeras bara lite olika varje gång den läggs fram.

Hamnarbetarkollektivet har inga differentierade löner så en sänkt ingångslön innebär en sänkning av hela kollektivets löner. Detta är jag övertygad om att hela den enade hamnarbetarkåren är beredd att ta strid emot.

Om striden är politisk eller mot arbetsgivarparten har ingen betydelse. Hamnarbetarna har i alla tider tagit fighten för bättre villkor. Jag är övertygad om att vi kommer att ta fighten igen om den kommer.

Tommy Tillgren, vice ordförande Handels

1. Det är ingen tillfällighet att politikerna gick ut samtidigt. Det är helt klart att det finns någon form av samordning mellan Svenskt Näringsliv och vissa av de borgerliga partierna. I botten är det att man vill angripa lägstalönerna. Det är en maktfråga.

2. Det här är min åttonde avtalsförhandling för Handels och i alla de avtalsrörelserna har Svenskt Näringsliv varit aktiva i lägstalönsfrågan. De har antingen velat sänka lägstalönerna eller frysa dem.

I botten handlar sakfrågan om att de inte vill ha lägstalöner över huvud taget eftersom det stör deras beslutanderätt på arbetsplatserna över lönesättningen.

Det som skiljer denna gången är att man tagit de nyanlända som orsak men det handlar fortfarande om lägstalönerna. De har markerat att de inte vill ha fortsatt höjning utan de vill frysa dem. Men de här frågorna kommer oftast på sin spets mot slutet av förhandlingarna och vi är bara ungefär halvvägs nu.

3. Det är så långt det går att komma från den svenska modellen där arbetsmarknadens parter tillsammans beslutar om lönerna. Nu har gudskelov ett antal erfarna och kunniga personer på Svenskt Näringsliv markerat mot det.

Det skulle vara allvarligt om det skulle föras en seriös politisk diskussion där de här förslagen skulle bli möjliga. Då skulle det krävas stora insatser. De här partierna leker med elden även om de inte har någon formell makt.

4. Det är jättestora grupper hos oss. 30 procent av våra butiksarbetare ligger på lägstalönerna, så de påverkas ju direkt. Sen har vi en mycket stor del som ligger bara några hundralappar över lägstalönerna.

Så det är ju en stor del av våra medlemmar som påverkas. Och vi har alltid höjt våra lägstalöner i förhandlingarna. Vi har ju satt löneökningarna i krontal och inte i procent i de senaste avtalsrörelserna.

Vi har mycket stor uppslutning för de här frågorna bland förtroendemännen och medlemmarna ute i butikerna, och även bland allmänheten.

Malin Ackholt, avtalssekreterare Hotell och restaurang

1. Det är oerhört bekymmersamt att politikerna lägger sig i lönesättningen. Syftet är att skjuta ner den svenska modellen.

2. De ställer samma krav som de gjort tidigare. Det visar på en politisk viljeinriktning.

3. Vi har inga ingångslöner, utan minimilöner. Arbetsgivaren anställer om den har behov av det, inte för att det är billigt.

4. I våra branscher är det många jobb som inte kräver särskild kompetens utan man lär sig på jobbet. Vi välkomnar självklart fler jobb i servicesektorn, men inte till låga löner. Dessutom ligger hälften av våra medlemmar redan på minimilön.

Anders Ferbe, ordförande IF Metall

1. Det är sällan en slump att näringslivet och borgerlighetens krav sker samordnat. Vi har sett det tidigare, och kommer säkert att se det också i framtiden.

2. Några motparter driver frågan om frysta ingångslöner på några mindre avtalsområden. Men inte de största och viktigaste motparterna. Istället drivs frågan om lokal dispositivet, vilket innebär att löneökningar lokalt ska kunna sänkas eller utebli helt.

3. Några partier utmanar på så sätt hela den svenska partsmodellen. Vi kommer aldrig att ge upp parternas rätt att träffa kollektivavtal. Inte heller kommer vi acceptera att politikerna via lagstiftade minimilöner lägger sig i lönebildningen.
Alla sådana former av attacker kommer att mötas av en enig fackföreningsrörelse – och säkert även många arbetsgivare och deras organisationer.

4. Naturligtvis de lägst avlönade inom alla våra sektorer, men framför allt skulle det slå hårt inom avtalsområden som har ett lågt löneläge. Ett sådant exempel är tvätteriindustrin. Där jobbar många kvinnor och nysvenskar. Lagstiftningshotet slår alltid hårdast mot de som inte har marknadsvinden i ryggen.

Hans-Olof Nilsson, ordförande Livs

1. Huruvida de är samordnade har jag svårt att sia om. Men de före detta allianspartierna har ju vid ett flertal tillfällen under åren krävt antingen frysta eller sänkta löner som ”problemlösare” på olika områden. Okunnigt och ogenomtänkt. Dessutom finns det ju ingen forskning som stödjer deras teorier. Att de försöker blanda sig i avtalsrörelsen och lönebildningen vittnar också om att de väldigt okunniga eller maktlystna.

