”Män tar sig rätten” – fler kvinnor i otrygghet

– Jag känner mig inte direkt rädd där jag bor, men man går aldrig ostörd ute. Män frågar var man är på väg eller vill ha cigg. De vill nog inget illa men det är inte speciellt mysigt, säger Hanna Yrjänheikki Veman som pluggar på högskola i Göteborg och jobbar extra inom äldreomsorgen.

Enligt Brottsförebyggande rådets årliga Nationella trygghetsundersökning känner 31 procent av Sveriges kvinnor sig mycket eller ganska otrygga i sitt eget bostadsområde. 12 procent känner sig så otrygga att de inte vågar lämna sin bostad om kvällarna.

Men Hanna Yrjänheikki Veman upplever problemet som större inne i centrala Göteborg.

– Det kan vara jobbigt om man till exempel slutar sent på jobbet och ska igenom centrala Göteborg.

– När det är enskilda så är det mest jobbigt, men om det är killar i grupp så kan det vara läskigt, säger Linn Hamark som är brevbärare.

– Då har man handen runt nyckelknippan, tillägger Saga Mazandarani, gymnasiestudent, och de andra känner igen sig.

Oftast handlar det om alkoholpåverkade män men också större killgäng som beter sig illa och skapar otrygghet.

– Framförallt är det när man åker kollektivt. Man får opassande förslag och liknande, säger Hanna Yrjänheikki Veman.

De beskriver andra åtgärder som kvinnor tar till, som att alltid se till att sätta sig bredvid en kvinna på spårvagnen eller bussen, att ta fram telefonen och ringa eller sms:a. Vissa har hårspraysflaskor att använda som försvar eller något tillhygge till hands.

– Man vill ju inte behöva känna sig rädd, men samtidigt vill man inte utsätta sig för risker, säger Hanna Yrjänheikki Veman som berättar om särskilt en obehaglig händelse.

– En kille hängde efter mig från krogen. Fast jag sa att jag ville vara i fred gav han sig inte förrän jag hade smällt igen porten hemma.

Alla tre kan ge exempel från umgängeskretsen på liknande hotfulla situationer. Nästan alltid handlar det om berusade män, på eller efter krogen.

– Många tjatar, och kan inte ta ett nej, fortsätter Hanna Yrjänheikki Veman.

Går det att peka ut en viss typ av män som beter sig så? Nej, menar alla tre. Tvärtom kan det vara ”helt vanliga” trevliga killar.

– Man tänker att det ska vara en äcklig person i en mörk tunnel som man ska vara rädd för. Men det kan verkligen vara vem som helst, påpekar Linn Hamark.

Däremot är den gemensamma nämnaren nästan alltid alkohol. Saga Mazandarani beskriver hur man som tjej alltid tvingas vara lite misstänksam om man är på fest eller ute på krogen.

– Man tänker: ”Är han trevlig eller är han ute efter något?”.

Enligt BRÅ:s Nationella trygghetsundersökning har otryggheten ökat det senaste året efter att under många år minskat från högstanivån som var 2006 när undersökningarna startade. Det är såklart heller inte bara kvinnor som känner sig otrygga. Nio procent av männen upplever sig ganska eller mycket otrygga i sitt bostadsområde och när det gäller brott som misshandel och personrån så är killar mer utsatta än tjejer.

Men enligt Hanna Yrjänjeikki, Saga Mazandarani och Linn Hamark handlar det inte bara om rädsla för att bli utsatt för ett brott. Otryggheten handlar om att många män anser sig ha rätt att ta sig friheter gentemot kvinnor.

– Det finns en syn på kvinnor som byten, män ursäktar sitt beteende med hur tjejer beter sig, ser ut eller klär sig, säger Hanna Yrjänheikki Veman.

– Ja, män tar sig rätten. Men det beror ju på hela samhällsordningen och patriarkatet, fortsätter Linn Hamark.

– Otryggheten på stan är ju bara ett av flera uttryck för detta. De flesta sexualbrott sker fortfarande inom relationer, säger Saga Mazandarani.

De patriarkala strukturerna är gamla men ändå finns det de som vill göra kvinnors otrygghet till en fråga om svensk invandringspolitik. Men den dåliga kvinnosynen finns inom alla kulturer, menar Linn Hamark.

– Det handlar ju om män. Det är det man ska fokusera på.

– Våldtäkterna kom ju inte till Sverige med invandringen, fyller Saga Mazandarani i.

Så vad kan vi göra åt otryggheten? Alla tre menar att samhället måste förändras i grunden.

– Det finns ingen ”quick fix”, konstaterar Hanna Yrjänheikki Veman.

Hon och Linn Hamark är medlemmar i Revolutionär Kommunistisk Ungdom, RKU, och Saga Mazandarani ser sig som sympatisör. Alla tre tycker det är viktigt att RKU lyfter fram grunderna till problemet.

– Kvinnan måste frigöras, menar Saga Mazandarani och påpekar att grunden till en sådan frigörelse också handlar om att kvinnor ska vara ekonomiskt oberoende, kunna försörja sig själva på samma grunder, och med samma löner, som män.

Men det handlar också om att diskutera problemet, inte bara ur kvinnors perspektiv utan också ur mäns perspektiv.

– Istället för att uppfostra tjejer hur de ska bete sig ute, så är det killar som borde uppfostras, påpekar Hanna Yrjänheikki Veman.

Men det går såklart också att öka tryggheten här och nu. Till exempel med bättre belysning och öppnare gatubild. Och fler väktare i centrum kan faktiskt skapa trygghet, påpekar de. Även om det inte är någon lösning på problemet.

Alla tre är överens om att samhället behöver förändras i grunden för att ingen ska exploateras, eller ses som ett byte.

– Mycket handlar faktiskt om att ändra de ekonomiska grunderna, påpekar Saga Mazandarani.

– Under andra omständigheter skulle vi se på medmänniskor som just medmänniskor istället för objekt att förbruka, sälja och exploatera.