Smyganslutning till Nato hotar Sveriges säkerhet
Förra veckan beslutade regeringen som väntat att godkänna ett värdlandsavtal med Nato. Därmed står Sverige så nära krigsalliansen Nato som det överhuvudtaget är möjligt utan att vara medlem.
Regeringens beslut att skriva på ett bindande avtal om att bli ett så kallad värdland för Nato innebär att Nato-styrkor tillåts träna och utföra insatser på svensk mark. I avtalet ingår också att upplåta infrastruktur och militärbaser åt Nato samt att förse Nato-styrkor med mat och leverera ammunition.
Avtalet ger en klar och tydlig signal till omvärlden att Sverige är en del av västmakternas krigsallians Nato. Sverige ska bli en del av västmakternas försök att omringa Ryssland. Smyganslutningen hotar Sveriges säkerhet såväl som självständighet.
Närmandet till Nato har pågått länge. Sverige är medlem i Partnerskap för Fred och i januari förra året beskrev Nato Sverige som ”en av Natos aktivaste och effektivaste samarbetspartner”.
Redan i höstas anslöt sig Sverige till att bidra till Nato Response Force, den insatsstyrka tänkt att användas i just Natos värdländer. Och sedan flera år tillåts Nato öva på svensk mark. Mitt under Ukraina-krisen mellan Ryssland och Nato/USA i våras deltog till exempel Sverige i övningen Cold Response. En övning som Ryssland två år tidigare kallat provokation.
Till detta nära samarbete och närmande är de rödgröna partierna medskyldiga. Socialdemokraterna påstår att Nato är ett fredssamarbete och ställer sig helt bakom det nära samarbetet. Miljöpartiet, som gärna framställer sig som ett fredsälskande parti, ställde sig i våras bakom försvarsberedningens skrivning att ”utveckla samarbetet med Nato”.
Vänsterpartiet är visserligen motståndare till Nato. Men frågan är hur mycket värt det är i praktiken? Vänsterpartiet röstade för svenskt deltagande i Nato-insatsen i Afghanistan och för Sveriges deltagande i Natos bombningar av Libyen. Det sistnämnda försvarar Jonas Sjöstedt ännu.
Eventuella Nato-insatser på svensk mark ska visserligen ske med regeringens godkännande, men ett sådant lär vara en ren formalitet den dagen Nato vill använda Sverige som språngbräda för sina intressen.
– Om det inträffar en jordbävning i Sverige, då vet vi vem vi ska ringa, förklarade en högre officer för Svenska Dagbladet förra hösten.
Det är skrattretande. Ska vi verkligen fås att tro att det är jordbävningar som Nato och svenska officerare oroar sig för?
Det handlar heller inte om att Nato ska försvara Sverige mot Ryssland. Ingen seriös politisk eller militärstrategisk bedömare kan hävda att Ryssland inom en överskådlig framtid hyser några invasionsplaner gentemot Sverige. Det handlar om att Nato vill kunna utnyttja alla möjligheter för att i framtiden kunna slå mot Ryssland.
Ryssland må ha stormaktsambitioner och intressen i sina grannländer. Men dessa intressen har hittills sträckt sig till att behålla ett inflytande över kringliggande länder som historiskt sett stått nära eller varit en del av Ryssland eller Sovjetunionen.
Framförallt vill Ryssland freda sig mot Natos expansion och anslutning av grannländerna. Och det var just en sådan Nato-expansion Ryssland försökte hindra genom att i våras mer eller mindre öppet besätta Krimhalvön, där en rysk flottbas sedan tidigare finns.
Ukrainas västvänliga regeringar har alltid haft som målsättning att gå med i Nato, stänga Rysslands flottbas i Sevastopol och öppna upp för att stationera Nato-missiler i landet, redo att användas för ”försvar” mot Ryssland. Att Ryssland därför agerade efter den västvänliga statskuppen i Kiev är lätt att förstå, om än folkrättsligt tveksamt.
Det är Nato och USA som omringar Ryssland med militärbaser. Inte tvärtom. Det är Nato som ansluter Rysslands grannländer till västmakternas krigsallians. Inte tvärtom.
Detta deklareras också öppet av Nato själva som på toppmötet i Wales förra veckan diskuterade att upprätta ”bemannade Nato-baser längs Rysslands gräns”. Länderna som diskuterades var Estland, Lettland, Polen och Rumänien. Trots att Natos militära närvaro i dessa länder bryter mot den så kallade Foundation Act som skrevs under av Ryssland och västländerna 1997, med syfte att avsluta Kalla kriget mellan öst och väst.
Att den svenska regeringen i detta läge vill smygansluta Sverige till Nato med argumentet säkerhetsskäl är ren galenskap. Om det är något som ökar risken för Sverige att bli indraget i krig är det att gå med i en krigsallians. Och om det är något som, mot förmodan, skulle få Ryssland att intressera sig för Sverige så är det just att förhindra att Nato använder Sverige som språngbräda.