2. Vi har aldrig mottagit krav på så långtgående försämringar av kollektivavtalen tidigare.

3. En politisk strid om lönebildningen är vi inte rädda för. C, L och KD skulle förlora allt eventuellt anseende de har har kvar. De skulle ju i en sådan strid uppfattas som förespråkare för ett kommunistiskt system där staten bestämmer allt och där fria fackföreningar inte får ha reell makt.

4. Alla nyanställda. Men det skulle i sin förlängning också trycka ner lönerna för alla andra eftersom många bygger sina lönesystem med avtalens minimilöner som bas.

Matts Jutterström, ordförande Pappers

1. Visst är det självklart att de agerar samfällt, de (arbetsköparna och borgarna) använder ju den stora flyktingströmmen som intäkt för att gröpa ur skyddet och pressa ned lönerna.

Det är inget nytt fenomen att Svenskt Näringsliv och borgerliga partier när en dröm om att sänka lönenivåerna i kollektiv-avtalen. Det nya är att man använder flyktingfrågan som ett argument.

De bygger sitt resonemang på att människor med låg utbildning inte är kvalificerade för att ta jobb med de löner som kollektivavtalen stipulerar i dag. Därför måste man sänka ingångslönerna för att de ska komma in på arbetsmarknaden.

Bortser vi från det unkna i att använda just flyktingar som slagträ, förra gången var det ungdomar, härstammar det nämligen från samma ödesbestämda människosyn som högern haft i alla tider, att förbli vid sin läst.

2. I våra förhandlingar på Pappers- och massaavtalet så har vi inte mötts av denna syn, Industriarbetsgivarna har inte alls nämnt något om detta till oss, utan attacken har nog kommit på andra områden som inom servicesektorn.

3. Vi har inte diskuterat detta i vår förbundsstyrelse, men skulle det ske så måste svensk fackföreningsrörelse mobilisera utifrån dessa attacker.

Vi har ju noggrant följt hur det går i Finland där arbetarna tvingats till långtgående försämringar och utökad arbetstid när politiker lagt sig i. Det är mycket viktigt att vi tar kamp emot detta lönesänkargäng.

4. Självklart kommer alla att drabbas av detta, även om vi inte kan se någon speciell grupp inom vårt förbund. Men eftersom spiralen går nedåt så kommer även pappersarbetare att få känna av en sådan åtgärd på sikt.

Jag vill bara påminna om att vi inom vårt förbund alltid har stått upp emot lönesänkningar. Ända ifrån 20-30-talets omfattande strejker inom vår industri till de sista attackerna som kom i samband med finanskrisen 2009.

Vi vägrade konsekvent att skriva krisavtal. Under denna avtalsrörelse hade Industriarbetsgivarna ett krav på att vi skulle ha ett så kallat krisavtal, men detta har vi återigen avvisat och de har heller inte återkommit med detta yrkande. De har förstått styrkan och magnituden i vårt argumenterande och vill inte ta strid för detta.

Lars Lindgren, ordförande Transport

1. De har alltid krävt sänkta löner och låga löner. Helst vill de ha så stor spridning som möjligt. Den här gången har de en ny ingång – flyktingkatastrofen. Men jag är inte förvånad.

Det är synd att L/FP, som förr var ganska vettiga leker rejält med elden. Och Centerpartiets utspel är rent populistiskt. Flyktingkatastrofen löser man inte med sänkta löner utan genom att få till fred i Syrien och i andra länder människor flyr ifrån.

2. Transportarbetareförbundet är ett av de få, om inte det enda, förbundet som har kvar tarifflöner i våra kollektivavtal. Vi har inte fått några direkta krav men det är klart att det kommer såna signaler. Men det är ju en politisk fråga.

3. Du räknar upp tre små partier som samlar små delar av väljarkåren. KD och C är att betrakta som ultraliberala, och mer liberala än Liberalerna. De som röstar på dem tillhör den välmående medelklassen, och de vill väl gärna ha billig arbetskraft till hushållsnära tjänster.

Att de här partierna hotar med lag är väldigt allvarligt, även om det kommer från ett litet struntparti som KD. Blir det allvar av det här hotar det den svenska modellen som tjänat oss väl. I sådana fall blir det en rejäl strid.

4. Taxibranschen är ett bra exempel på hur det går om man inte har kontroll. Efter avregleringarna på 1990-talet kan vi konstatera hur det blev när marknaden fick styra: dåliga villkor och låga löner för
taxichaufförerna.

Vi som företräder fackföreningsrörelsen kan aldrig gå med på att politikerna går in och försöker ta över det som arbetsmarknadens parter ska sköta. En sådan politisk strid skulle bli så hård att den riskerar att slå sönder hela systemet. Man kan inte låta de här små partierna styra.

De flesta människor i landet tycker nog att den svenska modellen är bra, och vill inte ha ett amerikaniserat system där man inte kan klara sig på en lön. Det är det systemet som gäller nere på kontinenten. Men de som jobbar måste ju ha inkomst till räkningar, bostad, familj.

Det är viktigt att säga att det här systemet har tjänat oss bra.